Anonym (Bonusmamman)

Äldre 4 Apr 09:39

96 svar

Pappans orätt till sin dotter!

Behöver råd i en vårdnadstvist.

Jag lever med min sambo samt mina två barn sedan ett tidigare förhållande, min sambo har även han en dotter sedan tidigare (mamman var gravid när han och jag träffades, så dottern är nu 2 månader +)

Dom har varit till familjerätten och skrivit papper om faderskap, då fixade mamman barnvakt till dottern. Dom har även varit på ett sammarbetssamtal, inte heller då var dottern med.

Saken är den att mamman hindrar min sambo från att umgås själv med dottern, han får hela tiden åka hem till henne för att umgås med sin dotter, 2 timmar i veckan på hennes villkor.
Hon säger att dottern är för liten för att lämnas bort, men att lämna bort henne när dom skulle till familjerätten var helt okej enligt mamman.

Under sammarbetssamtalet förklarade min sambo på att han hellre ville att mamman skulle komma med dottern, eller att dom kunde träffas på andra platser än hemma hos henne. (mamman bor tillsammans med hennes mamma, dvs barnets mormor, vilket inte alls funkar bra med min sambo då det är mycket gap och skrik från mormor' s sida när min sambo är där)
Familjerätten hade då sagt åt min sambo att han är egoistisk, att dottern bara har behov utav en förälder, och att han kan börja träffa henne när hon är 2-3 år!

Hur ska man kunna knyta ett band till ett barn som är 2-3år?
Det har aldrig varit prat om växelvis boende, utan enbart umgängesrätten.

Och enligt kärringen på familjerätten har han inte rätt till något umgänge sålänge dottern är så liten, utan att han helt enkelt för vänta. Och att allt ska vara på mammans villkor då hon automatiskt fick ensam vårdnad vid födseln, och vägrar skriva papper om gemensam.

Det är aldrig någon som har hindrat henne från att komma hit med dottern, men situationen är ohållbar för mig och sambon och även de stora barnen eftersom ingen av oss vet hur framtiden kommer att se ut, varken jag eller barnen har träffat dottern.

Någon som har erfarenheter som kan ge mig tips på hur vi löser situationen?

Anonym (Bonusmamman) Trådstartaren

Äldre 4 Apr 10:30

#21

SupersurasunkSara skrev 2013-04-04 10:21:08 följande:

Ett mycket bra förfarande, helt på barnets villkor.

Tycker både pappan och mamman gör lite fel här.

Pappan måste inse att det måste ske på barnets villkor, men en gång i veckan är väldigt lite. Om dessutom mormordern står och gapar är det vad den lilla har i tankarna när pappa kommer, gap och skrik = obehag. Inte bra.

De sista siffrorna kan han ta reda på via skattemyndigheten, det är offentliga uppgifter.
Dock, mamman har rätt, han kan inte vara pappaledig MED barnet om han inte sitter hemma hos mamman, är man inte MED barnet kan man inte vara pappaledig.

Varannan, var tredje dag någon timme varje gång låter som ett bättre upplägg, en promenad själv kan han väl få ta tycker jag, men inte ta med sig barnet och visa upp, inte än, jag tror inte barnet rä tillräckligt tryggt med honom för det ännu men är han hos barnet ofta så tar det itne lång tid innan hon är det.

Mamman verkar inte vilja ha pappan i sitt och barnets liv så pappan bör ta kontakt med advokat för att få veta sina rättigheter. Han kan också skriva i pappaforumet här, här finns mycket kunskap.

Planen var självklart att han skulle spendera dessa tio dagar med dottern, det är ingen som sagt något annat. Just för att kunna lära känna sin dotter och den nya situationen.

Nej mamman vill inte ha honom där, hon vill inte ha någon pappa till sin dotter, det har vi redan fått klarhet i. Han fick inte ens reda på när det var dags för förlossning vilket hon lovat honom under hela graviditeten, han skulle få vara med, istället fick han läsa på facebook att hans dotter var född, och mamman vägrade svara i telefonen när han ringde dagarna efter förlossningen.
Mormorn gjorde även klart för sambon att han var välkommen hem till dom och fika samt se sin dotter för första gången när mamman mådde bra och hade fått en bra kontakt med sin dotter.

Anonym

Äldre 4 Apr 10:31

#22

Anonym (Bonusmamman) skrev 2013-04-04 10:24:28 följande:

Nej, när dom skulle skriva vårdnaden så hade familjerätten (efter hennes ord) förklarat för honom att vårdnaden inte har någonting med umgänge att göra (vilket stämmer) och att hon automatiskt får ensam vårdnad eftersom han inte bor tillsammans med henne. Då han inte har barn sedan tidigare så förstår jag hur svårt det kan vara att sitta där och bli hela överkörd, men kärringen på FR gjorde i alla fall klart för honom att det inte finns något annat allternativ än ensam vårdnad för mamman eftersom han även inte kan ha barnet varannan vecka nu när hon ammar. Så han skrev aldrig på någonting. Utan har enbart fått mammans rättigheter uppkörda i ansiktet medans han inte har någonting alls med barnet att göra tydligen.

