Anonym (Bonusmamman)

Äldre 4 Apr 09:39

96 svar

Pappans orätt till sin dotter!

Behöver råd i en vårdnadstvist.

Jag lever med min sambo samt mina två barn sedan ett tidigare förhållande, min sambo har även han en dotter sedan tidigare (mamman var gravid när han och jag träffades, så dottern är nu 2 månader +)

Dom har varit till familjerätten och skrivit papper om faderskap, då fixade mamman barnvakt till dottern. Dom har även varit på ett sammarbetssamtal, inte heller då var dottern med.

Saken är den att mamman hindrar min sambo från att umgås själv med dottern, han får hela tiden åka hem till henne för att umgås med sin dotter, 2 timmar i veckan på hennes villkor.
Hon säger att dottern är för liten för att lämnas bort, men att lämna bort henne när dom skulle till familjerätten var helt okej enligt mamman.

Under sammarbetssamtalet förklarade min sambo på att han hellre ville att mamman skulle komma med dottern, eller att dom kunde träffas på andra platser än hemma hos henne. (mamman bor tillsammans med hennes mamma, dvs barnets mormor, vilket inte alls funkar bra med min sambo då det är mycket gap och skrik från mormor' s sida när min sambo är där)
Familjerätten hade då sagt åt min sambo att han är egoistisk, att dottern bara har behov utav en förälder, och att han kan börja träffa henne när hon är 2-3 år!

Hur ska man kunna knyta ett band till ett barn som är 2-3år?
Det har aldrig varit prat om växelvis boende, utan enbart umgängesrätten.

Och enligt kärringen på familjerätten har han inte rätt till något umgänge sålänge dottern är så liten, utan att han helt enkelt för vänta. Och att allt ska vara på mammans villkor då hon automatiskt fick ensam vårdnad vid födseln, och vägrar skriva papper om gemensam.

Det är aldrig någon som har hindrat henne från att komma hit med dottern, men situationen är ohållbar för mig och sambon och även de stora barnen eftersom ingen av oss vet hur framtiden kommer att se ut, varken jag eller barnen har träffat dottern.

Någon som har erfarenheter som kan ge mig tips på hur vi löser situationen?

h8him

Äldre 4 Apr 11:37

#31

Anonym (Bonusmamman) skrev 2013-04-04 11:30:50 följande:

Tro mig, han försöker hela tiden!
Han är inte välkommen dit sålänge någon i hans närhet är förkyld tex, vilket är väldigt enkelt i detta samhälle, framförallt när han bor med två barn. ALLA är förkylda mer eller mindre, och då får han inte sätta sin fot där, han är också bara välkommen dit hennes tider, ingenting går att diskutera, och vad hon nu bestämt är varje lördag mellan 13-15, vilket är väldigt svårt för oss också eftersom vi också har ett liv att planera, två barn, samt att jag jobbar på helgerna och han är hemma med de andra barnen som inte får träffa sitt halvsyskon.
Sen att han vill komma dit nån kväll efter jobbet är inte att diskutera enligt henne, eller nån söndag morgon tex.

Förlåt men ni träffades när mamman var gravid. Du har barn sedan tidigare. Du ser dig själv som bonusmamma, och dina barn som halvsyskon till hans relativt nyfödda barn.

Varför har du så bråttom att leka familj?

Du kan väl kanske lösa dina barnomsorgsproblem på annat sätt (som du gjorde innan du träffade din sambo) så han kan få ha det lilla umgänge mamman tillåter utan att behöva stanna hemma med dina barn istället?

Anonym

Äldre 4 Apr 11:40

#32

Anonym (Bonusmamman) skrev 2013-04-04 11:30:50 följande:

Tro mig, han försöker hela tiden!Han är inte välkommen dit sålänge någon i hans närhet är förkyld tex, vilket är väldigt enkelt i detta samhälle, framförallt när han bor med två barn. ALLA är förkylda mer eller mindre, och då får han inte sätta sin fot där, han är också bara välkommen dit hennes tider, ingenting går att diskutera, och vad hon nu bestämt är varje lördag mellan 13-15, vilket är väldigt svårt för oss också eftersom vi också har ett liv att planera, två barn, samt att jag jobbar på helgerna och han är hemma med de andra barnen som inte får träffa sitt halvsyskon. Sen att han vill komma dit nån kväll efter jobbet är inte att diskutera enligt henne, eller nån söndag morgon tex.

