• Womanizer

    Svenska tjejer - ett socialt förfall

    Bästa Familjeliv,

    När jag för några år sedan träffade en kvinna från Ukraina som tillfälligt jobbade som tolk i Sverige fick jag en helt annan syn på jämställdhet. Idag är vi ett lyckligt par sedan några år och för henne är det otänkbart att jag som man ska laga mat, städa eller utföra annat hushållsarbete. Hon ser det som sin plikt som kvinna på samma sätt som det är min plikt att försörja oss. 

    Kvinnan jag är tillsammans med ses av mina vänner som lite av en trophy-wife (vi är dock inte gifta).  Detta då hon är en sådan som andra män stannar upp och vänder sig om på gatan för att beundra. För henne är det naturligt att göra sig vacker varje dag och att klä sig snyggt. Hon berättade att en kvinna är mannens visitkort, och därför vill hon alltid göra ett vackert intryck. Själv är jag knappast något modell men har samtidigt aldrig haft svårt att träffa svenska tjejer tidigare.

    I början var det lite ovant att lära mig förstå hur denna kvinna fungerade. Som svensk man var jag van med att göra det mesta i samförstånd med min respektive. Detta förklarade hon dock efter ett tag att jag skulle sluta med. I öststaterna ses det som direkt omanligt att rådfråga sin kvinna vilken film hon vill se, eller om det är okej för henne att jag bjuder hem några vänner eller kollegor. En man i hennes ögon är inte rädd för att ta dessa initiativ själv och kvinnan följer efter. 

    När vi hade varit tillsammans en tid bjöd jag hem några kollegor. Hon var väldigt glad över detta eftersom hon då gavs chansen att visa hur duktig hon var i köket och hur bra kvinna hon var. Middagen blev en festmåltid värd nobellmiddagen och hela tiden servade hon våra gäster och var lyhörd inför att de skulle må så bra som möjligt. En av tjejerna i sällskapet började sedan prata skit om mig på kontoret eftersom hon ansåg att jag var en mansgris som förtryckte denna kvinna. När jag berättade det för tjejen blev hon för första gånger helt vansinnig. Hon var i princip beredd att ringa upp denna tjej och läsa lusen av henne. 

    För henne var jag en drömkille. Jag dricker mig aldrig berusad, har ordnat ekonomi, gör henne glad med små presenter och skulle aldrig drömma om att slå henne. Inte heller springer jag till prostituerade eller går på porrklubb vilket är väldigt vanligt förekommande för ukrainska män. Jämställdhet för henne handlar inte om dela på hushållssysslorna utan om att båda tar delat ansvar för helheten. Hon som kvinna sköter hemmet, och jag som man sköter ekonomin. 

    Hon jobbar förvisso lite fortfarande som översättare, och drar också in pengar. Detta är dock enbart för att hon tycker det är roligt, och hon gör det enbart några timmar i veckan som en hobby eftersom hon talar och skriver flera språk flytande. 

    Varje morgon när väckarklockan ringer kliver hon upp för att ordna kaffe och frukost åt mig samt stryker skjortan om det behövs. När jag kommer hem möter hon mig i hallen med ett leende och hänger upp min kavaj. Maten står alltid uppdukat på bordet och som regel är det flera rätter att välja på. Efter maten vet hon att jag gillar att byta till bekvämare kläder luta mig tillbaka i favoritfåtöljen och läsa DI. Varje gång kommer hon ut med kaffe och efterrätt, eller något fruktfat. 

    Sex blir aldrig en förhandlingsfråga som det kan bli i andra förhållanden. Trots att vi nu varit tillsammans ett par år har vi sex varje dag, och ibland flera gånger varje dag. Bättre sexliv har jag aldrig haft! Går vi ut, om det så bara är till affären ska både sminket, håret och kläderna fixas till innan. Det är dock något hon gör varje dag på rutin så det är väldigt sällan jag behöver vänta någon längre tid innan vi kan lämna hemmet. 

