Svenska tjejer - ett socialt förfall

Det är för att de inte är feminister. Alla kan kalla sig vad de vill, det betyder inte att de är det för det. Min mamma kallar sig feminist men anser att en kvinna inte kan våldtas eftersom det alltid är hennes eget fel om det sker... Något inte ens de flesta antifeminister håller med om ;)

Nej

Det hänger med från starten när kvinnor började kämpa för rätten att rösta, rätten att vara myndiga även som ogifta och rätten att studera. Feminismen har varit "parad" med klasskamp och även öppnat för allmän rösträtt (dvs att även alla män fick rösta, så att de män som tex vägrade vapentjänstgöring inte kunde förlora sin rösträtt), allmän grundskola, allmän gymnasieskola m.m...

Alltså, just det där är en grej jag aldrig fattat. Varför ses det som "mesigt" att fråga om det är ok att gå ut med sina vänner/gå på arbetsfest eller what ever? Jag frågar ALLTID min man om lov innan jag gör saker på kvällstid och han frågar ALLTID mig om lov. Inte för att vi "äger" varandra utan av ren respekt. Ibland kan det ju tex krocka med något vi båda vill göra och då måste vi ju samtala om det! Tex hade han tänkt dra till sin bästa kompis förra lördagen, jag var bjuden på fest med kollegerna, eftersom vi har två barn och ingen given barnvakt så hade det ju knappast fungerat att vi båda vid sex-sju på kvällen tog på oss för en kväll ute eller hur?  Hade han bara dragit iväg så jag inte hade kunnat gå ut hade jag faktiskt blivit skogstokig eftersom jag hade sett fram emot kvällen då det blev första utgången för mig på 1.5 år! Lyckligtvis frågade han innan eftersom han har lite vanligt folkvett ;)

Feminismens problem är ju att det är just "feminister" som syns i debatten, men media vill ju belysa dem som hörs och skapar rubriker.

Men nej, man måste absolut inte kalla sig feminist eller anse sig vara feminist för att stå för jämställdhet och rättvisa. En antifeminist för mig är dock nån som står för motsatsen och vill ha väldigt strama roller som alla skall anpassa sig i.

Ok. Jag är feminist men är emot Gudrun Schyman, Karin S S och andra tokskallar också. Så ja, vi har nog olika definitioner ;)

Det här med skiljsmässotalen har en väldigt simpel förklaring faktiskt: Kvinnor i majoriteten av världens övriga länder KAN INTE skilja sig ens om de vill. I många länder får de öht inte skilja sig, enda möjligheten för dem att lämna ett äktenskap är regelrätt flykt. I övrigt har de inte råd, de har ingen utbildning, ingen egen möjlighet till försörjning, alternativet till äktenskap är prostitution och hemlöshet. I Sverige innan kvinnan fick rätt att arbeta utanför hemmet hade vi i princip obefintliga skilsmässotal, men igen pga att kvinnan inte kunde lämna mannen ens om hon ville.

Att så många i Sverige idag skiljer sig beror främst på tre aspekter: 1) Kvinnan är inte beroende av mannen för att överleva. 2) Vi är uppfostrade i större utsträckning att få det bästa vi kan få, att inte "nöja oss", således vill varken män eller kvinnor stanna i ett förhållande som är dåligt bara för att. 3) Vi vet idag att det här med att stanna i ett förhållande för barnen skull är en myt, barn mår inte bättre av att föräldrar som inte vill vara tillsammans fortsätter vara tillsammans.

Måste ni arbeta heltid båda två då? Finns det ingen möjlighet tex att ni (båda två alltså) går ner till 75% och således får mycket mer tid med varandra och med barnen?

Å du tycker det är helt ok? Jag känner ytterst få män som inte vill spendera tid med sina barn, de flesta gör allt de kan för att få det, är gladeligen föräldraledig osv. Det fåtalet som inte vill vara med barn har heller inte skaffat några.
Allvarligt talat så känner jag öht inte igen attityden att det är bättre att det ska se bra ut inför chefen än att få vara med sitt barn...Nej, jag tycker inte det är ett dugg konstigt. Bland annat är det vanligt att par som varit tillsammans länge  gifter sig och skaffar barn i ett sista försök att få förhållandet att fungera. En tanke om att barn ska föra dem samman igen och äktenskapet göra att de kämpar bättre. Dvs förhållandet är redan på sluttampen men de gifter sig istället för att göra slut som de nog borde. Således brister äktenskapet fort eftersom de inser att det inte gör till eller från för grundproblematiken att vara gift. Min man gifte sig med sin ex-fru av just den orsaken, de skilde sig efter mindre än ett år. Många "klarar av" sitt dubbelarbete också när det bara gäller dem själva, men när det kommer barn i bilden så vill det något mer för sina barns skull och tar sig ur det, precis som kvinnor som blir misshandlade av sina män kan ta steget att lämna när första slaget faller på det gemensamma barnet. (Drastisk jämförelse men du fattar poängen)
Kvinnor som är hemmafruar och inte har ett arbete eller en bra utbildning att falla tillbaka på KAN INTE av rent ekonomiska skäl lämna sin man ens om de vill, det gör att "ojämställda" förhållanden på ytan kan verka mer lyckade, men frågan är om det är att hålla ihop som är självändamålet oavsett hur parterna i förhållandet mår?

