• Anonym

    Snart adoption. GRAVID!

    Jag är inte adopterad och ska inte adoptera.

    Men när ni talar om släktskap ovan måste jag få inflika en sak. Om nu inte genetik och biologi har någon betydelse, varför är förhållandet mellan enäggstvillingar så speciellt? Inte bara att de är lika. De har forskat på enäggstvillingar. Jag tror man känner samhörighet med en annan person som ser ut precis som du själv. 

    Jag lyckades ofta ta fel på tvillingarna för de var så lika.

    De känner varandra innan och utan ofta starkare band till varandra än till föräldrarna. Någon slags tyst kommunikation som någon anna skev.
     
    De ligger och trängs i magen båda två i samma fostersäck.

    Hur kan ni påstå att två barn ett biologiskt och ett adopterat kan ha samma relation som enäggstvillingar? De är ju faktiskt inte släkt hur ni än resonerar.

    Grattis till TS, strunta i adoptivbarnet och satsa på ditt eget. Finns det någon som hade valt bort det biologiska barnet för ett adoptivbarn?         

  • Anonym
    Anonym skrev 2012-07-11 11:30:01 följande:

    Jag är inte adopterad och ska inte adoptera.

    Men när ni talar om släktskap ovan måste jag få inflika en sak. Om nu inte genetik och biologi har någon betydelse, varför är förhållandet mellan enäggstvillingar så speciellt? Inte bara att de är lika. De har forskat på enäggstvillingar. Jag tror man känner samhörighet med en annan person som ser ut precis som du själv. 

    Jag lyckades ofta ta fel på tvillingarna för de var så lika.

    De känner varandra innan och utan ofta starkare band till varandra än till föräldrarna. Någon slags tyst kommunikation som någon anna skev.
     
    De ligger och trängs i magen båda två i samma fostersäck.

    Hur kan ni påstå att två barn ett biologiskt och ett adopterat kan ha samma relation som enäggstvillingar? De är ju faktiskt inte släkt hur ni än resonerar.

    Grattis till TS, strunta i adoptivbarnet och satsa på ditt eget. Finns det någon som hade valt bort det biologiska barnet för ett adoptivbarn?         


  • Anonym

    Men det är ju precis det som skrivs i tråden ovan.

    Enäggstvillingar är ju så släkt de kan vara medan ett biologiskt och adopterat barn aldrig kan bli släkt. Däremot kan de väl umgås och semestra ihop. Men de kan aldrig få det förhållandet enäggstvillingar har.  

  • Anonym

    Jag har faktiskt aldrig varit med om något liknande som enäggstvillingar.

    Finns ju fall i TV där de forskat på enäggstvillingar som aldrig känt till varandra eller vuxit upp ihop.

    Nog sjutton känner de ändå samhörighet när de hittar varandra. Ett enäggstvillingpar träffades först i vuxen ålder och är idag som omöjliga att dela på. De bor ihop, arbetar ihop och delar vänner. De är mycket närmare varandra än de biologiska föräldrarna.

    Det bevisar att det inte är avgörande vem man vuxit upp med. 

    Kan man jämföra ett adoptivbarn från en helt annan sida av jorden med helt andra rötter med ett par enäggstvillingars relation. Ni som tycker att gener inte har någon betydelse.        

  • Anonym

    Grattis till TS. Som många av er har sagt : en riktig solskenshistoria! Go for it.

    Varför inte behålla båda? Om det inte går välja det egna barnet? Antingen håller du tyst eller kontaktar socialtjänsten och säger som det är. Jag hade hållit tyst.

    Det händer i verkligheten att biologiska barn har liten åldersskillnad utan att det blivit problem. Tror inte ett dugg på att det skulle vara annolunda med ett adopterat barn i form av uppmärksamhet m.m. Det är väl mer om du orkar med två barn med tät åldersskillnad. Det minsta barnet hamnar automatiskt i centrum tror jag. Jag gissar också att de flesta skulle först och främst brytt sig om det egna barnet.

    Det är ju som att få tvillingar fast utan biologisk anknytning eller utan anknytning egentligen. Kram och lycka till!       

  • Anonym

    Hur ska ts hinna med att ge det adopterade barnet det hon behöver för anknytningen samtidigt som det finns en liten egen bebbe att ta hand om? 

  • Anonym
    holy shit skrev 2012-07-11 12:26:52 följande:
    Håller med, tycker det är direkt oansvarigt att skrika om solskenshistoria och grattis grattis. Det barn som TS ska adoptera har redan genomgått en separation, nu ska hon bli "utkonkurrerad" redan efter fem månader av en liten bebis som kommer att amma och behöva ha sin mamma och pappa nära. I normala fall är man gravid i nio månader och familjen hinner vänja sig. Syskonet har i vanliga fall inte heller trauman med sig i bagaget. I detta fall rör det sig om fem månader samt ett adopterat barn.
  • Anonym
    Anonym skrev 2012-07-11 12:07:14 följande:
    Hur ska ts hinna med att ge det adopterade barnet det hon behöver för anknytningen samtidigt som det finns en liten egen bebbe att ta hand om? 
    Barnen får en pappa också.
  • Anonym
    Anonym (A-mamma) skrev 2012-07-10 23:27:40 följande:
    Nej man adopterar inte för att rädda barn utan det är en helt självisk handling just för att man faktiskt vill ha barn!
    Nu bor jag utomlands och har ingen aning om hur reglerna ser ut i Sverige -- men här är det i alla fall inte bara barnlösa som adopterar. Jag och maken har pratat om att adoptera i framtiden då vi tycker det vore själviskt att sätta fler barn till världen när det finns så många barn som saknar hem och föräldrar.
  • Anonym
    Anonym (Liknande?) skrev 2012-07-11 12:54:07 följande:
    Det var ju inte längesedan Aftonbladet.se kom ut med en historia om ett par som blev gravida med tvillingar med en surrogatmamma och samtidigt blev dom gravida med tvillingar själva! Så helt plötsligt hade dom fyra barn att ta hand om.

    Är det inte liknande situationer där?
    Adoption och surrogat är ju olika saker självklart med processen är väl liknade?  
    Inte helt liknande eftersom barnen surrogatmamman bär på är föräldrarnas biologiska och klart och tydligt deras från start. Det är ungefär som att få reda på att man väntar fyrlingar när man trodde det var en. Ingen kommer ta barnen ifrån en/hindra en att få hem dem för den sakens skull.
Svar på tråden Snart adoption. GRAVID!