Ok, hon verkar knepig. Krävande. Det kan ju låta löjligt, men det är ju också fullt möjligt att hon på något plan vill straffa honom och göra saker och ting besvärligt. Vilket hon uppenbarligen kan. Om det nu är hans barn som står i fokus, så är det väl bara att försöka bemöta hennes argument, ifrågasätta vad hon är orolig för och försöka hitta alternativa lösningar som kanske funkar bättre för båda. Om hon t.ex. vill ha tiden mellan 13-15 på lördagar, fråga henne då om varför den tiden passar bäst, och hör vad hon svarar. Kanske går det då att styra om tiden litet, och då ta hänsyn till hennes argument. Eller liknande. Eller så får man väl helt enkelt säga att "ja, den tiden passar inte mig jättebra, men jag löser det på något sätt för jag vill ju träffa mitt barn", och slänger in att "men jag vill även kunna träffa mitt barn någon mer dag, t.ex. tisdag eller onsdag kväll. Någon gång efter att jag slutat jobba... Får en känsla av att mamman vill att pappan "bevisar" sitt intresse, innan hon vågar låta honom komma alltför nära barnet. Och jag skulle nog, som nybliven mamma, inte anser att han visar intresse, om det är viktigare att passa nya sambons barn medan hon jobbar...

liv

Äldre 4 Apr 12:40

#33

Det märks genom ämnet på din TS att du inte begriper ett dugg.. Pappans orätt till sin dotter är fullkomligt ointressant. Hade du skrivit barnets rätt till sin pappa så hade jag kunnat ta dig på allvar.

Man hivar inte runt ett barn till okända människor i flera timmar bara för att de har rätt till det. Det är inte bra för barnet. Oavsett vems spermier det kom ifrån. Spermieconnection gör varken av eller till för en liten bebis.

Skaffar man barn med en kvinna som man inte kan umgås med (eller ens klara en hel graviditet tillsammans med) så är man korkad och självisk. Det kan ju du och den här självuppoffrande goda pappan fundera på.

Om ni hade haft en bättre attityd och inte varit så egoistiska så hade jag gett lite råd och tyckt att visst borde ni kunna ses mer än en gång i veckan osv, men jag blir liksom inte sugen på att ge råd till folk som ser spädbarn som ägodelar.

Vinterankan

Äldre 4 Apr 14:19

#34

Men då har ju ändå mamman satt en tid som han kan planera runt. Då vet ni att varje lördag 13-15 så är pappan med sitt barn och den tiden kan han inte vara med dina barn eller dig. Om du måste jobba så får du som sägs ovan lösa det på samma sätt som du löste det innan du träffade pappan. Rent krasst så har han ju faktiskt inget ansvar för dina barn, men väldigt mycket för sitt eget. Sedan är det ju inte bra att mormodern är där och skriker så det är ju ett problem att lösa.

Anonym (Bonusmamman) Trådstartaren

Äldre 4 Apr 15:55

#35

h8him skrev 2013-04-04 11:37:23 följande:

Förlåt men ni träffades när mamman var gravid. Du har barn sedan tidigare. Du ser dig själv som bonusmamma, och dina barn som halvsyskon till hans relativt nyfödda barn.

Varför har du så bråttom att leka familj?

Du kan väl kanske lösa dina barnomsorgsproblem på annat sätt (som du gjorde innan du träffade din sambo) så han kan få ha det lilla umgänge mamman tillåter utan att behöva stanna hemma med dina barn istället?

Det är absolut inte så att jag ser mig själv som någon bonusmamma, om du nu tänker på mitt nick i denna tråd, snarare tvärtom. Jag har ingen anledning allt till att träffa detta barn, hade han redan haft dottern när han och jag träffades, och jag hade kommit in i hans familj så hade det sett annorlunda ut, men så är inte fallet, " han fick en dotter på posten" och allt jag vill är att han ska kunna lära känna denna flicka, innan dom inser att hon är alldeles för gammal och saker inte kommer tillbaka. Vad jag har lärt mig av mina barn så lär dom sig att krypa en gång i livet, lär sig gå en gång, prata, skratta, cykla .... behöver jag fortsätta? Och det är ingenting som jag hoppas att han missar!
Han missade en hel graviditet samt en förlossning, behöver han missa mer av sitt ända barns liv?