Nej, förvisso... Men det är fullt möjligt för pappan att när mammans dagar är slut, hämta barnet på morgon och lämna det på eftermiddagen, för att kunna vara föräldraledig med sitt barn. Men hur som helst, så är det helt sant att mamman automatiskt får ensam vårdnad, såvida hon inte väljer att skriva på för gemensam vårdnad. Vilket alltså kan ha nackdelar för henne, t.ex. att hon bara får hälften av föräldradagarna och för att kunna vara ledig ett år så måste hon förlita sig på att pappan skriver över dagar på henne. Hur som helst, om jag var i din sambos situation skulle jag ställa in mig på att kanske inte få någon pappaledighet med barnet, men ändå stämma för att få gemensam vårdnad. Kanske finns det några dagar kvar att ta ut? Och åtminstonde så kan det vara bra att ha gemensam vårdnad för att kunna hindra mamman från att flytta vart hon vill med barnet. Dock är det helt sant att vårdnaden inte har med umgänge att göra, umgängesrätt har han oavsett. Men en gång per vecka låter alldeles för litet, och jag tycker att man redan nu kan göra upp en plan för hur det ska utvecklas. T.ex. när han ska kunna ta med sig barnet bort några timmar - kanske lämpligt när barnet äter annan mat också?

Anonym (:))

Äldre 4 Apr 10:37

#23

Nu är bebisen väldigt liten än, men klart pappan ska få knyta an. Pappan borde snart kunna få ta en promenad med bebisen för att få egen tid, däremot att de möts hos mamman är ju inte så kontigt när bebisen är så liten. Däremot låter det som om familjerätten inte ser till barnets behov av båda föräldrar, fungerar det inte tycker jag han ska skaffa sig en advokat och vara beredd att gå till tingsrätten. Men jag tycker att ni ska vara beredda på att ta det i små steg, kanske lite barnvagnspromenader i början, sen när barnet börjar bli tryggare med pappan kunna få träffa barnet några timmar på hemmaplan (efter hämtning). Har en pappa i min närhet där varken familjerätten(mamman vägrade gå dit), samarbete med mamman eller mormodern fungerade alls, mamman ville att pappan inte skulle träffa barnet - punkt, där tyvärr stämning blev det enda alternativet och ja, nu rullar det på något sådär. Klart det är tufft, men man ger inte upp sitt barn.

SupersurasunkSara

Äldre 4 Apr 10:38

#24

Anonym (Bonusmamman) skrev 2013-04-04 10:30:02 följande:

Planen var självklart att han skulle spendera dessa tio dagar med dottern, det är ingen som sagt något annat. Just för att kunna lära känna sin dotter och den nya situationen.

Nej mamman vill inte ha honom där, hon vill inte ha någon pappa till sin dotter, det har vi redan fått klarhet i. Han fick inte ens reda på när det var dags för förlossning vilket hon lovat honom under hela graviditeten, han skulle få vara med, istället fick han läsa på facebook att hans dotter var född, och mamman vägrade svara i telefonen när han ringde dagarna efter förlossningen.
Mormorn gjorde även klart för sambon att han var välkommen hem till dom och fika samt se sin dotter för första gången när mamman mådde bra och hade fått en bra kontakt med sin dotter.

Tycker du det är konstigt att inte mamman vill ha pappan hängandes hos henne hela dagarna? Det är antagligen jobbigt även om det skulle vara varannan var tredje dag, men barnets bästa måste komma i första rummet. Ibland kan det vara barnets bästa att inte pappan hänger där, tyvärr, om mamman mår väldigt dåligt av det. Dock kan man nästan alltid komma runt det genom att erbjuda mamman stöd.

Att pappan inte skulle komma förrän mamman hade bra kontakt är inte heller konstigt, de lever inte ihop, dåb lir situationen en helt annan. Dock kunde han ju ha fått se sitt barn iaf .

Förlossningen hade han ingen rätt till, det rä kvinnans kropp, så kvinnan bestämmer vem som får vara med, dockl borde han ha fått komma dit och fått se sitt barn, en ssk hade kunnat bära ut barnet så pappan fick hålla liten stund.

Anonym (Bonusmamman) Trådstartaren

Äldre 4 Apr 11:00

#25

SupersurasunkSara skrev 2013-04-04 10:38:57 följande:

Tycker du det är konstigt att inte mamman vill ha pappan hängandes hos henne hela dagarna? Det är antagligen jobbigt även om det skulle vara varannan var tredje dag, men barnets bästa måste komma i första rummet. Ibland kan det vara barnets bästa att inte pappan hänger där, tyvärr, om mamman mår väldigt dåligt av det. Dock kan man nästan alltid komma runt det genom att erbjuda mamman stöd.

