• Anonym (skild)

    "Ska" man byta tillbaka till sitt gamla namn efter skilsmässa? Nytt barn med ny man på väg.

    För att göra en lång historia kort:

    Träffade kärleken, gifte mig (bytte namn till makens), fick barn (som har det gemensamma efternamnet), skiljde oss. Har nu träffat en ny och ska ha barn.

    Jag har inte bytt tillbaka efter skilsmässan eftersom det är och var viktigt för mig att få heta samma som mitt barn. Mina föräldrar har olika efternamn och jag hette innan dubbelnamn, dvs båda mina föräldrars namn.

    Jag har kännt som så att jag inte bytt tillbaka för jag vill inte behöva ge mitt barn dubbelnamn (att heta samma ÄR viktigt för mig) och jag har kännt att mitt nya namn ju faktiskt är mitt namn nu.

    Nu ska nya barnet få namn, och det skiter sig med efternamnet, Både jag och barnets pappa vill heta samma som barnet, det är viktigt för oss båda. Alltså kommer det bli mellannamn och efternamn, men vilket ska bli vilket? Anses det konstigt att mitt barn med min nya får ett namn som jag fick genom min exmake?

    Vi har inga konkreta plnaer på giftermål och även om det skulle ske kommer jag inte byta till hans namn.

  • Svar på tråden "Ska" man byta tillbaka till sitt gamla namn efter skilsmässa? Nytt barn med ny man på väg.
  • Bok

    Jag har för mig att man inte kan ge en f d makes namn till barn med andra personer; hittar bara information på Skatteverkets hemsida om att man inte får föra vidare efternamnet till en ny partner dock:


     ”Som gemensamt efternamn får ni inte välja ett efternamn som en av er har fått genom ett tidigare äktenskap eller registrerat partnerskap.”


     http://www.skatteverket.se/privat/folkbokforing/namn/efternamn.4.76a43be412206334b89800020669.html


     Men Magdalena Ribbing, som brukar ha koll, skriver såhär:


     Enligt namnlagen har den som varit gift rätt att behålla det äktenskapliga efternamnet även efter en skilsmässa. Däremot kan man inte ge en före detta makes-makas namn till barn eller make-maka i ett kommande äktenskap.


     


    http://www.dn.se/blogg/etikettfragan/2009/08/11/behalla-namn-efter-skilsmassa-4320/

  • Iryelle
    Anonym (skild) skrev 2012-09-10 11:55:21 följande:
    Många olika åsikter är det, att läsa och svara har gjort det ganska tydligt för mig själv hur jag känner.

    Alternativen som är relevanta just för oss är:

    1. Jag ger mitt nya barn mitt nuvarande efternamn antingen som mellannamn eller efternamn beroende på vad vi tycker känns bäst. (Min nuvarande har alltså inga problem med namnet alls)

    2. Jag byter till ett av mina flicknamn som jag inte känner är JAG, byter/lägger till ett efternamn på mitt tidigare barn och ger mitt nya barn på väg det namnet som antingen mellannamn eller efternamn.

    Just nu känns valet rätt enkelt. Även om inte alla tycker det är korrekt. Det viktiga är vad jag känner och självklart min nuvarande. Mitt ex kunde inte bry sig mindre. Den enda jag kan tänka mig fnyser åt det är exets mamma, men tilläggas kan då att hon har namnet som "ingift" hon också och har inte bytt tillbaka sen hon skiljde sig.

    Jag hade kört på alt 1, varför krångla till det i onödan om ni båda är bekväma med det. Känns det inte helt ultimat så sätt ditt nuvarande namn som mellannamn, såtillvida det inte är viktigt att syskonen får samma namn.
  • Pompeia01
    Anonym skrev 2012-09-10 11:43:23 följande:
    Men då ska alltså inte män ta kvinnors namn heller, och allt arv ska gå på fadernet och bara till pojkar som för släkten vidare? Visst kan man vara traditionell om man nu vill det, men jag tycker inte man kan kategorisera så som du gör idag, 2012, när folk lever i helt andra familjekonstellationer än på förr i tiden.

    Om ts byter namn så heter hon ju inte som sina andra barn. Och behåller hon sitt namn så kan hon inte heta som sitt nya barn (enligt dig), så på viket sätt är det ett "famijenamn"?
    Jag tycker faktiskt att det är jättetöntigt, med män som tar fruarnas efternamn. Känns som att de är under toffeln på riktigt... Pengaarv är något annat. Även om jag gärna sett att fideikomisset blivit kvar, eftersom artefakter från många gamla fina kulturmiljöer, nu sålts ut till utländska samlare och skingrats för vinden... Men det är säkert smällar som vi får ta, för den heliga jämställdheten...  Rynkar på näsan


      Problemet uppstår inte om hon gifter sig med den nye mannen. Då kan hon göra som jag skrev i mitt första inlägg, och alla barn får efternamnet gemensamt med båda sina föräldrar. (Mamman har då två namn, varav hon delar det ena med barnet från första äktenskapet, och det andra med barnet från andra äktenskapet.)
    I´m only responsible for what I say, not for what you understand.
  • Pompeia01
    Bok skrev 2012-09-10 13:32:24 följande:

    Jag har för mig att man inte kan ge en f d makes namn till barn med andra personer; hittar bara information på Skatteverkets hemsida om att man inte får föra vidare efternamnet till en ny partner dock:


     ”Som gemensamt efternamn får ni inte välja ett efternamn som en av er har fått genom ett tidigare äktenskap eller registrerat partnerskap.”


     www.skatteverket.se/privat/folkbokforing/namn...


