• Womani­zer
    Äldre 18 Jun 18:46
    123596 visningar
    1140 svar
    1140
    123596

    Svenska tjejer - ett socialt förfall

    Bästa Familjeliv,

    När jag för några år sedan träffade en kvinna från Ukraina som tillfälligt jobbade som tolk i Sverige fick jag en helt annan syn på jämställdhet. Idag är vi ett lyckligt par sedan några år och för henne är det otänkbart att jag som man ska laga mat, städa eller utföra annat hushållsarbete. Hon ser det som sin plikt som kvinna på samma sätt som det är min plikt att försörja oss. 

    Kvinnan jag är tillsammans med ses av mina vänner som lite av en trophy-wife (vi är dock inte gifta).  Detta då hon är en sådan som andra män stannar upp och vänder sig om på gatan för att beundra. För henne är det naturligt att göra sig vacker varje dag och att klä sig snyggt. Hon berättade att en kvinna är mannens visitkort, och därför vill hon alltid göra ett vackert intryck. Själv är jag knappast något modell men har samtidigt aldrig haft svårt att träffa svenska tjejer tidigare.

    I början var det lite ovant att lära mig förstå hur denna kvinna fungerade. Som svensk man var jag van med att göra det mesta i samförstånd med min respektive. Detta förklarade hon dock efter ett tag att jag skulle sluta med. I öststaterna ses det som direkt omanligt att rådfråga sin kvinna vilken film hon vill se, eller om det är okej för henne att jag bjuder hem några vänner eller kollegor. En man i hennes ögon är inte rädd för att ta dessa initiativ själv och kvinnan följer efter. 

    När vi hade varit tillsammans en tid bjöd jag hem några kollegor. Hon var väldigt glad över detta eftersom hon då gavs chansen att visa hur duktig hon var i köket och hur bra kvinna hon var. Middagen blev en festmåltid värd nobellmiddagen och hela tiden servade hon våra gäster och var lyhörd inför att de skulle må så bra som möjligt. En av tjejerna i sällskapet började sedan prata skit om mig på kontoret eftersom hon ansåg att jag var en mansgris som förtryckte denna kvinna. När jag berättade det för tjejen blev hon för första gånger helt vansinnig. Hon var i princip beredd att ringa upp denna tjej och läsa lusen av henne. 

    För henne var jag en drömkille. Jag dricker mig aldrig berusad, har ordnat ekonomi, gör henne glad med små presenter och skulle aldrig drömma om att slå henne. Inte heller springer jag till prostituerade eller går på porrklubb vilket är väldigt vanligt förekommande för ukrainska män. Jämställdhet för henne handlar inte om dela på hushållssysslorna utan om att båda tar delat ansvar för helheten. Hon som kvinna sköter hemmet, och jag som man sköter ekonomin. 

    Hon jobbar förvisso lite fortfarande som översättare, och drar också in pengar. Detta är dock enbart för att hon tycker det är roligt, och hon gör det enbart några timmar i veckan som en hobby eftersom hon talar och skriver flera språk flytande. 

    Varje morgon när väckarklockan ringer kliver hon upp för att ordna kaffe och frukost åt mig samt stryker skjortan om det behövs. När jag kommer hem möter hon mig i hallen med ett leende och hänger upp min kavaj. Maten står alltid uppdukat på bordet och som regel är det flera rätter att välja på. Efter maten vet hon att jag gillar att byta till bekvämare kläder luta mig tillbaka i favoritfåtöljen och läsa DI. Varje gång kommer hon ut med kaffe och efterrätt, eller något fruktfat. 

    Sex blir aldrig en förhandlingsfråga som det kan bli i andra förhållanden. Trots att vi nu varit tillsammans ett par år har vi sex varje dag, och ibland flera gånger varje dag. Bättre sexliv har jag aldrig haft! Går vi ut, om det så bara är till affären ska både sminket, håret och kläderna fixas till innan. Det är dock något hon gör varje dag på rutin så det är väldigt sällan jag behöver vänta någon längre tid innan vi kan lämna hemmet. 