    Finns det nackdelar? Jodå, det gör det. När hennes morfar blev sjuk åkte hon dit och var borta i två veckor för att ta hand om honom. Kvinnor från öst är väldigt familjeorienterade och familjen är alltid viktigt och högt prioriterad. De har kommit och hälsat på 2 ggr och det blir lite väl intensivt för min smak. 

    Fördomarna från omgivningen fanns naturligtvis där, och finns så även idag om än i mindre omfattning. Allt från nedlåtande blickar till en kvinna som mer eller mindre förklarade mig som en värsta sortens våldtäktsman som utnyttjade försvarslösa fattiga kvinnor. Att hon sedan tjänade nästan lika bra som mig eftersom hon var anställd på ett internationellt företag spelade ingen som helst roll. Att hon dessutom var snygg var tydligen ett problem också eftersom jag (tydligen i egenskap av ful) inte hade rätt att ha en snygg kvinna.

    När jag träffade denna tjej var jag helt själv om det på kontoret. Nu har två andra manliga kollegor gjort precis samma sak, och de säger båda samma sak: Aldrig mer en svensk kvinna!

    Detta är inte på något sätt ett försök att trycka ner svenska tjejer, utan ett sätt att få igång diskussionen om könsroller på riktigt. Feminister vill gärna framhålla sig som jämställda samtidigt som jag sällan hör någon feminist kritisera det faktum att det idag finns ett tiotal lagar i Sverige som aktivt diskriminerar män. Inte heller det faktum att deras kamp om jämställdhet resulterat i att män idag gör mer av det som tidigare främst sågs som kvinnans uppgifter (ta han om hem, matlagning och ungar) medan typiska manliga sysslor fortfarande utförs av främst män. Hur ser ni på det? Berätta gärna om ni är en han/hon eller hen och vilken ålder ni har så blir det enklare att se om det finns något mönster. 

    Tack för ordet. 

      
  • Svar på tråden Svenska tjejer - ett socialt förfall
  • Anonym

    Viljan att ha fint i sitt hem och kunskapen om att utföra sysslor i hushållet är ju fruktansvärt indviduellt, och handlar verkligen inte om kön. Det handlar både om intresse, uppfostran och om man lärt sig eller ej.  Män som var födda kring år 1900 var oftare inte så kunniga på matlagning och städning som senare generationers män, men det beror ju inte på att de senare har fått genetiska deffekter utan att samhället utvecklats så att alla vuxna ska kunna klara sig själva. Jag har jättesvårt att förstå att det finns de som är emot den utvecklingen. Människor ska inte vara så beroende av varandra att de inte ska kunna lämna ett destruktivt förhållande och klara sig själva och sina barn om det behövs.

  • bebbi

    Det ända jag kan se som gör detta möjligt med ork ts är att hon knappt jobbar.. I normala fall som i mitt så arbetar jag fullt precis som min man och därav delas de på vardags sysslorna.. Jag tror inte det hade vart samma krut i henne om hon också jobbade fullt som du...

  • LunaLunatic

    Jag är troligen defekt. Har ingen städgen eller plocka-undan-efter-karlarna-gen. Ni vet, när det varit kaffedrickande så reser sig kvinnorna och dukar av medan männen sitter kvar och pratar. Jag sitter kvar.
    Konstigt nog är jag bra på att laga mat, trots att jag aldrig gjorde det när jag bodde hemma. 


    Don't argue with idiots - they'll drag you down to their level and beat you with experience
  • Anonym
    Pompeia01 skrev 2012-06-23 13:10:17 följande:
    Fast tror du på riktigt att det kommer att bli så..? Jag tror som sagt att männen av naturen är mindre omvårdande och mindre pyssliga. Detta är också min erfarenhet av de män jag har känt; att de inte SER vad som behöver göras i ett hem, eller att de inte tycker att det är viktigt. Och NEJ jag tror inte att man kan uppfostra pojkar att bli intresserade av hem och hushåll.

