• Anonym (Orolig)

    Beroende av min pojkvän

    Jag och min pojkvän har varit tillsammans i lite mer än ett år, och han har kommit till att bli hela mitt liv. Jag älskar honom så mycket att det förstör mig. Som rubiken säger är jag beroende av honom, alldeles för mycket. Jag har förlorat mina vänner pga av det. Det enda jag vill är att vara med honom dygnet runt och prata med honom. 
    Jag hatar att det blivit såhär, jag vill kunna ha mitt egna liv och vara med kompisar också.

    Om han inte vill vara med mig en dag blir jag galen och startar ett bråk pga av det. Det är ju självklart normalt att han vill göra annat nångång, men jag får för mig att han inte gillar mig lika mycket pga av det.
    Kanske bör berätta att han var otrogen mot mig efter jul, och jag kan inte lita på honom än och är orolig hela tiden. Därför vill jag ha koll på honom hela tiden.. Jag vill kunna inte behöva träffa honom varenda dag eller prata med honom dygnet runt för att veta att han fortfarande älskar mig.

    Härom dagen så sa han att han inte orkar prata med mig så ofta, utan att det räcker med att kanske prata lite på kvällen. Vart as ledsen då, för jag tog det som att han blivit less på mig fast jag egentligen förstår honom. Jag har skitdåligt självförtroende och behöver bekräftelse nästan hela tiden, men han kan inte ge mig det. Och jag vill inte behöva kräva det utav honom.  Jag är rädd att han ska bli less på mig eftersom jag är såhär.. Jag skäms över mig själv att jag ska vara såhär..

    Som tex nu idag, han kom till mig och jag vart jätteglad, men då sa han att han bara kom för att säga hej. Då vart jag sur, för att jag inte fattade varför han inte kunde stanna lite längre. Då sa han att han ville hem. Och när jag frågade vad han skulle göra hemma så sa han att han inte skulle göra något speciellt. Då vart jag surare för att jag fattade inte varför han inte kunde stanna längre när han iaf inte skulle göra något när han kom hem.. Vi har varit med varann i 3 dagar, så jag borde inte bli sur för att han vill hem nu.. 
    Vill inte förlora honom. 

    Snälla hjälp mig!! 

     

  • Svar på tråden Beroende av min pojkvän
  • Anonym (Orolig)
    Anonym skrev 2013-04-16 15:08:10 följande:
    men du har väl ett egenvärde? Hitta saker du gillar att göra själv utan honom ibland .Hur levde du innan ni träffades tex? Du måste ju ha gjort nåt med din tid då som var kul.
    Ingen står ut med någon som klänger sig fast på det där sättet, det blir oerhört påfrestande
    Innan jag träffade honom hade jag nästan precis dumpat av mitt ex och jag mådde skitdåligt. Så jag fäste mig från början med min kille för att ha någon och slippa känna mig ensam. Är så frukansvärt rädd att bli ensam igen.. 
  • Anonym
    Anonym (Orolig) skrev 2013-04-16 15:07:09 följande:
    Jag går skola, men på kvällarna och så gör jag ingenting. Jag har börjat spela fotboll igen. Men jag kan offra det för honom. Tex om jag har träning en kväll, och han frågar om han kan komma så skiter jag i träningen bara för att vara med honom.. 

    Men kära du du måste skaffa dig lite självrespekt!! Vafan, det är ju bara en jävla kille!? Det är ju förfan DITT LIV di hänger upp på honom??? Ditt liv, där du ska MÅ BRA passerar ju. Vem ska kunna älska dig och respektera dig om du inte själv gör det? Kom igen tjejen. Du förtjänar att INTE känna såhär i ett förhållande. Du förtjänar att vara med någon som vill vara med dig lika mycket, men det verkar ha gått rätt långt i fråga om din låga självkänsla nu.

    Gå och PRATA MED NÅGON. Du är värd att må bra, att känna dig trygg och lycklig med någon du kan lita på och som vill ha dig hos sig varje dag! Nej tjejen, ryck upp dig och försök se det fina i ditt liv ist.. Du är frisk? Du har kanske föräldrar som älskar dig? Du har iaf haft vänner och kan lätt skaffa nya om du vill? Du är ju faktiskt fortfarande tillsamman med killen?? Kom igen nu!
  • Anonym (#6)
    Anonym (Orolig) skrev 2013-04-16 15:10:36 följande:
    Innan jag träffade honom hade jag nästan precis dumpat av mitt ex och jag mådde skitdåligt. Så jag fäste mig från början med min kille för att ha någon och slippa känna mig ensam. Är så frukansvärt rädd att bli ensam igen.. 
    Du måste skaffa hjälp. Så kan du ju inte leva ditt liv. 

    Vad har du för familj? Föräldrar, syskon?

    Pluggar du på universitet kanske ni har någon studentkår att  engagera dig i. 
  • Dixxi

    Jag är som dig TS, så jag suger ut mig av alla kommentarer här!

  • fläta
    Anonym skrev 2013-04-16 14:44:56 följande:
    Borderline?

    Oj. Jag tänkte: yngre tonåring.
  • Anonym (#6)
    fläta skrev 2013-04-16 15:14:47 följande:

    Oj. Jag tänkte: yngre tonåring.
     
    Ja TS, hur gammal är du? 
  • Anonym (Orolig)

    Min mamma dog förra året och min pappa lämnade oss när jag var 4 år. Jag är rätt ung, 17 år. Jag bodde hos min mamma, samma dag så var jag hos min pojkvän och han skjutsade hem mig. Han var med när jag hittade min mamma död hemma i lägenheten. Han har varit med hela vägen, han är den enda jag känner mig trygg med. Jag har vänner, men inga som är så nära. 

  • Anonym (#6)
    Anonym (Orolig) skrev 2013-04-16 15:16:00 följande:
    Min mamma dog förra året och min pappa lämnade oss när jag var 4 år. Jag är rätt ung, 17 år. Jag bodde hos min mamma, samma dag så var jag hos min pojkvän och han skjutsade hem mig. Han var med när jag hittade min mamma död hemma i lägenheten. Han har varit med hela vägen, han är den enda jag känner mig trygg med. Jag har vänner, men inga som är så nära. 
    Vem bor du hos nu? Har du syskon?

    Vad har du fått för psykologisk hjälp så långt? 
  • Anonym
    Anonym (Orolig) skrev 2013-04-16 15:16:00 följande:
    Min mamma dog förra året och min pappa lämnade oss när jag var 4 år. Jag är rätt ung, 17 år. Jag bodde hos min mamma, samma dag så var jag hos min pojkvän och han skjutsade hem mig. Han var med när jag hittade min mamma död hemma i lägenheten. Han har varit med hela vägen, han är den enda jag känner mig trygg med. Jag har vänner, men inga som är så nära. 
    Beklagar. Gå och prata med någon vännen!

    Klart du mår dåligt! Det kommer bli bra.. men som sagt, du bör nog gå o prata med någon..
  • Anonym (#6)

    Med det i bagaget kommer du behöva massa terapi för att våga stå på egna ben och inte klamra dig fast vid folk. 

Svar på tråden Beroende av min pojkvän