Snart adoption. GRAVID!

Grattis! Du kommer äntligen att få ett eget barn. Jag skulle tacka nej till barnet i Thailand, om jag var du, och satsa på det egna barnet istället. Men alla gör vi våra val. Lycka till! 

Jo, vi har vuxit upp tillsammans. Min pappas "nya" sambo har 3 barn från ett tidigare äktenskap. Samma sak med mina kusiner. Deras föräldrar skilde sig när de var 14 år. En ny person med barn flyttade in i deras hem. Idag är de inte ovänner och bådas barn bor i Stockholm. Men de har ingen gemenskap, de är inte syskon på samma sätt som riktiga syskon. Däremot är banden starka till kusinens bror som oaktat avståndet bor i Spanien. Det beror inte på var man bor eller hur man har vuxit upp.

Jag är inte adopterad och ska inte adoptera.

Men när ni talar om släktskap ovan måste jag få inflika en sak. Om nu inte genetik och biologi har någon betydelse, varför är förhållandet mellan enäggstvillingar så speciellt? Inte bara att de är lika. De har forskat på enäggstvillingar. Jag tror man känner samhörighet med en annan person som ser ut precis som du själv. 

Jag lyckades ofta ta fel på tvillingarna för de var så lika.

De känner varandra innan och utan ofta starkare band till varandra än till föräldrarna. Någon slags tyst kommunikation som någon anna skev.
 
De ligger och trängs i magen båda två i samma fostersäck.

Hur kan ni påstå att två barn ett biologiskt och ett adopterat kan ha samma relation som enäggstvillingar? De är ju faktiskt inte släkt hur ni än resonerar.

Grattis till TS, strunta i adoptivbarnet och satsa på ditt eget. Finns det någon som hade valt bort det biologiska barnet för ett adoptivbarn?         

Hur kan vissa ha jättenära vänskap med folk som de inte alls är släkt med? Så där så man vet ALLT om varandra, känner varandra utan och innan? För att man öppnar för möjligheten, och tar tillvara på den. Skulle jag påstå. Det är ju inte säkert att tvillingar är jättenära, men är de det så är det ju ofta för att de har mycket gemensamt, och i och med att de är syskon så har de även "tvingats" hitta sätt att lösa konflikter sinsemellan, vilket ytterligare stärker relationen. Med vänner är det ju lätt att bryta relationen vid en stor konflikt, det kan man inte göra med syskon på samma sätt. Det är väl det som gör att man upplever relationen starkare... Sedan är igenkänningsfaktorn inte enbart utseendebetingad, vill jag hävda. Viktigare är väl att man känner igen varandras värderingar och liknande. Det faktum att båda i en syskonskara har firat jul, semestrar, nyår m.m. på samma sätt ger en igenkänningsfaktor, väl så viktig som utseende.

Men det är ju precis det som skrivs i tråden ovan.

Enäggstvillingar är ju så släkt de kan vara medan ett biologiskt och adopterat barn aldrig kan bli släkt. Däremot kan de väl umgås och semestra ihop. Men de kan aldrig få det förhållandet enäggstvillingar har.  

Jag har faktiskt aldrig varit med om något liknande som enäggstvillingar.

Finns ju fall i TV där de forskat på enäggstvillingar som aldrig känt till varandra eller vuxit upp ihop.

Nog sjutton känner de ändå samhörighet när de hittar varandra. Ett enäggstvillingpar träffades först i vuxen ålder och är idag som omöjliga att dela på. De bor ihop, arbetar ihop och delar vänner. De är mycket närmare varandra än de biologiska föräldrarna.

Det bevisar att det inte är avgörande vem man vuxit upp med. 

Kan man jämföra ett adoptivbarn från en helt annan sida av jorden med helt andra rötter med ett par enäggstvillingars relation. Ni som tycker att gener inte har någon betydelse.        

Bara läst TS.

Grattis till två härliga barn. De kommer få mycket glädje av varandra!

Tjejen från Thailand är 13 månader skriver du så det kommer väl skilja knappt två år mellan barnen. Det blir ju perfekt. 

Grattis än en gång. Vilken lycka! Det kommer säkert bli en stor omställning från inga barn till 2, men det fixar ni. 
 

Grattis till TS. Som många av er har sagt : en riktig solskenshistoria! Go for it.

Varför inte behålla båda? Om det inte går välja det egna barnet? Antingen håller du tyst eller kontaktar socialtjänsten och säger som det är. Jag hade hållit tyst.

Det händer i verkligheten att biologiska barn har liten åldersskillnad utan att det blivit problem. Tror inte ett dugg på att det skulle vara annolunda med ett adopterat barn i form av uppmärksamhet m.m. Det är väl mer om du orkar med två barn med tät åldersskillnad. Det minsta barnet hamnar automatiskt i centrum tror jag. Jag gissar också att de flesta skulle först och främst brytt sig om det egna barnet.

Det är ju som att få tvillingar fast utan biologisk anknytning eller utan anknytning egentligen. Kram och lycka till!       

Jag vet flera familjer som har både adopterat barn och biologiska. Jag tror inte det blir något problem alls!