Varför vill ni ha barn?

Men..om man nu inte vill ha barn p ga en massa (i andras öron/ögon) "konstiga" orsaker så är det väl den enskildes personliga val? Personligen tycker jag att det är otroligt ansvarsfullt att då INTE välja att skaffa barn om man inte vill ha hängbröst, hängmage et c.

Sen att "de som inte har barn inte vet", yeah right! Jag påstår mig inte veta, det kan jag inte eftersom jag inte erfarit det men att få barn är en personlig erfarenhet och som ingen kan säga är på ett sätt för alla.

Och om det nu inte fanns folk som ångrar sina barn (som någon påståd tidigare i tråden) skulle det inte finnas barn som blev misshandlade och utnyttjade, utkastade, bortlämnade m.m. av sina föräldrar etc etc. Och det förekommer, det vet vi alla.

Molnet: Tror inte att barn misshandlas och kränks på olika sätt för att de är ångrade! Då förenklar du problemet.

Det finns säkert de som ångrar sina barn, men jag tror det är många många fler som blir bittra över den situation de är i, utan att ångra sina barn specifikt. Man är glad för att man har barn, men är bitter över att vara trött, fattig, utarbetad, ha det stökigt hemma etc etc. Och de som slår sina barn älskar dem ofta väldigt mycket (hur konstigt DET än kan låta!) men de slår av frustration, ilska och i desperation, när de inte förmår använda andra metoder.
Dessutom verkar det ju vara en trend att man antingen talar om hur fantastiskt och underbart det är att ha barn (den rosaskimrande mammabubblan, igen) eller hur gräsligt och jobbigt det är och hur SYND det är om alla småbarnsföräldrar. För att inte tala om alla hejdlöst roliga (tycker jag då) krönikor á la Linda Skugge, där barn närmast framstår som små kladdiga, snoriga, krävande monster som antingen är spysjuka konstant eller demolerar hela huset. Det kan jag tänka mig inte direkt ökar lusten att skaffa barn hos den som redan är tveksam.

Jag tycker att sanningen om barn ligger lite mittemellan: när man blir gravid väljer man att behålla det barnet, och då får man en ny vardag på köpet. Det är kul att ha barn, kul att se hur en ny person utvecklas och man tvingas snabbt utveckla en hel del förmågor och färdigheter själv! Naturligtvis är det jobbigt att natta om bebisen flera gånger per natt, jobbigt med oron som alltid är närvarande, jobbigt när sonen är gnällig, klängig och missnöjd - men SÅ himla jobbigt som man kan få intryck av ibland ÄR det faktiskt inte.

Det är antagligen mer laddat när kvinnor säger att de inte vill ha barn än när män gör det, eftersom män faktiskt kan avla ända upp i 80-årsåldern, medan en del kvinnor kommer i klimakteriet redan vid 40 - så för kvinnor är valet "barn eller inte" mer akut och mer slutgiltigt.

Om han vill ha barn så är sonnilikheten ganska STOR att han kommer att lämna dig en dag.
Med ett förhållande så har man ingen garanti på att det ska hålla...medans man är mamma så kommer man förhoppningsvis att vara det för hela sitt liv..(klart det kan hända en hel del saker på vägen) Om man är en bra förälder ...är man en dålig så kan det ju hända att barnen inte vill veta av en när de blir vuxna?? det vet man inte.
Jag skulle ALDRIG vilja vara utan mina barn...dom är glädjen och ljuset i mitt liv. Kärleken till ett barn är värkligen stort...det fattade man inte innan man själv fick barn..men det är verkligen så.

Tack alla ni för era svar! Det är så intressant att höra vad alla har att säga i denna fråga. Någon undrade varför jag valde just detta forum för min fundering, men här är det flesta föräldrar och det är ju deras åsikter jag vill höra. Det var skönt att höra att fler inte vill ha barn.

Många har också sagt att jag måste vara ärlig med min sambo, det har jag varit från dag 1. Vi pratade om detta igår och han tycker att det är onödigt att göra detta till ett problem när det inte är aktuellt än. Han vill inte ha barn nu. Men frågan är vad som är starkast i längden, vår kärlek eller hans önskan om barn?

