• Anonym (Skånskan)

    Svåger och svägerska mobbar för min skånska dialekt

    Min svåger och svägerskas påpekar i tid och otid att jag talar skånska.

    När vi sitter och pratar kan de helt plötsligt upprepa ett ord jag säger och påpeka hur konstigt det låter eller hur mitt uttal av just det ordet skiljer sig ifrån normalsvenskan.

    Det händer också ganska frekvent att de sitter och vrålstirrar på mig och ser ut som att de försöker läsa läsa på läpparna. Plötsligt kan någon av dem utbrista: - Ah sa du XXXX, hm! Det lät precis som att du sa YYYY.

    Allra första gången jag träffade dem sade min svåger efter det att jag i princip hade hunnit yttra tre-fem meningar att "Du kommer söderirån va??" Till saken hör att jag då hade varit tillsammans med min man i ungefär ett års tid, så svåger och svägerskas var mycket väl informerade om var jag är uppvuxen och var jag bott. Att en infödd Skåning som större delen av sitt liv bott i Skåne talar skånska borde inte vara en revolutionerande upptäckt som måste påpekas!

    Jag är arg och ledsen. Och nu har det gått så långt att jag inte vill träffa svågern och svägerskan mer Och knappt vågar öppna munnen när jag träffar dem!

  • Svar på tråden Svåger och svägerska mobbar för min skånska dialekt
  • Ojsan
    Anonym (Skånskan) skrev 2013-01-23 12:01:51 följande:
    Lyte? Handikapp...tror inte ens att det är ett dialektalt uttryck möjligen gammalmodigt.
    Inget jag hört talas om, trodde det betydde temperament (hos hundar bl.a.) men nu har jag lärt mig något nytt :)
  • sextiotalist
    Anonym (Skånskan) skrev 2013-01-23 12:01:51 följande:
    Lyte? Handikapp...tror inte ens att det är ett dialektalt uttryck möjligen gammalmodigt.

    Lyte är inte dialektalt, utan är ett äldre ord
  • Regnvatten
    Anonym (Skånskan) skrev 2013-01-23 07:57:15 följande:
    Min svåger och svägerskas påpekar i tid och otid att jag talar skånska.

    När vi sitter och pratar kan de helt plötsligt upprepa ett ord jag säger och påpeka hur konstigt det låter eller hur mitt uttal av just det ordet skiljer sig ifrån normalsvenskan.

    Det händer också ganska frekvent att de sitter och vrålstirrar på mig och ser ut som att de försöker läsa läsa på läpparna. Plötsligt kan någon av dem utbrista: - Ah sa du XXXX, hm! Det lät precis som att du sa YYYY.

    Allra första gången jag träffade dem sade min svåger efter det att jag i princip hade hunnit yttra tre-fem meningar att "Du kommer söderirån va??" Till saken hör att jag då hade varit tillsammans med min man i ungefär ett års tid, så svåger och svägerskas var mycket väl informerade om var jag är uppvuxen och var jag bott. Att en infödd Skåning som större delen av sitt liv bott i Skåne talar skånska borde inte vara en revolutionerande upptäckt som måste påpekas!

    Jag är arg och ledsen. Och nu har det gått så långt att jag inte vill träffa svågern och svägerskan mer Och knappt vågar öppna munnen när jag träffar dem!
    Jag känner igen det där. Jag flyttade till Malmö från Sthlm 2009 och min sambos syskon påpekar jämt och ständigt mitt uttal. I början tog jag åt mig men nu bara struntar jag i det. Brukar pika tillbaka och retas för deras uttal ;) Ta inte åt dig! Dessutom brukar jag och min mamma skratta åt min sambos uttal när vi är uppe och hälsar på, så han får minsann också känna på det. Men jag tycker inte att det är någon big deal längre :)
  • susa
    Anonym (Skånskan) skrev 2013-01-23 11:54:53 följande:
    Usch - ja det är kanske så. Att jag borde försöka få bort min dialekt.