Jag har min familj, mina barn, en super bra relation med mina barns pappa, som även min sambo har väldigt bra kontakt med, vi planerar barn och lever i en väldigt trygg relation.

h8him

Äldre 4 Apr 15:58

#36

Anonym (Bonusmamman) skrev 2013-04-04 15:55:04 följande:

Det är absolut inte så att jag ser mig själv som någon bonusmamma, om du nu tänker på mitt nick i denna tråd, snarare tvärtom. Jag har ingen anledning allt till att träffa detta barn, hade han redan haft dottern när han och jag träffades, och jag hade kommit in i hans familj så hade det sett annorlunda ut, men så är inte fallet, " han fick en dotter på posten" och allt jag vill är att han ska kunna lära känna denna flicka, innan dom inser att hon är alldeles för gammal och saker inte kommer tillbaka. Vad jag har lärt mig av mina barn så lär dom sig att krypa en gång i livet, lär sig gå en gång, prata, skratta, cykla .... behöver jag fortsätta? Och det är ingenting som jag hoppas att han missar!
Han missade en hel graviditet samt en förlossning, behöver han missa mer av sitt ända barns liv?

Jag har min familj, mina barn, en super bra relation med mina barns pappa, som även min sambo har väldigt bra kontakt med, vi planerar barn och lever i en väldigt trygg relation.

Du har alltså inte det behovet men ändå skriver du att bebisen är halvsyskon till dina barn?

Självklart ska han inte behöva missa barnets uppväxt, det har jag redan skrivit, och även gett förslag på vad han kan och borde göra, som är mer konstruktivt än att reta sig på mammans ovilja att ha honom närvarande i dotterns liv.

Anonym (Bonusmamman) Trådstartaren

Äldre 4 Apr 15:59

#37

Anonym skrev 2013-04-04 11:31:16 följande:

Det handlar inte om att vara "pappahatare", men ofta finns det ju två sidor av samma mynt. Om din sambo och hans ex har planerat barn, så har de ju trots allt misslyckat med något eftersom under de nio månader som gått från att de glatt och villigt skapade barnet, fram tills barnet föddes så har deras relation gått åt skogen och han har hunnit bli tillsammans och flytta ihop med dig? Kan inte ha varit så roligt, eller lätt för mamman, att hon sitter ensam med alla besvär, all oro, och hela bördan av gravidititeten medan han lever lyckliga familjen med dig och dina barn...? Om han nu vill vara en engagerad och närvarande pappa, skulle han kanske legat jäkligt lågt med relationen med dig, fram tills umgänget var etablerat. Litet korkat av honom alltså, och nu får han möta konsekvenserna av den situation han satt sig i... Men han verkar ändå vara en engagerad pappa, som bryr sig om sitt barn och vill ha en bra relation. Och för att tillvarata sina egna intressen tycker jag att han ska försöka få till ett tätare umgänge, en plan för hur umgänget ska bli lugnare (t.ex. att inte "mormodern" är där och skriker - snart borde de ju kunna träffas ute någonstans, när det blir litet varmare), en plan för när han ska kunna ta med barnet bort några timmar o.s.v. Visar han även lyhördhet och är flexibel, och är beredd på att saker och ting kanske inte kan göras exakt enligt den plan man tänkt ut, så borde det gå bra... T.ex. borde man någon gång efter att barnet är ett år kunna låta barnet sova en natt hos pappan, och stega sig fram dit. Efter 2 år kan det bli två nätter, sedan kanske halva tiden var fast med tätare byten än varannan vecka rakt av o.s.v.

Det var mamman som gick ifrån honom såfort hon blev gravid.
Och han försökte hela tiden finnas där och stötta henne på alla sätt, men hon vägrade prata med honom, ville inte att han skulle komma förbi och ville inte ha hans hjälp i någonting. Hon frågade heller inte om han ville följa med till barnmorskan eller något annat som rörde deras gemensamma barn.
Och under hela graviditeten satt hon och klagade på hur hon skulle kunna klara detta barn ekonomiskt, då hon enbart lever på någon form utan sjuk bidrag, han ställde upp och betalade såsom vagn och andra tillhörigheter för barnen som är en självklarhet att barnet måste ha, men hela tiden pratade mamman om henne, hennes ekonomi, hennes fritid med detta barn och alla hennes planer, utan att han fick vara delaktig i någonting förutom en bankman.

