Min man tränar för att bestiga Mt Everest

Det brukar de göra på seriösa expeditioner. Sherpas är "born and bred" på hög höjd och deras lungor och hjärtan är större än våras så att de kan få runt det lilla syret som finns i luften i kroppen snabbare. De är också ofta korta och smala. De drar linor, bygger camps och, som sagt, bär upp extra syrgastuber, mat, medicin och så vidare till the högra campsen. Det finns inget camp i "death zone" utan camp 4 på sydsidan (som jag antar han ska klättra, norrsidan är mindre populär) ligger på 7900 meter (ungefär) på ett ställe som heter south col.

Jag vet inte vad det är för expedition så deras sherpas kanske inte går högre upp än så. I varje fall borde det finnas en västerländsk guide (som bestigit mount everest innan) med. Hör dig för med honom. Ett tips är att läsa på (just everest beyond the limit är en bra serie som visar hur det går till) så du kan argumentera för dig. Be honom isåfall lägga lite mer pengar på en seriösare expedition.

Himex (Himalayan Experience) www.himalayanexperience.com/
IMG (International mountain guides) www.mountainguides.com/everest-south.shtml
AAI (Alpine Ascents International) www.alpineascents.com/everest.asp
Adventure Peaks www.adventurepeaks.com/expeditions/climb-mount-everest-south-col-route.html

En seriös expedition tar inte emot någon som inte bestigit ett 7000-8000 meters berg förut. Helst 8000 meter så man vet ungefär hur man reagerar på altituden. Du ska dessutom vara extremt säker på att klättra på is och snö och dessutom nästintill helt vertikalt.

Jag kan lugna dig genom att säga att trots att Everest är väldigt högt är det ett relativt lätt berg att klättra. Om man jämför dödsprocenten på Everest (inte 100% säker här men senast jag kollade dog 1 av 10 men då får man komma ihåg att hela historien räknas och det dog långt fler på 20-30-talet än det gör numera så statistiken stämmer inte riktigt.) med t ex K2 eller Annapurna som "bara" är 8091 meter så visar det sig att Everest är ett rätt "säkert" berg. Dödsprocenten på Annapurna ligger på ca 38%.

Den vanligaste dödsorsaken på Mount Everest är HAPE eller HACE (high altitude pulmonary/cerebral edema). Det innebär att kroppen inte får tillräckligt mycket syre och antingen sväller hjärnan eller så får man vätska i lungorna som gör att man drunknar. Man kan förhindra HAPE/HACE genom att lära sig symptomen och gå ner till lägre höjd så snart man känner sig dålig. Det dör fler människor på oseriösa expeditioner där syrgasen kanske inte fungerar, det inte finns nån extra eller där man helt enkelt inte bryr sig om varandra.

Fråga gärna (du kan PM:a också) om du undrar något annat, jag är total everestfreak och kan nog svara på det mesta.

Låter bra! känner mig lugnare nu,

Så det värsta verkar vara det med syret alltså? och inte själva klättringen. Han lägger ner väldigt mycket pengar, uppemot miljonen kommer det att kosta allt som allt. Så ska kolla närmare med sherpas, de kanske kan få några som går hela vägen upp istället. Han har varit på lite berg innan, men inga sådana här.

Vill bara ha han tillbaka oskadd, men såklart måste jag stötta honom i det om han väljer att utföra det. Vilket han kommer, det är jag säker på.

Har du mer film / böcker om typ ALLT så tar jag tacksamt emot tips! 

Ska se till att han betalar för det. Han ska ta sig till toppen. 

Har du tips på böcker / film osv så tar jag tacksamt emot..  

