Svåger och svägerska mobbar för min skånska dialekt

Jag känner igen det, hade en svåger som jämt härmade mig och när det gått ca 10 år så spände jag ögonen i honom och sa högt, klart & tydligt; -nu har du härmat mig i 10 år, det kan INTE vara roligt fortfarande! Detta var på en släktmiddag och efter det så slutade han. Det är ju rätt hög procent skåningar i det här landet så det är ju inte så exotiskt kan man tycka.

Jag har inga ord kvar från skånskan, jag använder inte rullebör, pantofflor etc.

Min svägerska har slipat bort sin småländska fullständigt och har en jättemärklig dialekt eller icke-dialekt.

Känner mig inte stolt över min skånska, men skäms vanligtvis inte över den heller.

Har under ett par år nu jobbat uppåt landet och det har inte varit några "problem" att göra sig förstådd.

Alltså människor brukar förstå mig utan att sitta och se ut som att de måste läsa på läpparna eller kommentera.

Deras sätt att kommentera gör mig så ledsen - det är som att de vill markera. Förlöjliga mig.

Vet inte vad jag skall säga till dem.

Det märkliga är att min man också tror att det är en sak de använder för att nedvärdera mig. Men att han menar att det bästa är att försöka tig ihjäl problemet (no pun intended). Att det här är en del av som han uttrycker det "revirpinkande".

Jag förstår ingenting - vad är poängen med det de gör?

Säg ifrån då. Låt dem veta att de tagit det mer än tillräckligt långt och att du nu har fått nog av deras fixering vid din dialekt.

Om du tidigare försökt skämta bort det begriper de kanske inte att de inte är roliga "längre". 

Jag har en svägerska som talar skånska. Sitter just nu och rannsakar mig själv om undrar om jag väckt liknande känslor hos henne. Jag har nog reagerat på hennes"r" några gånger, men inte så fokuserat och envetet som de du råkat ut för.

Ja, jag vill säga ifrån men min man säger att hans syster har en tendens att leta upp folks svaga punkter.
Och o jag "säger ifrån" så blir det bara värre då letar hon efter nästa....

Jag har svårt att förstå detta. Personligen tycker jag skånska är en fin dialekt, men ärligt sagt så har jag lite svårt att förstå när de verkligen pratar dialektalt.
jag känner folk från hela landet, från nordligaste norr, till sydligaste södra och skulle inte ens tänka tanken på att driva med någon pga dess dialekt.

Jag tycker de beter sig ytterst fånigt
   

Åh, jag är så less på det här.
Jag skulle egentligen åkt med min man till hans föräldrahem i helgen.

Men nej - nu tänker jag inte göra det. Utan stannar i Skåne där folk förstår mig!

Argggghhhh......Grrrrrrrr

Jag vill bara inte mer! Barnsligt eller ej. Jag vill bara inte sitta och se på folk som låtsas att de inte förstår mig
men utmärkt förstår invandrare. Både svåger och svägerska är varma anhängare av "Gilla olika kampanjen" - men
den gäller tydligen inte för infödda svenskar!

Hon låter charmig. Kan inte din man säga ifrån då? Han kanske kan göra det på ett sätt, så att det inte låter som att detta är "en svag punkt" hos dig. Utan som att han har ledsnat på att höra deras eviga tjat om din dialekt och tycker att de ska lyssna på vad du säger hellre än hur du säger det.

Annars kan kanske mindre frekvent umgänge vara en lindring? De verkar inte jättetrevliga ändå...  

Jag bor i blekinge sen 11 år.Är född o uppvuxen småländska.
Men jag pratar varken småländska eller blekingska.
Jag pratar rikssvenska,vilket jag tycker är tråkigt.
Jag pratar inte som mina släktingar *hemma* o har aldrig gjort.
Frågar någon vart ifrån jag kommer så blir de oftast förvånade då det inte hörs vart ifrån jag kommer. 
På en arbetsplats var det en tjej som kom från samma stad som jag o vi pratade inte som varandra.
Vi hade gått i samma skola o nästan bott i samma område.

Tycker man ska vara stolt över sin dialekt.
Sen att vissa låter roligare än andra tycker jag man kan bjuda på. 
 

Låter lite motsägelsefullt - att vara stolt över sin dialekt.
Och att bjuda på att man låter rolig?

Jag hade gärna velat at folk lyssnade på vad jag sa inte hur jag sade det.
Nu , när träffar de här människorna ligger hela mitt fokus på att artikulera tydligt så att de förstår.
Nöjet med attt konversera är helt borta!

Jag känner det som att vårt umgänge försiggår på engelska, eller tyska eller franska där jag måste anstränga mig maxiamlt för att vara klar och tydlig för att inte bli missförstådd.

Ingen hade drömt om att påpeka för en invandrare hur den bryter - VARFÖR är det okej att förlöjliga hur jag låter?

Nu menade jag inte rolig *haha* o fingerpekande.
Utan jag tycker det är roligt att höra olika dialekter. Det blir lite mer liv o rörelse på någe vis.
Jag har en väninna som är från södraste skåne o som bor i usa sen några år tillbaka.Hennes sätt att prata o låta på,är uppfräschande kul att höra.

Självklart ska man inte bli förlöjligad.
Men det är ju bara du som kan sätta stopp för det.Säg i från på skarpen.