    Finns det nackdelar? Jodå, det gör det. När hennes morfar blev sjuk åkte hon dit och var borta i två veckor för att ta hand om honom. Kvinnor från öst är väldigt familjeorienterade och familjen är alltid viktigt och högt prioriterad. De har kommit och hälsat på 2 ggr och det blir lite väl intensivt för min smak. 

    Fördomarna från omgivningen fanns naturligtvis där, och finns så även idag om än i mindre omfattning. Allt från nedlåtande blickar till en kvinna som mer eller mindre förklarade mig som en värsta sortens våldtäktsman som utnyttjade försvarslösa fattiga kvinnor. Att hon sedan tjänade nästan lika bra som mig eftersom hon var anställd på ett internationellt företag spelade ingen som helst roll. Att hon dessutom var snygg var tydligen ett problem också eftersom jag (tydligen i egenskap av ful) inte hade rätt att ha en snygg kvinna.

    När jag träffade denna tjej var jag helt själv om det på kontoret. Nu har två andra manliga kollegor gjort precis samma sak, och de säger båda samma sak: Aldrig mer en svensk kvinna!

    Detta är inte på något sätt ett försök att trycka ner svenska tjejer, utan ett sätt att få igång diskussionen om könsroller på riktigt. Feminister vill gärna framhålla sig som jämställda samtidigt som jag sällan hör någon feminist kritisera det faktum att det idag finns ett tiotal lagar i Sverige som aktivt diskriminerar män. Inte heller det faktum att deras kamp om jämställdhet resulterat i att män idag gör mer av det som tidigare främst sågs som kvinnans uppgifter (ta han om hem, matlagning och ungar) medan typiska manliga sysslor fortfarande utförs av främst män. Hur ser ni på det? Berätta gärna om ni är en han/hon eller hen och vilken ålder ni har så blir det enklare att se om det finns något mönster. 

    Tack för ordet. 

      
  • Svar på tråden Svenska tjejer - ett socialt förfall
  • Anonym (POP)
    Äldre 21 Jun 19:05
    Cecilia 913 skrev 2012-06-21 18:12:51 följande:
    Det handlar inte om en enskild elektriker.. det handlar om GRUPPEN män. 
    Jag har dålig inkomst och min chef som är man kör med mig, kommer ni att kämpa för mig också?
  • Anonym (POP)
    Äldre 21 Jun 19:06
    Plutteli skrev 2012-06-21 18:17:20 följande:
    Feminismens problem är ju att det är just "feminister" som syns i debatten, men media vill ju belysa dem som hörs och skapar rubriker.

    Men nej, man måste absolut inte kalla sig feminist eller anse sig vara feminist för att stå för jämställdhet och rättvisa. En antifeminist för mig är dock nån som står för motsatsen och vill ha väldigt strama roller som alla skall anpassa sig i.
    Då har vi olika definitioner, jag är antifeminist. För mig innebär det att jag är emot Gudrun Schyman, Karin Svensson Smith och andra tokskallar. Det innebär inte att jag är emot lika rättigheter.
  • Äldre 21 Jun 19:13
    Anonym (POP) skrev 2012-06-21 19:06:55 följande:
    Då har vi olika definitioner, jag är antifeminist. För mig innebär det att jag är emot Gudrun Schyman, Karin Svensson Smith och andra tokskallar. Det innebär inte att jag är emot lika rättigheter.
    Du blandar ihop saker lite. Jag är emot Björn Ranelid, det betyder inte att jag är emot litteratur.

    Och svar på din fråga ovan, om man nu kämpar för jämlikhet kämpar man givetvis för underbetalda anställda med dåliga villkor också. Oavsett kön.  
  • Äldre 21 Jun 19:17
    Anonym (POP) skrev 2012-06-21 19:06:55 följande:
    Då har vi olika definitioner, jag är antifeminist. För mig innebär det att jag är emot Gudrun Schyman, Karin Svensson Smith och andra tokskallar. Det innebär inte att jag är emot lika rättigheter.
    Ok. Jag är feminist men är emot Gudrun Schyman, Karin S S och andra tokskallar också. Så ja, vi har nog olika definitioner ;)
  • Äldre 21 Jun 20:15

    Haha, bra liknelse med Ranelid-litteratur...