Att pappan inte skulle komma förrän mamman hade bra kontakt är inte heller konstigt, de lever inte ihop, dåb lir situationen en helt annan. Dock kunde han ju ha fått se sitt barn iaf .

Förlossningen hade han ingen rätt till, det rä kvinnans kropp, så kvinnan bestämmer vem som får vara med, dockl borde han ha fått komma dit och fått se sitt barn, en ssk hade kunnat bära ut barnet så pappan fick hålla liten stund.

Tragiskt att det finns så många " pappa hatare" i vårt land!
Har inte pappan lika stor rätt till barnet som mamman har, bara för att pappan inte kunde bära barnet 9 månader?
Är det inte dom tillsammans som har planerat detta barn, och även ska spendera lika mycket tid till att lära känna barnet?
Jag skulle då aldrig i min vildaste fantasi hindra mina barns pappa från att träffa sina barn, 24 timmar om dygnet om han så vill, han kommer för att träffa sina barn, inte för att umgås med mig, och det är en situation som jag själv har satt mig i!

h8him

Äldre 4 Apr 11:04

#26

Anonym (Bonusmamman) skrev 2013-04-04 11:00:46 följande:

Tragiskt att det finns så många " pappa hatare" i vårt land!
Har inte pappan lika stor rätt till barnet som mamman har, bara för att pappan inte kunde bära barnet 9 månader?
Är det inte dom tillsammans som har planerat detta barn, och även ska spendera lika mycket tid till att lära känna barnet?
Jag skulle då aldrig i min vildaste fantasi hindra mina barns pappa från att träffa sina barn, 24 timmar om dygnet om han så vill, han kommer för att träffa sina barn, inte för att umgås med mig, och det är en situation som jag själv har satt mig i!

Om mamman nu vägrar låta honom träffa barnet mer och familjerätten inte hjälper på något sätt, så är det rätt meningslöst att bara klaga på det, istället för att ta kontakt med en advokat, som är inriktad på familjerätt, för att få hjälp med att få igång ett bra och hållbart umgänge.

Man kan tycka vad man vill om mamman, men jag kan garantera att irritation och anklagelser inte kommer att underlätta deras framtida kontakt och samarbete kring barnet. Försök fokusera på problemlösning istället för hur orättvist det är och hur dum mamman är, så tror jag att ni får en bättre lösning snabbare.

SupersurasunkSara

Äldre 4 Apr 11:19

#27

Anonym (Bonusmamman) skrev 2013-04-04 11:00:46 följande:

Tragiskt att det finns så många " pappa hatare" i vårt land!
Har inte pappan lika stor rätt till barnet som mamman har, bara för att pappan inte kunde bära barnet 9 månader?
Är det inte dom tillsammans som har planerat detta barn, och även ska spendera lika mycket tid till att lära känna barnet?
Jag skulle då aldrig i min vildaste fantasi hindra mina barns pappa från att träffa sina barn, 24 timmar om dygnet om han så vill, han kommer för att träffa sina barn, inte för att umgås med mig, och det är en situation som jag själv har satt mig i!

Jag hatar inte pappor. Tvärtom, jag hjälper ofta pappor som itne vet vad de ska göra eller vart de ska vända sig för att få sitt umgänge. Däremot ser jag som utomstående att ni (du) bara skyller allt på mamman, pappan har sin del i det hela och får vara lite aktiv.

Visst har pappan rätt att knyta an på barnets villkor som det låter nu är det pappans villkor som ska gälla, och dina. Pappan får ta tag i det hela på rätt sätt helt enkelt och sluta tycka att mamman är dum, mamman tycker antagligen att han är dum.

Ni har fått råd om hur ni ska förfara så sluta gnälla och gör nåt istället, barnet blir större för var dag och ju mer ni drar ut på det desto sämre läge får pappan.

Anonym (Bonusmamman) Trådstartaren

Äldre 4 Apr 11:30

#28

SupersurasunkSara skrev 2013-04-04 11:19:38 följande:

Jag hatar inte pappor. Tvärtom, jag hjälper ofta pappor som itne vet vad de ska göra eller vart de ska vända sig för att få sitt umgänge. Däremot ser jag som utomstående att ni (du) bara skyller allt på mamman, pappan har sin del i det hela och får vara lite aktiv.

Visst har pappan rätt att knyta an på barnets villkor som det låter nu är det pappans villkor som ska gälla, och dina. Pappan får ta tag i det hela på rätt sätt helt enkelt och sluta tycka att mamman är dum, mamman tycker antagligen att han är dum.

