Min mörkaste hemlighet är att jag är totalt känslokall inför andra människor än mina barn, partner och föräldrar/syskon.
Jag känner ingenting överhuvudtaget för mina vänner och jag fantiserar ofta om att döda människor.
Jag fungerar väldigt bra i vardagen och de som "känner" mig skulle antagligen bli väldigt chockade om de visste att jag bara spelar att jag bryr mig.
Jag är kär i min chef, frågade han så skulle jag lämna min man för honom.
Att jag kanske inte borde jobba som sjuksköterska egentligen eftersom jag känner verkligen NOLL empati för folk som enligt mitt tycke "skaffat sig" sin sjukdom själv. Alkoholister som supit sönder levern, rökare som rökt sönder lungorna, knarkare som knarkat sönder hjärnan, anorektiker som svälter sig själv, självskadare som skär upp armarna osvosvosv. Känner ingenting alls. Gör det jag ska men finns ingen empati över huvud taget. Tänker bara att dom är riktiga jävla puckon som för i helvete borde sluta göra dåliga val i livet och fucking skärpa sig som alla andra får göra.
Nä men jag vet ju hur jag beter mig mot alla andra patienter som jag känner otroligt med empati för så det är ju bara att bete sig likadant. Verkar ju fungera. Säger ju aldrig det här till någon. Bara mina egna tankar.
Att jag som hämnd gick ut och hade ett one night stand utan kondom. Kom hem och lät min kille slicka en annan mans sperma ur mig
.Att jag förförde min mammas kille när jag var 17.
Att jag ljuger i skolan för att försvara min dotter.
Att jag har snattat i affärer. mm mm
Att jag gillar att bära blöjor, tycker det är så skönt att ha dom på mig 
bodde mittemot en mördare i huset mitt över som dödat ett barn
sexuellt övergrepp när jag var 11 år, misshandel skada i en njure
kidnappad som 7 åring med 2 kompisar
sorg , i många år
misshandlad som liten med ett syskon