Ni andra som är kristna, vad tycker ni om ateister?

Jag tror att alla hamnar på ungefär samma plats då de dör och att alla återföds (dock olika snabbt) alla har alltså samma grund, ingen torteras alltså. Däremot kommer alla som dör innan de återföds se hela vidden av vad de har gjort i sitt dödliga liv, de kommer inte finnas några skygglappar och bortförklaringar. De kommer känna smärtan och glädjen de har åstadkommit andra. Och om någon jag känner har åstalommit mer smärta och lidande då är det väl så. Förhoppningsvis gör han/hon bättre ifrån sig i nästa liv. Det varar inte förevigt. Katoliker tror ungefär som jag gör. Där kallas det skärselden. Den varar inte heller för evigt.

Vad gäller att jag inte får se alla mina anhöriga igen så är det så livet är. Det finns många fd nära vänner som fortfarande är i livet som jag troligt vis aldrig kommer att träffa igen heller.

Just resonemang som detta får mig att bli ännu "hårdare" i min ateism. Du ansåg alltså att din döende mamma inte förstod sitt eget bästa när hon inte delade din tro på en "gud" och försökte in i det sista påverka henne i hennes tillstånd? Det tycker jag verkligen är att kränka människors fria vilja... 

Varför citattecken runt mamma?

Nej, det hanns inte med att påverka henne på något som helst sätt det sista(det tog mindre än ett dygn från att hon blev sjuk till att hon gick bort).
Min "påverkan" var under flera år och jag var inte mer än tonåring då.
Så bli hur hård du vill, den det påverkar är dig.För att vi gudskelov inga biologiska band har, utan jag blev bara adopterad av människan som förstörde min ungdom med sin aversion mot Herren.

Är du med i Livets ord eller nåt liknande?

Nej, bara SvK, hur så?

Ja eftersom jag inte tror på någon gud/ar så är jag opåverkad av min ateism. 

I många fall måste ni ändå vara medvetna om att de som dött förmodligen inte var kristna i smyg och vara av uppfattningen att de straffas av er gud för sin otrohet, får inte det dig att ifrågasätta Guds "godhet"?

Är det skillnad på att "ha egenskapen rättvis" och att vara rättvis?? 

om du hade varit ateist skulle du veta att det inte finns någon himmel eller något helvete, du skulle kunna vila tryggt i förvissningen om att dina avlidna kära inte lider eller straffas på något sätt.

Men anta att kristendomen är sann: hur skulle du kunna leva i fullständig lycka i himlen när du själv kommer dit när du vet att många av dina nära och kära är i helvetet?
Slutar man på bry sig om att människor plågas någon annanstans när man anländer till himlen?  

Jag går i stort sett aldrig i kyrkan, ändå tror jag på gud. Mitt påstående när någon ifrågasätter eller småflinar åt min enfald är, vad gör du när tillvaron rämnar, när t ex någon nära är dödssjuk. Har ännu inte hört någon som inte bett till gud eller "liknande" . Så långt där inom oss har nog alla en tro på högre makter.