"Ska" man byta tillbaka till sitt gamla namn efter skilsmässa? Nytt barn med ny man på väg.

Skrev som sagt att det är en smaksak, inte vad som är rätt och fel.
Relationen och känslan av samhörighet har inget att göra med ett simpelt efternamn som dessutom tillhör en man som jag inte längre älskar och som har gått vidare.

Jag har redan bestämt att jag aldrig kommer byta tillbaka till mitt gamla namn om jag skiljer mig. Det namnet jag har nu är MITT. Däremot är det inte säkert att jag kommer ge det till mina framtida barn om min nuvarande man inte är pappan, utan då kan jag tänka mig att ge de barnen pappans namn eller båda våra namn.

Detta är mitt tredje namn. Jag föddes med ett namn, hade det två år, fick sedan min pappas namn när mina föräldrar gifte sig och nu detta som jag gift mig till själv. Det är ett ovanligt namn och jag är den enda vuxna kvinnan i landet som har namnet (den andra "kvinnan" är min dotter).

Ts, hade du velat att ditt barn får sitt efternamn efter din mans ex? Tänk på det en stund...

Det är ju ingen tvekan om att DU har rätt att behålla namnet livet ut, eftersom du fött barn in i den släkten. Däremot tycker jag som sagt att det är helfel att ge namnet vidare till någon som inte tillhör din exmans släkt - som inte har hans blod. Efternamn är ju inte individers namn först och främst - de är släktnamn. På engelska heter det "family name" till och med. Genom efternamnen kan man se vilka som är släkt med varandra - vilka som hör till samma ätt och härstammar från samma stamfader. Fruar och exfruar då undantaget, men det hör till om de själva fött barn in i den släkten.

Så traditionell är jag..! Jag tycker att allt har blivit så rörigt och normlöst nu... 

Vad gäller din exmans namn så kan inte ditt barn med en annan man få det enligt namnlagen. Däremot, om jag minns rätt, så kan du ta tillbaka ett av dina flicknamn och få dubbelefternamn, och ditt nya barn kan då få pappans namn+ditt flicknamn.

Men då ska alltså inte män ta kvinnors namn heller, och allt arv ska gå på fadernet och bara till pojkar som för släkten vidare? Visst kan man vara traditionell om man nu vill det, men jag tycker inte man kan kategorisera så som du gör idag, 2012, när folk lever i helt andra familjekonstellationer än på förr i tiden.

Om ts byter namn så heter hon ju inte som sina andra barn. Och behåller hon sitt namn så kan hon inte heta som sitt nya barn (enligt dig), så på viket sätt är det ett "famijenamn"?

Anonym:
Det beror ju helt på hur han känner för namnet isåfall. Kände han att det var hans namn så hade jag inte haft några som helst problem med det.  Våra ex är våra ex och det vet vi båda, så några såna känslor finns inte. För mig spelar det ingen roll hur han fått sitt nuvarande efternamn bara att det är hans och jag vet att han värdesätter det.

Jag har inte behållt namnet på grund av relationen till mitt ex utan till mitt barn och min numera egen "tillhörighet" till namnet och det vet han. Han har ju bara känt mig som det namnet, likaså har hela mitt arbetsliv varit i det namnet, många av mina vänner har bara känt mig med det namnet osv

Bebisen på väg kommer oavsett få två "efternamn" frågan är bara vilket som ska sitta vart och om det isåfall skulle vara mitt flicknamn eller MITT nuvarande namn.

Jo, men det är säkert därför folk är gifta i 20-30 år. För att få behålla ett fint adligt namn

Du minns fel. Barn får alltid sin moders namn om hon är ogift, ovasett hur hon fått namnet. En ny make/maka kan däremot inte få sin partners namn om det namnet är taget genom äktenskap.

Jo jag kan ge mitt barn på väg mitt efternamn efetrsom det är just mitt efternamn, däremot kan jag inte ge min nuvarande efternamnet om vi gifter oss.

Skulle vi inte anmäla något efternamn skulle bebisen ju automatiskt få moderns (mitt) efternamn och jag tvivlar på att de går tillbaka före ett äktenskap för att leta namn då.