Umgänge med spädbarn

Hur ska man då göra när Pappan till barnet vill träffa sin dotter (som är ett par månader), han skulle gärna umgås med dottern hemma hos Mamman, men efter att det dök upp en ny kille (ja, ni läser rätt... redan) i Mammans liv som tydligen är så svartsjuk så nu får inte Pappan umgås med sin dotter där längre (det gick bra innan). Vad ska Pappan göra då?!

Tänkte svara TS först, men kan gå lite ot och svara dig då de flesta sagt det jag tänkte säga.

Pappan får helt enkelt ta tag i situationen. Ring modern och säg att "kan vi lösa detta, om inte får jag kontakta familjerätten!" (Sedan skulle jag låtit bli att säga att hon "redan" träffat ett karl"). Vill hon inte ringer han familjerätten och bokar in ett möte, och kommer de inte överrens där så får han kontakta en advokat och lämna in en stämningsansökan.

Tack för svar Majlisen!

Ja att ta upp att hon träffat någon är inget han behöver göra för den delen heller.

Hon drog med sig den nya killen till familjerätten när de skulle dit för att skriva papper.

Pappan (min son) har inga som helst problem med att hon har en kille (förutom en viss oro över vad han är för en egentligen för barnets skull, men litade ju på Mammans goda omdöme i fallet).
Som nu visat sig inte vara det bästa om man ser till resonemanget att Pappan inte kan umgås med sin dotter eftersom hennes kille är så svartsjuk...
Så nu har sonen inte fått träffa lilltjejen på 2 veckor och han är så nere...  Man blir så ledsen :(.

Jag ska tala om för honom vad du skrivit.   
 

Trist när det blir så med vuxna människor, om det enbart handlar om svartsjuka! Men det din son borde göra är att agera så fort som möjligt och ta tag i det ordentligt. Velar han finns ju risken att det blir till moderns fördel. Visst, jag tycker inte att han ska ha barnet helt själv ännu när det är jättelitet och kanske inte fullt så van med honom (beroende på hur tidigare ug sett ut?), det bästa är att modern är med under ug ca 3ggr/vecka åtminstone, helst dagligen. Kort men ofta! Men går hon inte med på det så får de försöka göra avtal i familjerätten efter prat där, men vill hon inte får man ta det till stämning. Tänk också på att lägga det lilla barnet i fokus, vissa tappar det helt för att de blir ledsna själva och försök få till ug minst tre dagar/vecka fram till ettårsdagen ca, och därefter kan pappan kanske ta barnet lite själv om de byggt upp en bra relation. Ammar modern så får man kanske också tänka lite på det, men fram till året bör hon hålla sig i närheten om barnet och pappa inte lyckas få till en bra anknytning snabbare än så. Men att ta någon promenad med en nöjd bebis i området är ju nödvändigtvis inte heller ett problem, du förstår kanske vad jag menar. Det primära är att han så snabbt som möjligt får börja träffa barnet, så att de kan bygga upp sin relation. Modern har inga andra anledningar än att nya är svartsjuk? Eller påståenden?

Är det någon gång i livet man behöver trygghet så är det väl när man har spädbarn (eller är gravid) Helt naturligt att du är lite lätt stressad nu. Be inte om ursäkt för det.

Växelvis umgänge med spädbarn är något av det mest kritiserade och ifrågasatta som finns! När mina tonåringar var små var regeln att pappor fick vänta tills barnet var ca 3år och kunde prata själv innan man ens övervägde växelvis boende.

Barns behov varierar med barnets ålder. Barnet har inget behov förrän hen blir lite äldre. Växelvis med spädbarn handlar bara om föräldrarnas behov och om feministisk jämlikhets politik. "Mamman-ska-inte-ha-mer-rätt-tilol-barnet-än-pappan" typ.

Du har även rätt till ett privat liv så du har ingen skyldighet att överhuvudtaget släppa in pappan i ditt hem. Det jag önskar är att alla mammor fick lite mer "Djävlar anamma". Det behövs för att skydda barnen mot dumheter. Jag tycker bara du ska lite på dina modersinstinkter. Ditt mammahjärta vet nog innerst inne vad som är rätt för just ert barn. INGEN och INGENTING kommer att tvinga dig att lämna ut ett spädbarn. Däremot om du börjar gå med på det kan det vara svårt att få stopp på det.