     Men Magdalena Ribbing, som brukar ha koll, skriver såhär:


     Enligt namnlagen har den som varit gift rätt att behålla det äktenskapliga efternamnet även efter en skilsmässa. Däremot kan man inte ge en före detta makes-makas namn till barn eller make-maka i ett kommande äktenskap.


     


    www.dn.se/blogg/etikettfragan/2009/08/11/beha.../


    Magdalena Ribbing hade helt enkelt fel där. Jag föreslår att du ringer Skatteverket! Jag VET att jag har rätt - jag önskar att jag inte hade det...
    I´m only responsible for what I say, not for what you understand.
  • Anonym

    När jag separerade från min första man valde jag att ta tillbaka mitt flicknamn, för mig var det en symbolisk grej att liksom "klippa banden" våra två gemensamma barn behöll givetvis sin fars efternamn och jag kan inte påminna mig att det någon gång kändes speciellt underligt att inte ha samma efternamn som mina barn

    Ett par år efter skilsmässan träffade jag en ny man och vi gifte oss och för mig var det en självklarhet att byta till hans efternamn och numera har vi fått ett gemensamt barn

    Det här med efternamnet verkar ha olika stor bertydelse för folk. För mig är det bara just ett namn, min identitet som mamma och person ligger inte i mitt efternamn och kanske är det därför som jag inte sett det som någon stor grej att byta namn och att det då medförde att inte ha samma efternamn som mina två äldsta barn...

    Kort sagt, det är svårt att råda någon annan hur denne ska göra eftersom det är just så personligt     

  • Bok
    Pompeia01 skrev 2012-09-10 13:36:00 följande:
    Magdalena Ribbing hade helt enkelt fel där. Jag föreslår att du ringer Skatteverket! Jag VET att jag har rätt - jag önskar att jag inte hade det...
    Ah - menar du att man alltså har rätt att ge ett efternamn man själv förvärvat till ett barn med en annan person, men inte till ny make? Intressant i så fall.
  • Iryelle
    Pompeia01 skrev 2012-09-10 13:36:00 följande:
    Magdalena Ribbing hade helt enkelt fel där. Jag föreslår att du ringer Skatteverket! Jag VET att jag har rätt - jag önskar att jag inte hade det...

    Varför är det så viktigt? Många som skiljer sig har börjat identifiera sig med sitt nya efternamn och vill då inte byta tillbaka och då är det väl bra att kunna ge nya barn sitt efternamn. Annars så känns det lite som att man bara har namnet till låns vilket blir löjligt.
  • Pompeia01
    Anonym skrev 2012-09-10 11:44:21 följande:
    Jo, men det är säkert därför folk är gifta i 20-30 år. För att få behålla ett fint adligt namn Obestämd

    Jag skrev ju "och snart skilt sig igen". Kommer ihåg att det var någon kvinnlig journalist på Svensk Damtidning som fick mycket kritik för att hon gjorde så. (Det här är kanske 20 år sedan.) Folk sa att hon gift sig med den adlige gubben och skilt sig snabbt igen, bara för att hon skulle få mer trovärdighet som kungareporter med ett adligt efternamn...
    I´m only responsible for what I say, not for what you understand.
  • Pompeia01
    Anonym (skild) skrev 2012-09-10 11:55:21 följande:
    Många olika åsikter är det, att läsa och svara har gjort det ganska tydligt för mig själv hur jag känner.

    Alternativen som är relevanta just för oss är:

    1. Jag ger mitt nya barn mitt nuvarande efternamn antingen som mellannamn eller efternamn beroende på vad vi tycker känns bäst. (Min nuvarande har alltså inga problem med namnet alls)

    2. Jag byter till ett av mina flicknamn som jag inte känner är JAG, byter/lägger till ett efternamn på mitt tidigare barn och ger mitt nya barn på väg det namnet som antingen mellannamn eller efternamn.

    Just nu känns valet rätt enkelt. Även om inte alla tycker det är korrekt. Det viktiga är vad jag känner och självklart min nuvarande. Mitt ex kunde inte bry sig mindre. Den enda jag kan tänka mig fnyser åt det är exets mamma, men tilläggas kan då att hon har namnet som "ingift" hon också och har inte bytt tillbaka sen hon skiljde sig.
    Som sagt: jag tycker att det är jättefel att ett barn som inte tillhör din exmans släkt ska bära deras efternamn. Det har mindre betydelse om namnet är Gustafsson, eftersom det finns så många olika släkter som heter Gustafsson ändå. Men om det bara finns en enda släkt som heter din exmans namn, och så ska ditt barn ha det som något slags gökunge - utan att de kan stoppa det... Nä, jag skulle inte kunna göra så.
    I´m only responsible for what I say, not for what you understand.
  • Pompeia01
    Bok skrev 2012-09-10 13:38:17 följande:
    Ah - menar du att man alltså har rätt att ge ett efternamn man själv förvärvat till ett barn med en annan person, men inte till ny make? Intressant i så fall.
    Ja, det är faktiskt så.
    I´m only responsible for what I say, not for what you understand.
Svar på tråden "Ska" man byta tillbaka till sitt gamla namn efter skilsmässa? Nytt barn med ny man på väg.