Angående "förfulning" av kroppen hos kvinnor fått barn står jag för att jag är ytlig. Jag sliter varje dag för att ha en snygg kropp, och skulle inte klara det förfall som en gravidet och en förlossning ger.

Jag har ett välbetalt jobb med fast anställning och en underbar kille, vi är förlovade och ska gifta oss, men skulle jag bli gravid skulle jag aldrig välja att behålla det.

Oj Worky, att det där med "förfulning" av kroppen, är så viktigt för dig, DET förstår jag inte, däremot!!
Hur kan det vara SÅ viktigt med en sån perfekt och oföränderlig kropp???
Speciellt inte då den ändå, inom en snar tid (då du är 30!) ändå kommer att förändras.
(Men det här är ju egentligen en annan diskussion!)

Men det är bara JAG som inte förstår det där med att "haka upp sig" i ett "perfektionist-träsk" -och jag tycker bara det är lite läskigt om JUST DET skälet är så starkt!!

_Men annars är det bara skönt med folk som avviker från normen, och säger att de helt enkelt inte vill ha barn. (säger jag åter igen!!)

Det tog två år efter min man först tog upp det innan jag kände mig redo.
Jag har alltid tyckt om barn och så men jag kände att jag ville vänta så då gjorde jag det.
Livet innan barn är ju ngt helt annat, på både gott och ont.
Nu när jag har min dotter och väntar 2:an så skulle jag inte vilja vara utan dem en enda dag, även om jag förstår att mina barnlösa vänner tycker att deras liv är toppen.
Det är bara två helt olika världar

Om TS vill ha barn i framtiden, det kan bara du känna själv.
Ta det lugnt, ha is i magen och stressa inte. Om du skaffar "för tidigt" och mot din magkänsla så kan det bli fel alltihop.

kramar

Jag älskar min sambo och min dotter lika mycket, men kärleken jag känner till min dotter är någon helt annan än jag känner för mig sambo. Och visst vill jag aldrig behöva välja mellan dessa två men måste jag skulle jag utan tvekan välja dottern. Hon behöver mig mera.

Jag tycker inte att jag förstört min kropp sedan jag fick barn, men jag har kanske bara haft tur. Den ser ut precis som innan, det syns inte att jag någonsin varit gravid.

Varför vi skaffade barn? För att vi ville båda gå vidare i livet. Alla är vi olika. En del vill roa sig och ut och resa och se världen innan de skaffar familj. Men vi vill inte ha det så. Och om vi skulle vilja ut och resa i framtiden finns det inget som säger att vi inte kan ta barnen med oss. Dessutom kan vi fortfarande roa oss om vi vill, man måste inte sitta ihop med sitt barn 24 timmar om dygnet bara för att man blivit förälder!

Worky -

Jag tror inte att det blir nåt problem med din sambo sen hellre. Min gubbe vill egntligen oxå ha barn, men han vill hellre ha mig. Och med mig kommer det faktum att inga barn blir gjorda. Det är ju liksom vi kvinnor som ska göra hela jobbet, så att män kan knappast komma och kräva nånting på den fronten.

Tror din sambo oxå hellre vill ha dig, annars hade han redan nu stoppat alltihop. Man stretar ju inte vidare i ett förhållande man vet är dömt redan från början.

Och det där med kroppen kan jag absolut förstå. Om man har en snygg kropp från början så känns det ju värre än om man kanske från början inte är så fit, då har man ju inte lika mycket att "förlora" så att säga.
Vi vet ju inte vad du jobbar med hellre, du kanske arbetar som modell eller nåt där kroppens skick är verkligt viktig. Alla har ju olika prioriteringar, och att folk kan gnälla om att du inte vill göra nåt negativt mot din kropp är sååå fel. Alla har inte samma mål och mening med livet, that`s it.

Gör precis som du känner, och låt dig INTE påverkas!

Vill du sitta där om 30 år utan barn och barnbarn ? Man bör nog tänka framåt.

Att du inte vill ha barn NU gör ju inget. Vem vet vad du känner om 4-5 år ? Och vill du inte ha barn alls så gör det ju inget. Alla skaffar inte barn.

Jag personligen älskar att vara mamma. Och hellre lite bristningar än att vara utan barn. Att få älska och ta hand om sitt kött och blod.