• Anonym (Velpellan)

    Vill ha ett till barn, men relationen knakar..

    Jag och min sambo har ett barn på drygt ett år. Vi har varit tillsammans i drygt två år, och har under i princip hela tiden haft problem. Inte så att vi bråkar egentligen - det gör vi nästan aldrig - utan vi är helt enkelt inte kära i varandra.

    Vardagen funkar helt okej, men båda känner att vi saknar olika saker som vi inte kan ge varann. Vi har pratat mycket om att dela på oss, men samtidigt tänker jag att alla har väl NÅGRA problem? Kanske ska jag vara nöjd som det är och vara glad att det inte finns alkoholism, våld eller droger inblandade, glada att vi inte bråkar en massa osv. 

    Jag har alltid velat ha en rätt stor familj, och längtan efter ett till barn har funnits i snart ett år nu, men det känns ju idiotiskt att skaffa ett till barn om man funderar på att separera? Eller borde jag acceptera läget och försöka hålla ihop med min sambo?

    Hjälp!   

  • Svar på tråden Vill ha ett till barn, men relationen knakar..
  • Anonym

    Det är inte så att ni inte är kära helt enkelt för att förälskelsen är över? Gör det ont när du tänker tanken på att somna utan honom? Skulle du sakna små saker han gör eller brukar säga? Om inte - nej, då är du nog inte kär och det är väl tragiskt om du ska leva utan kärlek!
    Om ja - kanske är det så att ni faktiskt älskar varandra och har en fin, fungerande relation - bara det att ni kan behöva lite "kickar" och känna den där pirrande attraktionen till varandra igen. Det går om man vill. Man är inte nykär hela livet, det kan komma i perioder, men inte hela tiden.

     

  • Anonym (Velpellan)


    Anonym skrev 2013-02-11 14:34:18 följande:
    Men, det är väl ändå något som kommer bero helt på er och hur ni gör i den nya relationen? På vilket sätt menar du att barnet skulle bli ensamt och utanför i en ny relation men en eventuell ny bebis?

    Anonym skrev 2013-02-11 14:35:26 följande:
    Ja om du tror att du skulle behandla ditt barn annorlunda än vad du gör nu om du var med en ny man och ni hade en bebis så tycker jag du skall stanna i förhållandet.......
    Självklart skulle jag inte plötsligt börja behandla vårt barn annorlunda - jag tänker bara hur jag själv skulle känna mig i den sitsen. Att hatta mellan två olika familjer, både mamma och pappa har andra barn som bor hos dem jämt. Jag tror att jag skulle känna mig utanför.
  • Anonym (Velpellan)
    Anonym skrev 2013-02-11 14:40:02 följande:
    Det är inte så att ni inte är kära helt enkelt för att förälskelsen är över? Gör det ont när du tänker tanken på att somna utan honom? Skulle du sakna små saker han gör eller brukar säga? Om inte - nej, då är du nog inte kär och det är väl tragiskt om du ska leva utan kärlek!
    Om ja - kanske är det så att ni faktiskt älskar varandra och har en fin, fungerande relation - bara det att ni kan behöva lite "kickar" och känna den där pirrande attraktionen till varandra igen. Det går om man vill. Man är inte nykär hela livet, det kan komma i perioder, men inte hela tiden.

     

    Det är ju lite det som är problemet - vi hade aldrig nån såndär superförälskelse. Det har liksom aldrig varit sådär underbart härligt som jag föreställer mig att andra har/har haft..
    Jag tycker det är skönt att sova utan honom nån natt, men sena börjar jag sakna honom, och jag trivs rätt bra i hans sällskap. Dock saknar jag närhet, kärlek och det fysiska väldigt mycket :( 
  • Anonym
    Anonym (Velpellan) skrev 2013-02-11 14:42:49 följande:


