J a d e d skrev 2012-05-17 18:33:54 följande:
Men usch, vad gräsligt. "Kultur" eh?
Nä nu är jag cynisk och grinig. Eller. Jo. Men något sådant har jag inga erfarenheter av, dock fanns det en del hederskultur inblandad men inget som påverkade eller drabbade mig personligen.
Ja på film segrar de goda och man kan leva på kärlek.
Bäst vore förstås om islam gav själva fan i vilka individer som finner kärlek ihop, det viktigaste borde alltid vara att det handlar om goda och fina människor. Resten löser sig liksom...
Kan han säkert bena ut. Han/hon/hen har ju enligt egen utsago varit både kristen, ateist, shiamuslim och nu sunnimuslim. Maken till förvirrad själ.
Jo det var tråkigt, jag visste verkligen inte vad jag gav mig in i. Var väldigt mycket "kulturrelativist" då och övertygad om att alla i människobyn var mer eller mindre vettiga bara man kunde föra en öppen dialog och att folk bara hade en massa fördomar om sånt de inte förstår. Det har de ju så klart med, men även jag var vilseled i min naiva bild av islam. Så när hennes bröder dök upp och hotade mig med stryk så skulle jag vara "tuff" och käftade emot och sa att dom inte kunde skrämma mig till att göra slut osv. De spionerade på oss o ringde konstant till henne var hon än var och vid ett tillfälle hade en busschaffis dom kände skvallrat om att vi hade fikat ihop. Då kom dom till fiket/biblioteket vi var vid och förbjöd mig att träffa henne då jag inte var muslim och dessutom dåligt inflytande på henne. Usch dom var så sjukt obehagliga och jag var riktigt rädd för dom då de dök upp i tid och otid.
Tjafset fortsatte och de räknade snart ut att jag uppenbarligen "tänker som en svensk" och sa att dom visste hur såna som mig skulle hanteras. Därefter började dom slå min tjej, och dom hade helt rätt, det var omöjligt för mig att låta henne ta stryk för min/vår skull. Vi sågs i smyg en period, men det blev omöjligt och jag gjorde slut då jag inte inte kunde få henne att anmäla (rädd för konsekvenserna) och inte stod ut att se hur elaka dom var mot henne pga mig. Anmälde jag/vi skulle dom ta henne till hemlandet igen sa hon. Där till sa hon att om inte alla manliga släktingar både här och där hemma hamnade i isoleringscell pga vår anmälan så var det kört för henne, så jag anmälde inget heller. Några månader senare reste dom på semester till hemlandet där hon tydligen "tillrättavisades" (fick veta det några år senare då jag träffade henne igen) på många tråkiga sätt. Hon hade blivit högmodig och kaxig och försvenskad hette de (enligt hennes storasyster som var på vår sida) Hon tilldelades en man och det var det, ingen aning om hon är kvar i Sverige nu eller ej eller vad som hände sen, bara att hon fick ett barn. Hon försvann från facebook med så har ingen aning om hur det har gått för henne men vill inte bli neddragen i denna malström igen.
Har förträngt massor av detta inser jag, massa detaljer jag inte kommer ihåg, men men, inget minne jag har så mycket emot att bli kvitt :)
Jag blev tekniskt sett "rasist" en period av detta då jag helt och hållet slutade att se tjejer från mellanöstern som potentiella partners då jag inte ville deala med de stora kulturella problemen igen. Så fort jag såg en söt tjej med ett mellanöstern utseende så fick jag en ångestkänsla, typ som att det faktum att jag var attraherad redan hade försatt mig i problem. Det släppte skönt nog, men jag får fortfarande obehagskänslor då jag försöker föreställa mig att konfronteras av manliga släktingar igen på detta vis :/
Haha wut? Har Kaf varit alla sakerna? Kaf kommer att hamna i sju olika helveten i så fall, det värsta man kan göra är ju att vara en monoteistisk hoppjärka.