  • Anonym (....)
    Äldre 22 Jun 06:30

    På tal om livförsäkringar. Jag levde som ts flickvän med min sambo. Jag var hemmafru och han jobbade och försörjde oss. Han tecknade en mycket bra livförsäkring ifall det skulle hända honom något. Och, oturligt nog, omkom han i en trafikolycka. Dock tillföll alla pengar från försäkringen hans föräldrar, så vad hade jag för nytta av att vi tecknade livförsäkringar?

  • Visst
    Äldre 23 Jun 10:29

    Intressant inlägg om ditt förhållande med den Ukrainiska kvinnan, Reaktionerna låter inte vänta på sig med allt från genuint svenskt genusbabbel till rop om förtryck. I Sverige ska vi ju vara så duktiga hela tiden och gärna kritisera andras sätt att förhålla sig i en relation, men lustigt nog, och trots att vi skall vara så "bra" så leder vi skillsmässoligan så allt är uppenbarligen inte så bra. Själv tror jag mest det handlar om vilken kultur man kommer ifrån i det här fallet. Det som anses självklart i Sverige är inte självklart i andra länder och det måste svenskar kunna ta till sig.

    Själv lever jag sedan 20 år tillbaka med en kvinna från Brasilien. Det intressanta är att kvinnor där många gånger förväntas göra detsamma så som beskrivits av "Womanizer" men det skiljer sig åt ändå. Brasilianska kvinnor är oerhört självgående och starka, har temperament och säger ifrån med råge men kräver inte orealistisk millimeterrättvisa när det gäller jämlikhet i hemmet, däremot ett gemensamt ansvar inför vad som måste åtgärdas i det dagliga.

    Jag tror inte att det viktigaste är exakt "vad man gör" i sin relation. Det som är viktigt är en ömsesidig respekt för varandra. Har man den så kommer allt annat att fungera - Med eller utan jämställdhet. Hurdå ? Jo, man låter inte den man respekterar bära hela lasset...

  • Pompei­a01
    Äldre 23 Jun 10:35
    Anonym (....) skrev 2012-06-22 06:30:27 följande:
    På tal om livförsäkringar. Jag levde som ts flickvän med min sambo. Jag var hemmafru och han jobbade och försörjde oss. Han tecknade en mycket bra livförsäkring ifall det skulle hända honom något. Och, oturligt nog, omkom han i en trafikolycka. Dock tillföll alla pengar från försäkringen hans föräldrar, så vad hade jag för nytta av att vi tecknade livförsäkringar?

    är det ju om man bara är sambo, om man inte specifikt skriver in sambons namn som förmånstagare. Jag tycker att det är konstigt, att så många vuxna människor inte känner till sådana grundläggande saker! Det finns till och med dom som tror att sambos har arvsrätt - och blir helt chockade när sambons föräldrar kommer och slänger ut dem ur huset..!

    Speciellt om man ska vara hemmafru, så är det jätteviktigt att gifta sig! Då har ju maken även officiellt och enligt lag försörjningsskyldighet, och ända tills en ev. skilsmässa gått igenom. Och man har rätt till hälften av allting i boet - även det som finns på hans bankkonton och halva husets värde - även om han ägde det innan man flyttade ihop. Den dag skilsmässan eller dödsfallet är ett faktum har varenda krona betydelse!
    I´m only responsible for what I say, not for what you understand.
  • Pompei­a01
    Äldre 23 Jun 10:58
    Visst skrev 2012-06-23 10:29:45 följande:
    Intressant inlägg om ditt förhållande med den Ukrainiska kvinnan, Reaktionerna låter inte vänta på sig med allt från genuint svenskt genusbabbel till rop om förtryck. I Sverige ska vi ju vara så duktiga hela tiden och gärna kritisera andras sätt att förhålla sig i en relation, men lustigt nog, och trots att vi skall vara så "bra" så leder vi skillsmässoligan så allt är uppenbarligen inte så bra. Själv tror jag mest det handlar om vilken kultur man kommer ifrån i det här fallet. Det som anses självklart i Sverige är inte självklart i andra länder och det måste svenskar kunna ta till sig.