    Dessutom: att båda jobbar heltid funkar så länge man inte har barn, för då blir det inte så mycket hushållsarbete. Det räcker att städa och tvätta på helgen. Men så fort man får barn, så ökar hushållsarbetet lavinartat. Då GÅR det inte längre att jobba heltid båda två - inte ens om man skulle dela hemarbetet exakt lika. Det blir en för stor sammanlagd arbetsbörda ändå.

    I andra länder tycker ju kvinnor att vi svenska kvinnor är galna som går med på det! Där är de antingen hemma, eller så yrkesarbetar de - men har en tjänstekvinna boende i hemmet. I Frankrike t.ex. är våningarna byggda med tanke på att en tjänstekvinna ska bo där. (Och sedan fattar jag också att det finns massor av fattiga kvinnor i världen som måste yrkesarbeta fast de inte har hemhjälp. Men det knasiga i Sverige är ju, att vi gör det trots att vi inte skulle behöva av ekonomiska skäl.   
    Skämtar du? Menar du på fullt allvar att det enas lön räcker? Är du bankdirektör?
    Medellönen ligger på 26-28000/mån och många tjänar mindre både män och kvinnor, netto blir det ca 20-22000 kr, räcker detta att försörja två vuxna och en/flera barn? Vi arbetar därför att vi MÅSTE arbeta heltid, skulle gärna gå ner en del.
  • Pompeia01
    Plutteli skrev 2012-06-23 19:41:42 följande:
    Å du tycker det är helt ok? Jag känner ytterst få män som inte vill spendera tid med sina barn, de flesta gör allt de kan för att få det, är gladeligen föräldraledig osv. Det fåtalet som inte vill vara med barn har heller inte skaffat några.
    Allvarligt talat så känner jag öht inte igen attityden att det är bättre att det ska se bra ut inför chefen än att få vara med sitt barn...

    Nej, jag tycker inte det är ett dugg konstigt. Bland annat är det vanligt att par som varit tillsammans länge  gifter sig och skaffar barn i ett sista försök att få förhållandet att fungera. En tanke om att barn ska föra dem samman igen och äktenskapet göra att de kämpar bättre. Dvs förhållandet är redan på sluttampen men de gifter sig istället för att göra slut som de nog borde. Således brister äktenskapet fort eftersom de inser att det inte gör till eller från för grundproblematiken att vara gift. Min man gifte sig med sin ex-fru av just den orsaken, de skilde sig efter mindre än ett år. Många "klarar av" sitt dubbelarbete också när det bara gäller dem själva, men när det kommer barn i bilden så vill det något mer för sina barns skull och tar sig ur det, precis som kvinnor som blir misshandlade av sina män kan ta steget att lämna när första slaget faller på det gemensamma barnet. (Drastisk jämförelse men du fattar poängen)
    Kvinnor som är hemmafruar och inte har ett arbete eller en bra utbildning att falla tillbaka på KAN INTE av rent ekonomiska skäl lämna sin man ens om de vill, det gör att "ojämställda" förhållanden på ytan kan verka mer lyckade, men frågan är om det är att hålla ihop som är självändamålet oavsett hur parterna i förhållandet mår?

    Vad gäller det där med att män "inte kan" uppfostras till att städa: Det stämmer inte på en fläck. Jag känner flertalet män som är väldigt ordningssamma, män som har som egentid att städa och pyssla. Min man är pedant men det märks TYDLIGT hur olika vi är uppfostrade om vad för städning som är den viktigaste. Han ser skiten i vardagsrummet, vid matplatsen och dyl och plockar och fixar, jag ser skiten på toan, i badkaret, handfat och diskställ och plockar och städar där. Om män från början ses som inkapabla till att se skit, till att klara av att städa eller plocka undan sina smutsiga kläder så är det klart att de från barnsben blir inlärda att de inte kan och att de inte behöver, en vana som då sitter i! Tom min pappa är kanonbra på att se smuts och städa (han städar nästan dagligen), men så var han ensam barn och uppfostrades tidigt i vikten av att hålla rent efter sig själv. (Han är född -44 om det spelar någon roll)
    Jo, jag vet att det finns par som resonerar så naivt och dumt som i ditt andra stycke. Men de är absolut inte i majoritet av de som skiljer sig. De flesta brukar vara lyckliga när de fattar beslutet att skaffa barn - problemen kommer sedan, när livspusslet med två heltider inte längre går ihop.