Ni har fått råd om hur ni ska förfara så sluta gnälla och gör nåt istället, barnet blir större för var dag och ju mer ni drar ut på det desto sämre läge får pappan.

Tro mig, han försöker hela tiden!
Han är inte välkommen dit sålänge någon i hans närhet är förkyld tex, vilket är väldigt enkelt i detta samhälle, framförallt när han bor med två barn. ALLA är förkylda mer eller mindre, och då får han inte sätta sin fot där, han är också bara välkommen dit hennes tider, ingenting går att diskutera, och vad hon nu bestämt är varje lördag mellan 13-15, vilket är väldigt svårt för oss också eftersom vi också har ett liv att planera, två barn, samt att jag jobbar på helgerna och han är hemma med de andra barnen som inte får träffa sitt halvsyskon.
Sen att han vill komma dit nån kväll efter jobbet är inte att diskutera enligt henne, eller nån söndag morgon tex.

Anonym

Äldre 4 Apr 11:31

#29

Anonym (Bonusmamman) skrev 2013-04-04 11:00:46 följande:

Tragiskt att det finns så många " pappa hatare" i vårt land! Har inte pappan lika stor rätt till barnet som mamman har, bara för att pappan inte kunde bära barnet 9 månader?Är det inte dom tillsammans som har planerat detta barn, och även ska spendera lika mycket tid till att lära känna barnet?Jag skulle då aldrig i min vildaste fantasi hindra mina barns pappa från att träffa sina barn, 24 timmar om dygnet om han så vill, han kommer för att träffa sina barn, inte för att umgås med mig, och det är en situation som jag själv har satt mig i!

Det handlar inte om att vara "pappahatare", men ofta finns det ju två sidor av samma mynt. Om din sambo och hans ex har planerat barn, så har de ju trots allt misslyckat med något eftersom under de nio månader som gått från att de glatt och villigt skapade barnet, fram tills barnet föddes så har deras relation gått åt skogen och han har hunnit bli tillsammans och flytta ihop med dig? Kan inte ha varit så roligt, eller lätt för mamman, att hon sitter ensam med alla besvär, all oro, och hela bördan av gravidititeten medan han lever lyckliga familjen med dig och dina barn...? Om han nu vill vara en engagerad och närvarande pappa, skulle han kanske legat jäkligt lågt med relationen med dig, fram tills umgänget var etablerat. Litet korkat av honom alltså, och nu får han möta konsekvenserna av den situation han satt sig i... Men han verkar ändå vara en engagerad pappa, som bryr sig om sitt barn och vill ha en bra relation. Och för att tillvarata sina egna intressen tycker jag att han ska försöka få till ett tätare umgänge, en plan för hur umgänget ska bli lugnare (t.ex. att inte "mormodern" är där och skriker - snart borde de ju kunna träffas ute någonstans, när det blir litet varmare), en plan för när han ska kunna ta med barnet bort några timmar o.s.v. Visar han även lyhördhet och är flexibel, och är beredd på att saker och ting kanske inte kan göras exakt enligt den plan man tänkt ut, så borde det gå bra... T.ex. borde man någon gång efter att barnet är ett år kunna låta barnet sova en natt hos pappan, och stega sig fram dit. Efter 2 år kan det bli två nätter, sedan kanske halva tiden var fast med tätare byten än varannan vecka rakt av o.s.v.

SupersurasunkSara

Äldre 4 Apr 11:37

#30

Anonym (Bonusmamman) skrev 2013-04-04 11:30:50 följande:

Tro mig, han försöker hela tiden!
Han är inte välkommen dit sålänge någon i hans närhet är förkyld tex, vilket är väldigt enkelt i detta samhälle, framförallt när han bor med två barn. ALLA är förkylda mer eller mindre, och då får han inte sätta sin fot där, han är också bara välkommen dit hennes tider, ingenting går att diskutera, och vad hon nu bestämt är varje lördag mellan 13-15, vilket är väldigt svårt för oss också eftersom vi också har ett liv att planera, två barn, samt att jag jobbar på helgerna och han är hemma med de andra barnen som inte får träffa sitt halvsyskon.
Sen att han vill komma dit nån kväll efter jobbet är inte att diskutera enligt henne, eller nån söndag morgon tex.

Han försöker på fel sätt uppenbarligen. Mamman måste inget alls annat än att främja umgänge och hon har gett en tid som passar dem, hon kan hävda att den tiden är bäst för barnet och pappan kan inte säga emot, för han vet ju inte. Alltså har mamman 'fullgjort sin plikt' gentemot pappan. Vad man sen tycker omd et är en helt annan sak och det enda som kan ändra på det är att gå till tingsrätten och stämma mamman på gemensam vårdnad samt för att få till ett umgängesavtal.
För är dina barn inte barnets halvsyskon om inte dina barn även är pappans barn.

Pappans orätt till sin dotter!

INNEHÅLL