Anonym (Bonusmamman) Trådstartaren

Äldre 4 Apr 16:03

#38

Anonym skrev 2013-04-04 11:40:06 följande:

Ok, hon verkar knepig. Krävande. Det kan ju låta löjligt, men det är ju också fullt möjligt att hon på något plan vill straffa honom och göra saker och ting besvärligt. Vilket hon uppenbarligen kan. Om det nu är hans barn som står i fokus, så är det väl bara att försöka bemöta hennes argument, ifrågasätta vad hon är orolig för och försöka hitta alternativa lösningar som kanske funkar bättre för båda. Om hon t.ex. vill ha tiden mellan 13-15 på lördagar, fråga henne då om varför den tiden passar bäst, och hör vad hon svarar. Kanske går det då att styra om tiden litet, och då ta hänsyn till hennes argument. Eller liknande. Eller så får man väl helt enkelt säga att "ja, den tiden passar inte mig jättebra, men jag löser det på något sätt för jag vill ju träffa mitt barn", och slänger in att "men jag vill även kunna träffa mitt barn någon mer dag, t.ex. tisdag eller onsdag kväll. Någon gång efter att jag slutat jobba... Får en känsla av att mamman vill att pappan "bevisar" sitt intresse, innan hon vågar låta honom komma alltför nära barnet. Och jag skulle nog, som nybliven mamma, inte anser att han visar intresse, om det är viktigare att passa nya sambons barn medan hon jobbar...

Kan vara så..
Min uppfattning är dock en helt annan, att hon hade min sambo för att bli gravid, hon blev gravid och stack. Efter det är han inte värd vatten, han behöver inte ha något umgänge med hennes barn, han behöver inga pappa dagar när hon ändå är sjukpensionär, han behöver ingenting då det är hon som tar hand om sitt eget barn, det är i alla fall så det låter på henne.
Även det med gemensam vårdnad, hon kräver ensam vårdnad eftersom barnet ändå aldrig kommer få bo hemma hos oss, och barnenet kommer även aldrig att ha växelvis boende, barnet är skriver hos henne och ska där förbli tydligen...

Anonym (Bonusmamman) Trådstartaren

Äldre 4 Apr 16:06

#39

liv skrev 2013-04-04 12:40:24 följande:

Det märks genom ämnet på din TS att du inte begriper ett dugg.. Pappans orätt till sin dotter är fullkomligt ointressant. Hade du skrivit barnets rätt till sin pappa så hade jag kunnat ta dig på allvar.

Man hivar inte runt ett barn till okända människor i flera timmar bara för att de har rätt till det. Det är inte bra för barnet. Oavsett vems spermier det kom ifrån. Spermieconnection gör varken av eller till för en liten bebis.

Skaffar man barn med en kvinna som man inte kan umgås med (eller ens klara en hel graviditet tillsammans med) så är man korkad och självisk. Det kan ju du och den här självuppoffrande goda pappan fundera på.

Om ni hade haft en bättre attityd och inte varit så egoistiska så hade jag gett lite råd och tyckt att visst borde ni kunna ses mer än en gång i veckan osv, men jag blir liksom inte sugen på att ge råd till folk som ser spädbarn som ägodelar.

Vem har sagt i flera timmar? och vem har sagt att han behöver ha dottern själv?
Jag ifrågasatte hur han måste sitta och åka ut till henne varje lördag mellan 12-14, det är allt jag har ifrågasatt.
Självklart är det barnet som har rätt till båda sina föräldrar, det har jag inte sagt någonting om!

h8him

Äldre 4 Apr 16:07

#40

Anonym (Bonusmamman) skrev 2013-04-04 16:03:35 följande:

Kan vara så..
Min uppfattning är dock en helt annan, att hon hade min sambo för att bli gravid, hon blev gravid och stack. Efter det är han inte värd vatten, han behöver inte ha något umgänge med hennes barn, han behöver inga pappa dagar när hon ändå är sjukpensionär, han behöver ingenting då det är hon som tar hand om sitt eget barn, det är i alla fall så det låter på henne.
Även det med gemensam vårdnad, hon kräver ensam vårdnad eftersom barnet ändå aldrig kommer få bo hemma hos oss, och barnenet kommer även aldrig att ha växelvis boende, barnet är skriver hos henne och ska där förbli tydligen...

Så hur har han tänkt göra för att få gemensam vårdnad, men först och främst ett vettigt umgänge med sitt barn?

Pappans orätt till sin dotter!

INNEHÅLL