    Självklart skulle jag inte plötsligt börja behandla vårt barn annorlunda - jag tänker bara hur jag själv skulle känna mig i den sitsen. Att hatta mellan två olika familjer, både mamma och pappa har andra barn som bor hos dem jämt. Jag tror att jag skulle känna mig utanför.
    Som sagt, det beror helt på hur du och din partner är och förhåller sig till situationen och barnen. Det finns jättemånga exempel på personer som klarar det här med bonusfamilj dåligt och lika många exempel på människor som klarar det hur bra som helst.
  • Anonym
    Anonym (Velpellan) skrev 2013-02-11 14:45:15 följande:

    Det är ju lite det som är problemet - vi hade aldrig nån såndär superförälskelse. Det har liksom aldrig varit sådär underbart härligt som jag föreställer mig att andra har/har haft..
    Jag tycker det är skönt att sova utan honom nån natt, men sena börjar jag sakna honom, och jag trivs rätt bra i hans sällskap. Dock saknar jag närhet, kärlek och det fysiska väldigt mycket :( 
    Men snälla du, ser du inte var du skriver? :-/ Du låter ju jätteolycklig! Man skall vilja vara med sin partner och bli glad av att vara med denne. Visst har man perioder där det är mindre bra men på dig verkar det ju som om det alltid är halvdant?
     :-/
  • Anonym
    Anonym (vi gjorde ett) skrev 2013-02-11 14:26:06 följande:
    Vi tänkte tvärtom. Att vi skaffar ett barn till just för att vi inte trodde på oss som par. Då har alltid syskonen varandra och är helsyskon även om de senare kommer få halvsyskon. Så vi hoppade in  i det med öppna ögon och fick ett barn till. Men vi pratade massor om det och det var ett aktivt beslut. För båda ville ha fler barn än 1. Och man vet ju aldrig vad framtiden ger. 

    Vi har inte heller en himlastormande kärleksrelation, men det fungerar. Nu är yngsta 3 år och vi håller fortfarande ihop.  

    Men känner ni inte att ni slösar bort en massa år från era liv?
  • Anonym (vi gjorde ett)
    Anonym (Velpellan) skrev 2013-02-11 14:45:15 följande:

    Det är ju lite det som är problemet - vi hade aldrig nån såndär superförälskelse. Det har liksom aldrig varit sådär underbart härligt som jag föreställer mig att andra har/har haft..
    Jag tycker det är skönt att sova utan honom nån natt, men sena börjar jag sakna honom, och jag trivs rätt bra i hans sällskap. Dock saknar jag närhet, kärlek och det fysiska väldigt mycket :( 
    Tja det fysiska måste ju till om ni ska lyckas få flera barn. Så var det för oss, vi hade inte haft sex på ett halvår, men gökade som kaniner för att få till barnet och då insåg vi ju båda två att vi kan bara vi vill. 
  • Anonym (Velpellan)
    Anonym skrev 2013-02-11 14:48:00 följande:
    Men snälla du, ser du inte var du skriver? :-/ Du låter ju jätteolycklig! Man skall vilja vara med sin partner och bli glad av att vara med denne. Visst har man perioder där det är mindre bra men på dig verkar det ju som om det alltid är halvdant?
     :-/
    Jag vet inte, kanske ser jag inte? Kanske försöker jag blunda för sanningen för att jag så gärna vill att det ska fungera? Rynkar på näsan
  • Anonym (Velpellan)
    Anonym (vi gjorde ett) skrev 2013-02-11 14:50:37 följande:
    Tja det fysiska måste ju till om ni ska lyckas få flera barn. Så var det för oss, vi hade inte haft sex på ett halvår, men gökade som kaniner för att få till barnet och då insåg vi ju båda två att vi kan bara vi vill. 

    Ja alltså vi har ju sex, nån gång i veckan. Men i övrigt rör vi knappt varann. :/
  • Anonym
    Anonym (Velpellan) skrev 2013-02-11 14:51:46 följande:
    Jag vet inte, kanske ser jag inte? Kanske försöker jag blunda för sanningen för att jag så gärna vill att det ska fungera? Rynkar på näsan
    Ja, jag vet ju inte exakt hur ni lever så jag vill inte gärna säga vad du skall göra, men blir så ledsen av att du låter så olycklig och att realtionen låter så kärlekslös Obestämd
Svar på tråden Vill ha ett till barn, men relationen knakar..