    Din erfarenhet av städande män stämmer inte med min, som sagt, men det KAN ju också bero på vilket umgänge man väljer. Du kanske umgås mycket med kommunister, som har tagit till sig de feministiska värderingarna och kämpar på med städningen just därför..? De flesta män jag känner i min egen generation och yngre, är antingen Sd eller tillhör det blåa blocket.  

    ...fast med tanke på hur både vår förhistoria och vår historia ser ut, så finner jag det högst otroligt att inte driften att hålla ordning och göra fint i hemmet - vare sig detta är en grotta, ett djurhudstält, en igloo, en timrad stuga, en medeltida borg eller en modern trerumslägenhet - skulle vara inpräntad i DNA-koden på X-kromosomen vid det här laget...

    Detta skulle ju också kunna förklara, varför homosexuella män ofta är intresserade av heminredning.     
    I´m only responsible for what I say, not for what you understand.
  • Pompeia01
    Donum skrev 2012-06-23 18:15:28 följande:
    Ja, på riktigt tror jag att det kommer att bli så ju färre könsrollsoffer det finns i samhället. 
    Jag anser inte att vare sig män eller kvinnor har egenskaper "av naturen", annat än de rent biologiska. Att män skulle vara mindre "omvårdande" håller jag heller inte med om. Om man inte kan uppfostra män att se vad som behöver göras i ett hem så kan man rimligen inte heller uppfostra kvinnor att se det, men det går ju. Det finns ingen städgen hos kvinnor. Att man inte ser vad som behöver göras i ett hem beror på träning, eller snarare brist på träning. Kvinnor har som regel tränats att se sådant medan män har haft en kvinna, som mamma och sedan partner som ser det åt dem så att de aldrig behöver träna på det. Jag har aldrig tränats i att laga mat och kan således inte laga mat. Det har min man och således både kan han och är bra på att laga mat. Apropå tjänstekvinna, så är jag uppvuxen med hembiträde. Det har bl a gjort att jag också är kass på städning för att jag inte har tränats i att hålla ordning. Det har ju någon annan gjort. Och precis det tror jag att män som inte ser vad som behöver göras har varit med om. 
     

    Alltså, jag tror att det är en kombination. Som med allt annat. Du kan inte bli en framstående pianist hur mycket du än övar, om du saknar talang. Men du kan inte heller bli en framstående pianist om du så har de bästa anlagen i världen - om dina föräldrar inte bryr sig om att köpa ett piano åt dig medan du är barn.

    Det du beskriver är för övrigt en av de sakerna jag har emot hemstäderskor. Att barnen - både pojkar och flickor - blir bortskämda och inte ser vad som behöver göras.

    Men jag tror samtidigt inte att din bror (om du har någon?) skulle ha kunnat se det som sitt livsinnehåll att vara hemma och städa, pyssla och hemnetskranka - även om ni INTE haft någon hemhjälp i barndomen... Medan många kvinnor är fullt nöjda med detta. Jag tror att generna - som är delvis olika för män och kvinnor (könskromosomerna, du vet) sätter gränserna för hur bra vi kan bli på olika färdigheter. Men det är miljön under uppväxtåren som avgör om vi ska nå vår fulla potential, eller hamna någonstans i mitten, eller kanske inte få lära oss en viss färdighet överhuvudtaget...  
    I´m only responsible for what I say, not for what you understand.
  • Jan Banan01

    Om jag får återgå till jämlikhetssnacket i början av tråden. Många förhållandens väl och ve i Sverige tycks hänga på hur jämlikt förhållandet är. Vart har kärleken tagit vägen? Min filippinska fru och jag har varit gifta i 4 år nu och under våra år tillsammans har vi ALDRIG diskuterat jämlikhet. Vi har låtit vår kärlek till varandra styra allt och låtit rollerna i hushållet falla på plats av sig själva. Vi har anpassat hushållet efter de egna förutsättningarna och har idag ett hushåll som är väldigt harmoniskt baserad på kärlek och respekt till varandra. Utan att behöva ta till någon millimeterjämlikhet. 

