Tror du på Gud?

I detta fallet kan jag lova dig att aldrig kommer att förbli aldrig...
Jag mår illa av bara tanken att behöva gå till kyrkan ibland om det är bröllop eller liknande...

Mina barn är inte ens med i kyrkan utan dom får välja själva i vuxen ålder om dom vill gå med i den sekten...

Okej :) jag tänker att en tro måste komma inifrån. Om du redan innan inte var troende och sedan började studera saken så hittar man antagligen 1000 förklaringar till varför en Gud inte kan finnas. För mig är detta inte något vetenskapligt. Det är inget som kan studeras. Jag tror "bara". 

Fast väntar här nu..inte måste man gå till kyrka, vara med i en sekt eller ens tillhöra en religion för att vara troende?

Fråga två: Varför mår du illa av att gå till kyrkan?

Förstår helt den känslan jag trivs inte alls i kyrkor då jag förknippar de med allt förtryck kyrkan utövat genom åren.. Har valt att gå ur kyrkan själv och kommer inte döpa mina barn.

Nej , är atetist , har inget behov av att tro på någon allsmäktig varelse som styr våra öden , tror heller inte på ett liv efter dööden , tycker det handlar mer om människors rädsla för döden och ett sätt att instala sig själva saker för att mildra sin rädsla , önsektänkande helt enkelt.

Ja jag tror tron på diverse gudar har minskat och kommer fortsätta minska i samma takt som vi blir bättre bildade och har en bättre förståelse för hur saker och ting fungerar i vår omgivning , kan man finna naturliga förklaringar till saker så har man mindre behov av att försöka fylla i tomrummen med diverse påhitt. 

Sekulärt betyder världsligt, i detta fall att mina föräldrar inte var religiösa. Jag vet faktiskt inte varför jag har känt den dragningen till det religiösa, för det har verkligen inte uppmuntrats hemifrån. Religion var mer en icke-fråga hemma hos oss, inget man ens pratade om eftersom det saknade relevans. Jag hade heller inga religiösa vänner.

Men jag började i alla fall att läsa om religion och allt kändes bara så rätt. När jag sedan uppsökte en församling kände jag mig direkt som hemma. Några år senare upplevde jag även något väldigt jobbigt och min tro hjälpte mig att överleva rent psykiskt.  

Ingen i min familj / släkt är troende men jag började tro på Gud när jag var 14 år, genom kompisar som gick till kyrkan. Det var 11 år sen, men jag går inte till kyrkan lika ofta nu. Mest för att jag inte har ro att sitta still och slutar med att jag somnar på predikan haha:)

Man kan väll vara troende utan att vara med i någon kyrka, församling eller tillhöra någon religion ö.h.t ? :)

Ok intressant! känner igen mig till viss del. Visserligen är min ena förälder muslim och min andra kristen. MEN ingen har försökt att påverka mig på minsta lilla sätt. Ändå har jag så långt tillbaka jag kan minnas känt en starkt tro.