    Jag har aldrig tidgare trott att det låter så hemskt. Att det är ett sådant lyte.
    Det är inte något lyte! Du har ju själv svarat på varför de gör som de gör och det har inget med din dialekt att göra:
    Ja, jag vill säga ifrån men min man säger att hans syster har en tendens att leta upp folks svaga punkter.
    Och o jag "säger ifrån" så blir det bara värre då letar hon efter nästa....
    Hade du inte haft dialekt hade svägerskan hittat något annat...

    En mobbare är vad hon är som mår bättre av att få andra att må sämre!

  • Anonym (skånskan)

    Som lundensare med en historia av boende norröver så har jag varit med om samma sak ett par gånger. Det slutade med att jag i en överdrivet vänlig ton sa: 

    "Men kära vän, det är lustigt att du ständigt måste påtala min dialekt som ett problem hos mig. Tänk om jag började lista alla de saker som var fel på dig, Fast å andra sidan hade du inte förstått mig så det kan ju kvitta."

    Efter det har jag bara ignorerat alla kommentarer om mitt tal, inte svarat på det utan bara låtsats som om jag inte hörde, pratat på som om inget hade hänt. Och de gånger det ändå varit så att jag måste kommentera det så har jag varit överdrivet vänligt i tonen och sagt saker som: 
    "Ja, jag har förstått att du har problem med hörförståelsen, men du vet det finns hjälp att få"
    "Tack för alla dina ansträngningar att göra vår relation till något bra, det är så skönt att du verkligen försöker förstå mig".
     osv. 
    Alltid vänlig, alltid med en trevlig ton. Tillslut har det upphört.
     

  • Anonym (Skånskan)
    Anonym (skånskan) skrev 2013-01-23 12:20:49 följande:
    Som lundensare med en historia av boende norröver så har jag varit med om samma sak ett par gånger. Det slutade med att jag i en överdrivet vänlig ton sa: 

    "Men kära vän, det är lustigt att du ständigt måste påtala min dialekt som ett problem hos mig. Tänk om jag började lista alla de saker som var fel på dig, Fast å andra sidan hade du inte förstått mig så det kan ju kvitta."

    Efter det har jag bara ignorerat alla kommentarer om mitt tal, inte svarat på det utan bara låtsats som om jag inte hörde, pratat på som om inget hade hänt. Och de gånger det ändå varit så att jag måste kommentera det så har jag varit överdrivet vänligt i tonen och sagt saker som: 
    "Ja, jag har förstått att du har problem med hörförståelsen, men du vet det finns hjälp att få"
    "Tack för alla dina ansträngningar att göra vår relation till något bra, det är så skönt att du verkligen försöker förstå mig".
     osv. 
    Alltid vänlig, alltid med en trevlig ton. Tillslut har det upphört.
     
    Starkt - det är bra gjort! Önskar att den här skånskan kunde klara att göra detsamma.
  • Eerie
    Anonym (Skånskan) skrev 2013-01-23 11:54:53 följande:
    Usch - ja det är kanske så. Att jag borde försöka få bort min dialekt.

    Jag har aldrig tidgare trott att det låter så hemskt. Att det är ett sådant lyte.
    fast alltså näe, sättet du pratar på är inte ett lyte, om du bara undviker folk som är helt jäkla dumma i huvudet.
    jag har exakt samma problem som du, jag är stockholmare som numera bor i skåne, det är ett jävla härmande och påpekande hela tiden, dock enbart av folk som även på andra sätt är otrevliga och allmänt kassa.

    folk som hakar upp sig på att den och den dialekten låter så hemsk och bara skrattar när de hör den kanske borde se över sig själva lite, vad är det för vriden inställning till sina med människor, som om alla andra existerar för att behaga DIG och dina preferenser.
    skäms!
  • Kevlarsjäl

    Skånska är min favoritdialekt, jag älskar verkligen den. Jag är norrlänning från början men bor i Skåne sedan jag var 17, och jag skulle mer än gärna ha skånsk dialekt, tycker att den är underbar. Försök att inte ta åt dig, säg ifrån på skarpen och var stolt över din dialekt.

Svar på tråden Svåger och svägerska mobbar för min skånska dialekt