  • Donum
    Pompeia01 skrev 2012-06-25 18:56:55 följande:
    Alltså, jag tror att det är en kombination. Som med allt annat. Du kan inte bli en framstående pianist hur mycket du än övar, om du saknar talang. Men du kan inte heller bli en framstående pianist om du så har de bästa anlagen i världen - om dina föräldrar inte bryr sig om att köpa ett piano åt dig medan du är barn.

    Det du beskriver är för övrigt en av de sakerna jag har emot hemstäderskor. Att barnen - både pojkar och flickor - blir bortskämda och inte ser vad som behöver göras.

    Men jag tror samtidigt inte att din bror (om du har någon?) skulle ha kunnat se det som sitt livsinnehåll att vara hemma och städa, pyssla och hemnetskranka - även om ni INTE haft någon hemhjälp i barndomen... Medan många kvinnor är fullt nöjda med detta. Jag tror att generna - som är delvis olika för män och kvinnor (könskromosomerna, du vet) sätter gränserna för hur bra vi kan bli på olika färdigheter. Men det är miljön under uppväxtåren som avgör om vi ska nå vår fulla potential, eller hamna någonstans i mitten, eller kanske inte få lära oss en viss färdighet överhuvudtaget...  
    Och jag menar att en hemmafru skickar precis samma signaler till barnen som ett hembiträde gör, med skillnaden att hemmafrun inte ens får betalt. 

    Jodå, min bror är väldigt huslig. Att många kvinnor nöjer sig med att bli reducerade till bihang utan egentlig nytta i samhället beror snarare på att det är en inställning som premieras. 
  • Plutteli
    Pompeia01 skrev 2012-06-25 18:49:55 följande:
    Jo, jag vet att det finns par som resonerar så naivt och dumt som i ditt andra stycke. Men de är absolut inte i majoritet av de som skiljer sig. De flesta brukar vara lyckliga när de fattar beslutet att skaffa barn - problemen kommer sedan, när livspusslet med två heltider inte längre går ihop.

    Din erfarenhet av städande män stämmer inte med min, som sagt, men det KAN ju också bero på vilket umgänge man väljer. Du kanske umgås mycket med kommunister, som har tagit till sig de feministiska värderingarna och kämpar på med städningen just därför..? De flesta män jag känner i min egen generation och yngre, är antingen Sd eller tillhör det blåa blocket.  

    ...fast med tanke på hur både vår förhistoria och vår historia ser ut, så finner jag det högst otroligt att inte driften att hålla ordning och göra fint i hemmet - vare sig detta är en grotta, ett djurhudstält, en igloo, en timrad stuga, en medeltida borg eller en modern trerumslägenhet - skulle vara inpräntad i DNA-koden på X-kromosomen vid det här laget...

    Detta skulle ju också kunna förklara, varför homosexuella män ofta är intresserade av heminredning.     
    Nej, jag umgås inte mest med kommunister. Har en kollega tex som INTE är vänster, som INTE vill vara föräldraledig eftersom det inte är "hans grej" men som anser att den bästa egentiden han kan få är när frun och barnen drar iväg på egna äventyr, han kan ta en öl, dunka musik och gå runt och städa i deras hus utan att någon stör. Jag känner många män i väldigt varierande åldrar som tycker att det är lite som meditation, väldigt renande och avslappnande att städa och plocka undan. Om vi ska separera det i "manlig städning" och "fjollig städning" så du får lättare att greppa: Många av de män jag känner som städar skulle aldrig pyssla med blomarrangemang, de skiter fullständigt i om soffkuddarna matchar gardinerna och dyl men de vill ha undanplockat på golvet, rent från damm, torkade golv, diskad disk och välpolerade speglar.