Säg bara "Nej" och visa att du är värd respekt och att ert barn inte är en leksak som ska kvoteras lika vid bodelningen. Ert barn är en egen individ med egna behov som måste respekteras.

Kram Lycka till !

Det här var också intressant men du Uppriven Farmor.... det här kallas för att kapa en tråd. Den här tråden handlade om en mamma som inte ville lämna ut sitt spädbarn. Jag tycker du ska skapa en ny tråd för sina frågor annars är det lätt att ursprungsfrågan kommer bort...   

... eller ville du med detta inlägg bara ynka om hur samma problem känns från andra hållet?

Ursäkta mig Farmor men borde du inte veta bättre? Du som själv varit mamma borde väl veta hur känslig spädbarnsperioden är.

Har ett par gått isär så har de. Då måste de få kunna gå vidare i livet. Man kan inte kräva att alla föräldrar ska tvingas leva någon typ av särboförhållande. Så klart inte nya mannen vill ha sin sambos ex rännande hemma hos dom hela tiden. Det behöver man inte vara speciellt svartsjuk för att sätta stopp för.

Din son får vänta ett tag med att bygga upp sin relation med sitt barn. DU måste lägga band på dina egna behov av att gulla med barnbarn. Du måste sluta uppröras över hur snabbt din sons ex skaffade en ny. Nu handlar det bara om vad som är bäst för ett litet spädbarn. Ditt barnbarn kommer förr eller senare att börja fråga efter sin pappa så du kan vara lugn. Din sons tid kommer

Men du, varför ska pappan vänta på att få bygga en relation till barnet för att mamman träffat en ny?
Det var det dummaste jag hört.

Så du menar alltså på allvar att biopappan ska stå tillbaka till förmån för mammans nya pojkvän? det är väl ändå inte riktigt. Jag tycker det låter som om nya killen är svartsjuk och att mamman är rädd för honom, om jag vore biopappan skulle jag anmäla till soc och berätta vad som försigår där.
En pappa har lika stor rätt som en mamma att bygga en relation med sitt barn från början som en mamma har. Det bästa för ett spädbarn är inte att en ny kommer in i bilden och leker pappa. Här kanske mamman borde fråntas barnet och pappan får vårdnade om hon fortsätter hindra barn och pappa träffas.

Men lugn lite nu. Det du tipsar om är lite farligt för det kan precis lika gärna slå helt fel.

Stämmer pappan mamman på växelvis boende redan innan barn ens fyllt 1år finns det risk att pappan bara framstår som bråkmakare som inte har förmåga att tänka på barnets behov. Rent strikt juridiskt så har Tingsrätten ingen möjlighet att tvinga mamman att öppna sitt hem för pappan. (Den möjligheten finns i en del andra länder men inte i Sverige) Om det verkligen går till Tingsrätten så kommer pappan knappast få umgänge förrän barnet börjat på Dagis.

Kom ihåg att kommunernas Familjerätter är frivilliga och enbart har till uppgift att få föräldrarna att samarbeta. Familjerätten ska alltså vara neutral och inte ta ställning för pappan.

Visst finns det pappor som tappar lusten helt och hållet bara för att millimeterrättvis delning av spädbarn inte sker redan från start men dessa pappor kanske inte riktigt har koll på vad det innebär att vara pappa?

Håller inte alls med dig, Majlisen, att pappan skulle förlora något på att vänta lite med att stämma mamman osv. Tvärt om faktiskt. Det finns gott om pappor som varit frånvarande de första åren och som sen har fått en alldeles utmärkt kontakt med sina barn, tom fått hela boendet när barnen blivit tonåringar. Däremot vet jag flera fall där mammor har fått enskild vårdnad och pappan 0-umgänge när pappan har bråkat och tjafsat med mamman redan från start.

Oavsett om mammans nya är svartsjuk eller ej så kan man inte kräva att en nybliven mamma ska tvingas leva i någon typ av kollektiv eller storfamilj. Det här handlar ju om att pappan behöver vara mer eller mindre varje dag hos mamman och hennes nya och det tycker jag vem som helst kan förstå att det är inte är rimligt.

Majlisen, dom råd du kommer med här har jag hört många gånger men det är råd till föräldrar som antingen fortfarande lever ihop och vill dela föräldradagarna lika eller separerade föräldrar där bägge verkligen vill dela lika. Det är ingenting man kan pressa en mamma att gå med på.  

Det har med barn utveckling att göra och barnets behov.