Tonårsmorsan skrev 2012-11-09 14:33:33 följande:
Men lugn lite nu. Det du tipsar om är lite farligt för det kan precis lika gärna slå helt fel.
Stämmer pappan mamman på växelvis boende redan innan barn ens fyllt 1år finns det risk att pappan bara framstår som bråkmakare som inte har förmåga att tänka på barnets behov. Rent strikt juridiskt så har Tingsrätten ingen möjlighet att tvinga mamman att öppna sitt hem för pappan. (Den möjligheten finns i en del andra länder men inte i Sverige) Om det verkligen går till Tingsrätten så kommer pappan knappast få umgänge förrän barnet börjat på Dagis.
Kom ihåg att kommunernas Familjerätter är frivilliga och enbart har till uppgift att få föräldrarna att samarbeta. Familjerätten ska alltså vara neutral och inte ta ställning för pappan.
Visst finns det pappor som tappar lusten helt och hållet bara för att millimeterrättvis delning av spädbarn inte sker redan från start men dessa pappor kanske inte riktigt har koll på vad det innebär att vara pappa?
Håller inte alls med dig, Majlisen, att pappan skulle förlora något på att vänta lite med att stämma mamman osv. Tvärt om faktiskt. Det finns gott om pappor som varit frånvarande de första åren och som sen har fått en alldeles utmärkt kontakt med sina barn, tom fått hela boendet när barnen blivit tonåringar. Däremot vet jag flera fall där mammor har fått enskild vårdnad och pappan 0-umgänge när pappan har bråkat och tjafsat med mamman redan från start.
Oavsett om mammans nya är svartsjuk eller ej så kan man inte kräva att en nybliven mamma ska tvingas leva i någon typ av kollektiv eller storfamilj. Det här handlar ju om att pappan behöver vara mer eller mindre varje dag hos mamman och hennes nya och det tycker jag vem som helst kan förstå att det är inte är rimligt.
Majlisen, dom råd du kommer med här har jag hört många gånger men det är råd till föräldrar som antingen fortfarande lever ihop och vill dela föräldradagarna lika eller separerade föräldrar där bägge verkligen vill dela lika. Det är ingenting man kan pressa en mamma att gå med på.
Tror du missförstått mig lite nu (hoppas inte fler gjort detta). Men jag utgår ifrån att han är en normal och bra pappa just nu och bortser från vissa saker farmodern tycker. Är han en vettig person så är det bra att barnet får träffa pappan och bygga en relation från start där mamman är med, helst att de ses ca 3 ggr/vecka. Jag tycker definitivt inte pappan just nu ska kräva att ha barnet ensamt och att han för tillfället ska strunta i hur vårdnaden ser ut. Eftersom de inte lever tillsammans och aldrig gjort tycker jag också att pappan kan backa för föräldraledigheten då barnets primära anknytningsperson kommer att vara modern. Om föräldrarna annars kommit överrens så tycker jag att de gott kan ses i alla fall 1 timme, tre gånger i veckan, så att de kan bygga upp en relation redan nu. Sen tycker jag vidare att barnet kanske kan få börja ha dagumgänge ensamt när barnet känner sig tryggt med pappan (efter året). Om modern fortfarande ammar så är kanske inte så många timmar lämpligt.
Jag tycker i regel också att man under småbarnsåren ska vara försiktig med övernattningar. Jag utgår ifrån att problemet ovan ligger i att den nya är problemet, finns det även annat bakom kan det kanske vara så att pappan måste backa. Tro mig, jag har upplevt där jag själv måste dra in umgänge för ett litet barn med en vettig anledning och försöker få till att för tillfället vänta tills barnet är äldre. Men där finns ju också ordentliga anledningar och dessa har tagits upp med myndigheter.
Det är ju från situation till situation, men att bara backa för att mammans nya inte vill ha honom där känns fel. Visst, jg kan ha full förståelse för att det kan vara svårt att ha honom där jämt. Men kanske ett besök hemma i veckan, en promenad en gång i veckan och ett besök på ett fik en gång i veckan...
Så får de börja där!