    Jag är, som sagt, ett freak of nature om man ska gå efter dina snäva normer om hur en kvinna "ska" vara och vilka intressen hon "ska" ha genetiskt. jag HATAR att städa, fullkomligt hatar att städa. Jag gör det enbart för att det är ett måste och så sällan det går utan att bli hälsovådligt för mina barn (nåja, lite tillspetsat), jag har öht ingen "pyssla, plocka, städa i hemmet" gen, nada, niet, helt obefintligt. Jag är heller inte speciellt intresserad av inredning, bara saker fungerar som de ska och det som bör vara bekvämt är bekvämt så kommer stil i sista hand.
  • KimPossible
    Pompeia01 skrev 2012-06-25 18:49:55 följande:
    Jo, jag vet att det finns par som resonerar så naivt och dumt som i ditt andra stycke. Men de är absolut inte i majoritet av de som skiljer sig. De flesta brukar vara lyckliga när de fattar beslutet att skaffa barn - problemen kommer sedan, när livspusslet med två heltider inte längre går ihop.

    Din erfarenhet av städande män stämmer inte med min, som sagt, men det KAN ju också bero på vilket umgänge man väljer. Du kanske umgås mycket med kommunister, som har tagit till sig de feministiska värderingarna och kämpar på med städningen just därför..? De flesta män jag känner i min egen generation och yngre, är antingen Sd eller tillhör det blåa blocket.  

    ...fast med tanke på hur både vår förhistoria och vår historia ser ut, så finner jag det högst otroligt att inte driften att hålla ordning och göra fint i hemmet - vare sig detta är en grotta, ett djurhudstält, en igloo, en timrad stuga, en medeltida borg eller en modern trerumslägenhet - skulle vara inpräntad i DNA-koden på X-kromosomen vid det här laget...

    Detta skulle ju också kunna förklara, varför homosexuella män ofta är intresserade av heminredning.     
    Hahaha, ibland vet jag faktiskt inte om du skojar eller verkligen är allvarlig.

    Jag har följt tråden från början, men inte skrivit något innan, men nu kände jag att jag faktiskt bara måste kommentera.

    Jag undrar så var du bor och vilken slags människor du umgås med. Vi bor i kranskommun till Stockholm, i ett rätt fint område där många är höginkomsttagare. Vi har vänner runt hela Sverige, i allt från mindre orter till de störssta städerna. De är allt från VD-ar (både kvinnliga och manliga ska påpekas, vilket även gäller alla nedanstående yrken), läkare, forskare, musiker, artister, lärare, advokater, ekonomer, egen företagare, hantverkare, personliga assistenter, sjuksyrror och lastbilschaffisar. Jag har dessutom en drös yrkespolitiker i min bekantskapskrets, främst moderater (många sen min tid i MUF) men även en del sossar, folkpartister och miljöpartister.

    De flesta röstar antingen på sossarna eller moderaterna, detta oavsett yrke faktiskt, jag känner höga chefer som är sossar och lastbilschaffisar och hantverkare som är moderater.  

    Ingen av dessa, inte ens min över 70 år gamla far som är rätt konservativ, har den syn på uppdelning av sysslor i hemmet som du hävdar är den "naturliga". Ingen av dem skulle komma på tanken att tro att en man inte klarar av de traditionellt sett kvinnliga sysslorna, ingen skulle heller försöka slippa undan. Ingen skulle heller komma på tanken att en kvinna bör hålla sig till barn och hemsysslor. De vet helt enkelt bättre än så.

    De flesta par har delat föräldraledigheten, alla män vill umgås med sina barn så mycket som möjligt. Ingen man jag känner tycker att barn och hem är kvinnans ansvar, ingen man jag känner (inte ens i den mest konservativa lilla byhåla man kan tänka sig) skulle vilja ha den sortens uppdelning som du förespråkar. Oavsett yrke och oavsett politisk tillhörighet.

    Så nu kanske du kan upplysa oss om var du bor, där det tydligen bara är "kommunister" till män som städar och tar ansvar för sina barn? Det vore onekligen väldigt intressant att höra.
    Glad
Svar på tråden Svenska tjejer - ett socialt förfall