läste just artikeln Muner. Handlar om de särskilda mottagningar som finns, inte bara i Malmö utan om runtom i landet, som särskilt hjälper förlossningsrädda. Tycker det verkar bra att man faktiskt tar rädslan på allvar. För precis som det står i artikeln så handlar det mycket om att vi, framförallt i vår generation, helt ska gå emot oss själva och släppa kontrollen. Något vi aldrig gör annars vad det än är. Och detta måste ju vara svårt för vissa även om jag själv känner att jag har "resignerat" lite inför livets ovisshet pga mycket som hänt på vägen i mitt liv. Det blir ändå aldrig som man tänkt sig och slutar då för det mesta med besvikelse om man har målat upp bilder/mål för sig själv som inte uppfylls. Mao, är jag själv inte rädd för förlossningen utan vill gärna ha någon som dessutom bossar över mig och säger vad jag ska göra. Jag kommer helt överlämna mig till barnmorskorna och deras kunnande.