Jag hatar HEN!!!

Blir så provocerad av er som säger att "hen ska bort, det finns ingen anledning att ha det, HAN ELLER HON HETER DE JU".

Jag ser mig själv som en "hon" bara så att ni vet. Ingen tvingar varken er eller mig att kalla er själva för hen och henom.
Men det finns en så solklar användning! När jag pratar om min syster, då är det hen som gäller. Och varför det? - Jo, för att hen helt enkelt inte vill definieras med varken det ena eller det andra könet! Hen är någonstans mittimellan kan man säga. 
Har också många vänner som kroppsligt ser ut som kvinnor/män men som egentligen, på det psykiska planet, har det motsatta könet. Att då alltid utgå ifrån att de har sitt kroppsliga kön  ställer till problem. 
transexuella personer lider mer av psykisk ohälsa än andra, just på grund av att de ständigt måste försvara något som för dem är självklart. De möts av misstro, fördomar och trakasserier. Att då ytterligare bygga på det genom att använda "fel" pronomen känns bara onödigt.
Sedan när det gäller små barn eller djur eller folk man helt enkelt inte vet könet på så tycker jag att det är smidigt att använda hen tills man fått reda på det :)

För mig är "hen" en gyllene medelväg. Man kan använda ordet "hen" tills man faktiskt fått bekräftat för sig hur personen definierar sig själv. No harm done!

Sedan kan man ju inte kräva att alla ska heta hen tills "motsatsen bevistats" så att säga, det är inte det jag säger. Det är bara så jag försöker göra, det är det som funkar för mig. Även om jag slarvar ibland :)
Däremot så har jag alltför många exempel på när folk uttrykligen har bett att få bli kallade hen och henom - eller hon/han fastän att det inte är ens kroppsliga kön men där de bara möts av förakt och misstro. Där folk medvetet använder "fel" pronomen bara för att provocera, eller där folk säger att "jag tror inte på hen". 

De som aldrig själva velat bli kallade för hen kan inte säga åt de som vill det att "hen inte behövs, det är onödigt och jag vägrar använda det".

Och det ska funka åt båda hållen såklart! Blir ni någon gång kallade/omnämda som hen fastän att ni definierar er som  hon/han, ja, då¨är det bara att säga det! "Jag skulle föredra att du sade hon/han istället då det är det som känns bäst för mig".

Så enkelt är det!
 

fast så sa CMM inte... inte en siffra rätt i den meningen.

Då vet du hur vi känner oss i den här "debatten".

Varför använder du det entydigt kvinnliga "syster" om hon nu är en "hen" när vi faktiskt har det helt könsneutrala "syskon"?

för att vi pratat om det och kommit överens om att det är det som hon trivs bäst med :) har flera syskon, så därför blir det svårt att säga "mitt syskon". 
Vi har helt enkelt kommit fram till det gemensamt.  

Om du inkluderar mig i det kan jag säga att jag efter månader av periodvisa diskussioner med Faber gett upp om att han öht ska ta in NÅGOT jag säger om att jag inte är feminist än mindre typ extremultratalbanfeminist. Eftersom det visat sig verkningslöst har jag slutat kommunicera med honom på det sedvanliga sättet. Han kan ju inte förstå mindre av det jag försöker förmedla än tidigare so WTF, det får bli cyberkramdjur.

Jag kan helt enkelt inte förlika mig med att det finns folk som inte kan förlika sig med att jag inte identifierar mig med dagens svenska feminism trots att jag använder hen. Det är inte överdrivet ofta men det finns tillfällen där det lilla ordet enligt min mening fyller en tidigare lucka. Tyckte det lät extremt praktiskt första gången jag hörde det och undrade varför det inte tagit fart för länge, länge sedan ungefär som man måste ha tyckt första gången man såg någon annan använda ett hjul. Så bra. Att någon inte tänkt på det tidigare! Det gick förstås bra innan också, men bra kan alltid bli bättre. Hen är förstås inte lika stort för mänskligheten som hjulet, ja faktiskt ingenstans i närheten men får tjäna som jämförelse i brist på bättre. Jag är inte särskilt intresserad av genusfrågor men däremot har jag ett stort språkintresse. Det betyder förstås inte att jag inte kan se att vi fortfarande inte har kommit så långt som vi kan med könsjämställdheten, men då finns det orättvisor åt båda hållen.

Du verkar inte gilla miljöpartiet överdrivet mycket. Om jag kallade dig för miljöpartist för att du använder ordet sopsortering och säger att eftersom du inte vill att vi ska göra planeten jorden obebolig är detta "bevis" för att du är miljöpartist då kanske du också skulle ge upp. Lägg till att varje förnekande av att du är en ultraextremmiljömuppstaliban ytterligare "bevisar" att du är en enligt någon slags skum logik att ju mer du förnekar något desto sannare är det så ser du att det är totalt meningslöst att fortsätta diskutera. Så dunka mig i ryggen nu och skicka mig en miljövänlig cybercykel eller nått för att jag stått ut med Fabers idisslande så länge som jag gjort utan att tillgripa värre tillhyggen.

Det som gör att jag inte kan bli arg är att när jag tänker efter är det så sorgligt. På riktigt alltså. Tänk att leva varje dag med känslan att man är förföljd av feminister.

Vad tråkigt att du ser det på det sättet.

ingen cykel men ett cyberäpple! och en ryggdunk.

Så rätt du har. Tragiskt det måste vara att misstänka varje kvinna han möter för att vara feminist. Eller kanske också män? Att vara tvungen att förhöra alla innan han kan slappna av och vara sig själv, att hela tiden vara på sin vakt, att lägga band på sig och bara knyta näven i fickan när han misstänker feministiska tendenser. Han måste lägga band på sig, sin tunga, sina nävar av sociala skäl för han kan ju inte börja angripa arbetskollegor, kompisars fruar eller sin mor hur som helst.