Sex efter otrohet

Min sambo var otrogen, jag var likadan, fick tvinga mig själv till sex efter det. Nu ett år senare är det faktiskt normalt igen. Tiden läker dom flesta såren..

Att ni orkar med att bli bedragna. är man i ett förhållande så är det bara du o han eller hon o du. hoppar man i säng med nån annan om man är i ett förhållande kan man inte älska sin partner. då är det bara ni i ett förhållande inget snedsteg. som det brukar kallas en gång otrogen alltid otrogen.

Man kanske vill försöka, för att man byggt upp alldeles för mycket för att kasta bort? Låt det vara deras/våra beslut och du får göra som du vill om du en dag hamnar i den situationen. Sex och kärlek är inte samma sak och alla är inte otrogna jämnt bara för att de varit det en gång.

TS, när jag kom på att min man varit otrogen fick jag som en exakt motsatt reaktion som dig.. Jag skulle visa att det här har jag att bidra med, take it or leave it, är det bättre eller sämre än kvinnan du hade sex med?  det blev väl nån reaktion, att om jag nu nekar honom sex, så kommer han säkert tröttna på mig och välja den andra kvinnan istället. Jag minns att jag rannsakade mig själv väldigt mycket efter hans otrohet, för att se vad jag hade gjort för fel.. Efteråt har jag ändå accepterat att felet låg hos min man inte hos mig. Det är snart  3 år sen, och förhållandet blev bättre efter det. Visst finns det stunder då jag tänker på det ändå, men det beror på min dåliga självkänsla, inte att mannen håller på med något fuffens av något slag. 

Måste säga att ni verkligen är starka som klarar en sån smäll.

Du ska få en otrogens reflektion - givetvis inte något facit överhuvudtaget då alla situationer är olika.

Jag var otrogen mot mitt ex för 10 år sen och just sexbiten var svår för oss båda när vi försökte lappa och laga. Vet inte på djupet HUR svårt det var för henne men vet att hon ofta tänkte på min otrohet under sex. Iallafall i början. Samtidigt ville hon få första gången avklarad snarast möjligt för att "komma över första hindret" eller hur man ska uttrycka sig. Men det är inte det första hindret som jag upplevde var det reella hindret - utan det var alla "småhinder"(ursäkta ordet små)som uppstod framöver vid sex. Vet att hon tänkte "tänker han på henne nu?" samtidigt som jag tänkte "Tror hon att jag tänker på den andra nu?" under tiden vi hade sex. Detta visade sig genom att hon blev passiv och inte tog för sig. För min del tog jag det som en (rättvis) kniv i hjärtat och blev passiv jag med.

Sett till initiativförmågan, och då pratar jag rent utifrån min aspekt, så ansåg jag tidvis att jag inte hade den minsta rätt att ta på henne med sexuella intentioner. Det var inte jag värd. Istället så visade jag, som din karl, min kärlek genom att säga hur vacker hon var och hur mycket jag tyckte om henne. Kramade mycket. Men tafsade sällan. Vågade tex inte föreslå en ny ställning i sängen pga rädslan att det skulle trigga tankar som "jaha - var det sååå det gick till när han fulade med den där tjejen" hos mitt ex. Ond cirkel mao.

Nu var det inte problemen att återkomma till ett sexliv som fick oss att gå skilda vägar utan helt enkelt att hennes tillit för mig ej fanns kvar + att jag hade enorma svårigheter att förlåta mig själv och blev destruktiv och sluten. Vi hade kanske fått en annan utgång om vi kunnat prata lite bättre med varandra och komma över fler hinder. Pga att vi har en son tillsammans så pratar vi ofta och ses ett par ggr/månad. Vi är vänner och det funkar bra med våra nya respektive åt alla håll. Grabben fick nyss berättat för sig orsaken till vår separation och vi betar av hans frågor och funderingar med tålamod och 100% sanning.

Nu blev det här en lite berättelse om mig, vilket inte var meningen - ska avsluta med att säga: Håll uppe pratandet! Det MÅSTE ut förr eller senare. Det du känner och det han känner. Känner du att du behöver mer närhet - mer sexuell närhet - så berätta för honom! Låt också "den lilla skiten till karl" känna att han måste jobba för att få dig kvar. Men om du verkligen vill satsa och VILL ha honom kvar så måste du även visa ömhet, närhet till honom. Arbetet ligger hos er båda - på olika fronter, med olika känslor. Men ni måste dela känslorna med varandra, hur ont det än gör. Annars är nog prognosen dyster. Och en sak jag undrar över:
Varför skaffa dig ett "nytt liv" bara när han är borta? Visa tydligt vad du vill med livet NU! Med honom...eller utan...

Stort lycka till!

Kunde inte sagt det bättre själv.

Tack ljpgo,
Bra skrivet och en spännande berättelse.
Tråkigt att ni gick skilda vägar, samtidigt blev det ett lyckligt slut.
Det jag sörjer mest är väl min tid innan otroheten, hur mycket mer jag älskade livet med honom då på alla punkter.
Tilliten är ju borta, allt runt honom har fått lägre prioritet hos mig, hans föräldrar, syskon, hans dotter, hans intressen, att han överhuvudtaget reser var jobbigt för jag saknade honom så mycket då. Nu är det bara skönt att få egentid.Men som sagt jag saknar ju en vuxen att dela mitt liv med.
Prata hjälper kanske med vi fastnar i hat, bråk och skrik. Jag vill inte förstöra helgerna med en massa diskussioner, och parterapi anser jag inte skulle hjälpa mig eftersom han har sagt att han inte tror på sånt.
Jag vill inte spendera pengar på honom, det känns ju onödigt dyrt att betala notan hos en terapeut pga något han har orsakat. Då reser jag hellre till Maldiverna 2 veckor...
Sex var förut något jag gav, numera är det passivt precis som du beskriver, jag kan undra hur han står ut med det. Och jag undrar hur länge jag orkar ha så tråkig sex, det gör ju att man åldras 10 år på bara 6 månader!
Att prata igenom små hinder som du beskriver leder hos oss bara till bråk. Och man kan ju undra vad det finns för komplicerade hinder i en sådan här historia? Han har svikt mig svårare än så är det inte. Jag sörjer nog bara känslorna jag hade för honom en gång. Livet är tråkigt utan äkta kärlek!

 

Det låter inte som han vill se sitt eget ansvar. Med risk för att låta FL-korrekt: dumpa fanskapet. Du kan få det bättre.

Hade min sambo varit otrogen hade jag aldrig mer kunnat ta i honom tror jag. 
Han skulle aldrig mer få känna på min kropp och aldrig mer få ha sex med mig.
Skulle inte kunna släppa tanken på vad han har gjort med någon annan.

Förstår verkligen inte att man stannar hos en sådan människa.
Man ska aldrig säga aldrig men jag har turen att leva mitt liv med en man som troligtvis är en av de mest trogna i världen och som hatar otrohet lika mycket som jag. Han har dessutom blivit utsatt för det själv av sitt ex, konstigt nog försökte han lappa ihop det förhållandet innan han insåg att det inte är värt det. 
Dessutom träffade han mig och är lyckligare än någonsin (hans ord) :D 

Du kan också träffa någon som är bättre. Som kan hålla kuken på rätt sida byxorna när han ska!!  

Vissa av er får det att låta som om vi som stannar är dumma i huvudet. I nöd och lust säger man, våra karlar råkade ha lusten på ett annat håll för en stund och då blir det nöd. Jag skäms inte för att jag stannat hos min sambo, jag älskar honom mer än nånsin :) men det tog ett bra jävla tag att lita på han igen!