Hej
Hejsan!
Jag heter Amela och är 25 år. Bor i Borås och är beräknad till den 30/4, så jag är redan i v. 26! Tiden går fort :).
Jag mår jättebra för tillfället, känner ej av så mycket krämpor :)
Hur går graviditeten för dig?
Amela
Hejsan!
Jag heter Amela och är 25 år. Bor i Borås och är beräknad till den 30/4, så jag är redan i v. 26! Tiden går fort :).
Jag mår jättebra för tillfället, känner ej av så mycket krämpor :)
Hur går graviditeten för dig?
Amela
Hej tjejer!
Har varit lite dålig på att skriva i den här tråden men det har varit fullt upp! :)
Förutom att man jobbar och gör alla "vanliga" vardagssysslor så är det ju väldigt mycket annat som man måste förbereda sig med eller sånt som tar väldigt mycket tid.... föräldragrupper, profylaxkurser, barnvagnsköp och inhandling av bebissaker, kläder, sätta sig in i försäkringskassans alla regler, planera/meddela föräldraledighet med jobbet mm. *Pust* Det tar på krafterna alltså
. Nån som känner igen sig?
Amela: Jag håller med Magnolia78. Tycker absolut att du ska kolla om du kan byta BM. Det är otroligt viktigt att du känner förtroende för din barnmorska. Det är hennes jobb att stötta och hjälpa dig med dina frågeställningar.
sassielu: Känner igen mig när ja väntade första barnet , ja då var det mkt som skulle fixas o ordnas, Bara o köpa barnvagn o vilken som e bäst o märke tog ju på ens krafter puh. Det e mkt i början. F-kassan m sina snurriga regler o obegripliga förklaringar blir man inte klok i början på men sen när man har kommit in i det så får man en bättre överblick.
Hej Magnolia78! Skönt att du skriver så om F-kassan, ibland har man ju funderat på om man är korkad som inte förstår alla regler efter att ha läst samma sak 3 ggr...
Men antar att det också blir en vardag. När var det du skulle ha? Är det andra barnet?
Haha jo tack man undrade i sitt stilla sinne ett flertal ggr om man var trögfattad. Men sen insåg ja det att det var ju inte bara jag som var det isf :)
Ja det stämmer bra att det e barn nr 2 som ligger därinne o gottar sig , ibörjan på Maj ska jag ha. Väntar du första lr andra o när ska du ha?
Vi är beräknade till den 6 april och det är vårt första barn. Känns väldigt spännande!!
Det är inte långt kvar nu
Nä det e det inte , spännande.. har ni börjat spåna på ev namn till bebis?
Vi har funderat en hel del men det är så många som vi pratat med som säger att det oftast inte går att bestämma nåt innan bebisen kommer så vi har tänkt att vi inte ska låsa oss vid nåt namn innan
. Själv? Har ni funderat nåt? Ska det passa med ert första barns namn?
Vi väljer ett namn som vi tycker om o nä det behöver inte passa med det första. Sist vi valde namn så kom vi fram
till ett när tiden nästan var ute. (Man får ju ett x antal månader o bestämma sig på) Men det ska kännas rätt o det e inte bara o ta ett namn heller. Vi hade ett men det passade inte in.
Hur känns det o bli mamma för första gången e det nåra funderingar/förväntningar du har redan nu?
Funderingar och förväntningar.... ja, hela graviditeten har nog kantats av funderingar
. Men tycker ändå att jag har läst på lite om varje för att få lite fakta om saker och ting. Har försökt att hålla mig ifrån alla dessa människor både via internet och privat som av någon konstig anledning ska berätta skräckhistorier om förlossning, amning, tiden efteråt, första sexet efter förlossning osv.... Det är ju bara så tröttsamt och inget som ger mig nåt.
Personligen så tycker jag verkligen att föräldragruppen, min barnmorska, profylaxkursen och samtal med vänner som redan har barn har hjälpt väldigt mycket och jag har fått svar på endel frågeställningar som jag hade från början. Vi pratar väldigt mycket om och med vår bebis (fast den ligger i magen) för att kunna involvera den redan nu, låter kanske helknasigt men det funkar för oss! Jag och min sambo kan fortfarande tycka att det är overkligt att vi ska ha barn men vi längtar verkligen efter att få se/träffa det lilla liv vi skapat! Sen hoppas man ju att man blir en bra mamma
.
Hur var det för dig att bli mamma?
Det gör du klokt i o hålla dig borta ifrån div tråkiga händelser o historier man påverkas tyvärr mer utav det än man tror. Trots att det e andra barnet så håller ja mig borta ifrån det för som du säger det ger inget. Det e väl härligt att ni involverar bebisen
.
Ja det e overkligt med första barnet , det tyckte vi med. Nu med andra känns det lite mer verkligare.
Nu med andra barnet så hoppas ja inte att ja blir lika disträ o snurrig som ja var med första iom att det e så mkt i början. Klart man e konstant trött men ja vet ju oxå att det går över efter ett par månader förhoppningsvis. Det e ju en så stor omställning att bli mamma för första gången. Man e inte själv längre o kan göra som man vill, man har ngn annan man ska ta hand om o som e beroende utav än. Känns konstigt i början men man vänjer sig. När sonen började säga mamma till än , kunde ja ibland undra e det mig du menar.. för att ja inte var van vid att ngn kallade mig för mamma.
När saker o ting ibland kan kännas omöjliga försök o se det möjliga i det. Det blir så mkt lättare då