    Själv lever jag sedan 20 år tillbaka med en kvinna från Brasilien. Det intressanta är att kvinnor där många gånger förväntas göra detsamma så som beskrivits av "Womanizer" men det skiljer sig åt ändå. Brasilianska kvinnor är oerhört självgående och starka, har temperament och säger ifrån med råge men kräver inte orealistisk millimeterrättvisa när det gäller jämlikhet i hemmet, däremot ett gemensamt ansvar inför vad som måste åtgärdas i det dagliga.

    Jag tror inte att det viktigaste är exakt "vad man gör" i sin relation. Det som är viktigt är en ömsesidig respekt för varandra. Har man den så kommer allt annat att fungera - Med eller utan jämställdhet. Hurdå ? Jo, man låter inte den man respekterar bära hela lasset...
    Håller med dig om våra skilsmässotal. Om "vår" hyllade modell, där båda parterna ska ha heltidsarbete och hjäpas åt med barn och hem på den lilla fritiden, skulle vara så himla bra - så skulle vi väl inte ha den statistiken som vi har..?

    Jag känner mååååånga kvinnor som har sagt efter skilsmässan, när de skaffat V/V-boende, att det var som att få livet tillbaka. För då har de "bara" jobbet varannan vecka - och det känns som semester mot hur det var förr..! Och männen blir tvungna att ta hand om barnen, även om det ofta är väldigt smutsigt och rörigt hemma hos dem, barnen har olämpliga kläder och får mycket färdigmat etc.. Jag tror vi måste förstå, att män inte har blick för det där med hushållsarbete, och inte är lika omvårdande av naturen. Väntar man sig att han ska göra halva jobbet, så kommer det inte att bli gjort... 
    I´m only responsible for what I say, not for what you understand.
  • Äldre 23 Jun 11:38
    Anonym (....) skrev 2012-06-22 06:30:27 följande:
    På tal om livförsäkringar. Jag levde som ts flickvän med min sambo. Jag var hemmafru och han jobbade och försörjde oss. Han tecknade en mycket bra livförsäkring ifall det skulle hända honom något. Och, oturligt nog, omkom han i en trafikolycka. Dock tillföll alla pengar från försäkringen hans föräldrar, så vad hade jag för nytta av att vi tecknade livförsäkringar?
    Vad hade ni för nytta av att strunta i att ta reda på fakta, (som lagar, regler och villkor), via advokater, försäkringsbolag etc,  innan ni började leva som ni gjorde?
    Många tror att sambos har samma/likvärdiga villkor som ett gift par, tyvärr. 
    Så i stället för att ta reda på fakta så väljer de att använda "jag tror" ,"jag har hört" , som fakta. Och så skaffar det en massa saker som sambos och "tror"/"hört" att det skall funka på samma sätt som med gifta par.

    Jag kan ju tillägga att även ett gift par, som skaffar enskild(a) livförsäkring(ar) så kan man göra maken/makan "arvlös" genom att skriva in att barnet (eller bästa vännen eller någon annan) skall vara förmånstagaren i stället för att det går automatiskt till maken/makan vid dödsfall. Detta är något som många gifta par inte känner till heller faktiskt.

    Vad många som lever som sambos heller inte känner till är att arvtagarna till den avlidne partnern måste godkänna att sambon får sitta i "orubbat bo", men det räknas inte lösören (kontanter) i  detta. 
    En förmån som gifta har tills änkan/änklingen gifter om sig, då det styrs upp av äktenskapsbalken, att maken/makan får besittningsskydd. Vid omgifte så har arvtagarna rätt att begära sin laglott. 

    Nu när du har facit på handen, så måste ju jag säga att du har på ett extremt drastiskt sätt lärt dig hur extremt viktigt att läsa läsa lagar, villkor och regler innan man "startar ett liv" som man önskar med sin "älskling" så man inte gör "brakförluster" oavsett om det handlar om samboskap eller giftermål.

    Då din sambo inte hade barn så blir det hans föräldrar som blir arvtagare, då han tydligen missade att skriva in dig som förmånstagare i livförsäkringen, om de är kvar i livet när sambon dör. Är föräldrarna döda så går det till sambons syskon.
    Jag är kvinna som är så oförskämd att jag tänker logiskt och rationellt.
Svar på tråden Svenska tjejer - ett socialt förfall