Vad gäller det där med att män "inte kan" uppfostras till att städa: Det stämmer inte på en fläck. Jag känner flertalet män som är väldigt ordningssamma, män som har som egentid att städa och pyssla. Min man är pedant men det märks TYDLIGT hur olika vi är uppfostrade om vad för städning som är den viktigaste. Han ser skiten i vardagsrummet, vid matplatsen och dyl och plockar och fixar, jag ser skiten på toan, i badkaret, handfat och diskställ och plockar och städar där. Om män från början ses som inkapabla till att se skit, till att klara av att städa eller plocka undan sina smutsiga kläder så är det klart att de från barnsben blir inlärda att de inte kan och att de inte behöver, en vana som då sitter i! Tom min pappa är kanonbra på att se smuts och städa (han städar nästan dagligen), men så var han ensam barn och uppfostrades tidigt i vikten av att hålla rent efter sig själv. (Han är född -44 om det spelar någon roll)

Nej, jag umgås inte mest med kommunister. Har en kollega tex som INTE är vänster, som INTE vill vara föräldraledig eftersom det inte är "hans grej" men som anser att den bästa egentiden han kan få är när frun och barnen drar iväg på egna äventyr, han kan ta en öl, dunka musik och gå runt och städa i deras hus utan att någon stör. Jag känner många män i väldigt varierande åldrar som tycker att det är lite som meditation, väldigt renande och avslappnande att städa och plocka undan. Om vi ska separera det i "manlig städning" och "fjollig städning" så du får lättare att greppa: Många av de män jag känner som städar skulle aldrig pyssla med blomarrangemang, de skiter fullständigt i om soffkuddarna matchar gardinerna och dyl men de vill ha undanplockat på golvet, rent från damm, torkade golv, diskad disk och välpolerade speglar.

Jag är, som sagt, ett freak of nature om man ska gå efter dina snäva normer om hur en kvinna "ska" vara och vilka intressen hon "ska" ha genetiskt. jag HATAR att städa, fullkomligt hatar att städa. Jag gör det enbart för att det är ett måste och så sällan det går utan att bli hälsovådligt för mina barn (nåja, lite tillspetsat), jag har öht ingen "pyssla, plocka, städa i hemmet" gen, nada, niet, helt obefintligt. Jag är heller inte speciellt intresserad av inredning, bara saker fungerar som de ska och det som bör vara bekvämt är bekvämt så kommer stil i sista hand.

Vi har heller inte snackat jämställdhet i vårt förhållande när vi pratat uppdelning av sysslor. Det har varit en självklarhet för oss båda helt enkelt. Jag har inget intresse i att stå för allt hushållsarbete, inte min man heller, alltså får vi dela. Min man har stort intresse i våra barn, det har jag också, alltså ser vi båda till att få tid med dem, enskilt och tillsammans hela familjen. När en syssla ska göras gör vi den, ibland kan vi tjura lite om nån av oss känner att vi gjort en viss sak mer än den andre och inte har lust att göra det igen (tex dammsuga) men på det stora hela flyter det enkelt. Om man har en ständigt öppen dialog går det mesta bra! (Jag och min man har varit gifta i snart 2 år f.ö men mina föräldrar har agerat på exakt samma sätt, de har en väldigt jämn uppdelning av sysslor och har varit ett par i över 40 år)

Precis min erfarenhet också :)

Du vet om att människans huvudföda på stenåldern var frukt, bär, rötter av olika slag, kort och gott alla former av ätbara växter som de kunde hitta? Köttet var en lyx eftersom det var SVÅRT att jaga, det var inte som att de satt på en pall nån stans, väntade på en mammut och fyrade iväg ett skott och sen hade käk för ett år framåt ;)
Skillnaden i muskelmassa mellan könen var i snitt 5%, ingen gigantisk skillnad med andra ord och den skillnaden låg mestadels i att kvinnorna hade mindre explosiv styrka i sina muskler jämfört med männen.
Hur tror du egentligen de "lätta" sysslorna för kvinnorna såg ut innan vi blev bofasta? Att de satt nån stans och virkade medan männen jagade hare och sen vandrade några hundra meter, gjorde läger där de såg på medan männen fixade allt och sen bara fixade en eld och tillagade haren? Även kvinnornas arbeten var TUNGA. Räcker med att gå tillbaka 100 år och se på de fattiga kvinnornas huvudsakliga sysslor för att inse att det inte var nått lullilull direkt. Jag kan sätta hundra tusen på att du aldrig hade fixat en vecka av en grottkvinnas "lätta" sysslor.

Precis, om vi ska titta på "stenåldersfolk" som lever idag så som Pompeia menar så kan vi ju tex titta på deltaindianerna i Amazonas. Där jagar männen TILLSAMMANS med alla barn som blivit stora nog, oavsett kön. Kvinnorna jagar också även om de i större utsträckning samlar mat. Männen samlar också mat mer än de jagar eftersom det är tidskrävande och fysiskt ansträngande att jaga apor så det är inte värt vad köttet ger att enbart jaga. De små barnen som inte kan gå bär deras mammor på i olika former av "selar" samtidigt som de samlar mat och vatten och gör det som måste göras. Barnen som kan gå men inte är stora nog att jaga tar de gamla hand om. De bor i hyddor samlade 3 generation eller så, de äldre bor hos sina barn och tar hand om deras barn och är på så sätt nyttiga. Alla de lätta sysslorna gör barnen och de gamla tillsammans. De arbetsföra kvinnorna spenderar inte mycket tid i hemmet med att bara pyssla och vänta på att mannen ska komma hem ;)

Fast du missar något viktigt här: Katterna har en jaktinstinkt, men de måste LÄRA sig att jaga! Det är inget som kommer automatiskt!

Du missar även det faktum att det är precis lika vanligt med kvinnor i idrottsvärlden som kämpar för att bli bäst i världen. Kvinnor har precis lika mycket jakt på prestige och bekräftelse MEN det visar sig på andra sätt som är accepterat för könet! (Tex att ha ett barn som är duktigt, senaste barnvagnen, finaste huset,rikaste och snyggaste maken, snyggaste figuren osv)