Det dör flest på Mount everest av alla berg i hela världen varje år. Men sett till hur många som klättrar där är dödsprocenten(4,4% 1990-2003) ändå väldigt låg jämfört med endel andra berg på 8000+ meter.

en.wikipedia.org/wiki/Eight-thousander 

Klättringen är relativt tekniskt enkel för ett sånt berg. Det värsta nuförtiden är inte ens syret, det är att det blivit en turistattraktion, särskilt på södra sidan. Vissa säsonger finns det bara en handfull dagar att klättra på på grund av vädret och om 300 människor ska upp samtidigt så blir det köer. Står man stilla i den kylan kan man få frostskador ganska snabbt. Lägg till att syret man har räcker exakt den tiden det ska ta att klättra och tar du längre tid på dig får du slut på extra syre. Syret i deathzone ligger på 33% av det vi har här nere.

Det finns enormt mycket böcker att läsa, dock är de flesta skrivna av såna som har överlevt en everestkatastrof. 1996 var ett sånt år och här finns en del att läsa. en.wikipedia.org/wiki/1996_Mount_Everest_disaster

Böcker om just 1996; "Into Thin Air" av Jon Kraukuer, "The Climb" av Anatoli Boukreev och "A Day To Die For" av Graham Ratcliffe.

Finns en enormt bra informationsbok producerad av National Geographics som heter just "Everest" och är skriven av Broughton Coburn, den är väldigt bra.

Jag har samma dröm som din man, att bestiga Mount Everest men det ligger ett antal år i framtiden. Jag hade personligen valt att bestiga norrsidan istället för sydsidan. Norrsidan är tekniskt svårare men på sydsidan slipper man en miljon andra människor OCH "the khumbu ice fall" som ligger precis ovanför basecamp på sydsidan. Det är som ett fruset vattenfall och rör sig några dm per dag, ofta mitt under dagen då solen smälter isen. Flest människor dör där eftersom isfallet dessutom omges av stora bitar av snö och is som hänger över kanter och kan falla när som helst. Eftersom man acklimatiserar (går upp och ner på berget ett par gånger för att vänja kroppen vid höjden) rör man sig i isfallet ett antal gånger under en expedition. Vissa expeditioner acklimatiserar på lägre närliggande berg för att slippa isfallet.

Ja, statistiken blir lite skev. Massor av människor klättrar Everest men ser man till % dör fler på K2, Annapurna, Broad Peak, osv.

När min bror passerade 30 fick han ålderskris och skulle bestiga lite alla möjliga toppar, började tävlingscykla och utforska grottor mm.

En del saker var riktigt farliga. Hans fru lät honom hållas men alla var ju naturligt vis lite nervösa när han skulle iväg.

Skadade han sig någon gång?

Jo, när han spelade KORP-fotboll vilket resulterade i en bortopererad njure.

Annars har han klarat sig fint.

Om din man, TS är seriös i sina planer och tränar och förbereder sig, så försök lita på honom.
Och han kanske ångrar sig/  nöjer sig med base camp, man vet ju inte hur väderförhållanden är och så.

Men klart att du inte kommer kunna släppa helt oro och ångest inför detta.
Du har fått många bra svar.

Sen finns det ju vi som har barn och älskar extremsporter mm för det.

Säg att du stöttar honom helhjärtat i hans drömmar, om han stöttar dig i ditt beslut att tillbringa 2 år i ett buddisttempel på andra sidan jorden för att meditera och skriva en bok. 

Låter fruktansvärt själviskt och omoget av honom. Klart det är lockande för honom men det hade varit en sak om det bara varit ni två utan barn. Med 2 barn är det obegripligt för mig att göra detta. Kan han inte vänta tills ungarna är utflugna eller i alla fall myndiga och kan klara sig själva?

Vi har pratat mer nu under kvällen och det här är något han verkligen vill göra. Det är hans högsta dröm så jag måste stötta honom i det. Det känns verkligen jobbigt men jag måste ju, för gör jag det inte, kommer han göra det ändå, sa han. 

Han sa också att han stöttar mig i vilken dröm jag än skulle vilja uppfylla, för han anser att det är det som är meningen med livet. 

Ska ta och köpa mig en häst igen om han åker, eller snarare när han åker.