• Worky

    Varför vill ni ha barn?

    Jag är en tjej som närmar mig 30 och kan inte föstå denna hysteri att skaffa barn. Hur kan man vilja ge upp sitt liv för att ta hand om någon annan. Varför vill man förstöra sin kropp och få fula bristningar och hängbröst? Min sambo vill ha barn någon gång i sitt liv men jag känner inte alls för det. Jag gillar inte barn helt enkelt.

    Alla som skaffar barn säger att de älskar sina barn mest i hela världen, är det inte meningen att man ska älska sin partner mest i hela världen. Jag vill inte komma i andra hand för min sambo.
    Jag vet att det låter helt sjuk men jag känner verkligen så här. Jag blir störd när folk tar med sina ungar till jobbet och sedan förväntas man gulla och prata med dem.

    Tänk om jag känner så här i resten av mitt liv och min sambo lämnar mig för att han vill ha barn!

    TRÅDSTARTARENS TILLÄGGSKOMMENTAR 2006-01-31 10:48:52:
    Tack alla ni för era svar! Det är så intressant att höra vad alla har att säga i denna fråga. Någon undrade varför jag valde just detta forum för min fundering, men här är de flesta föräldrar och det är ju deras åsikter jag vill höra. Det var skönt att höra att fler inte vill ha barn.

    Många har också sagt att jag måste vara ärlig med min sambo, det har jag varit från dag 1. Vi pratade om detta igår och han tycker att det är onödigt att göra detta till ett problem när det inte är aktuellt än. Han vill inte ha barn nu. Men frågan är vad som är starkast i längden, vår kärlek eller hans önskan om barn?

    Angående "förfulning" av kroppen hos kvinnor fått barn står jag för att jag är ytlig. Jag sliter varje dag för att ha en snygg kropp, och skulle inte klara det förfall som en gravidet och en förlossning ger.

    Jag har ett välbetalt jobb med fast anställning och en underbar kille, vi är förlovade och ska gifta oss, men skulle jag bli gravid skulle jag aldrig välja att behålla det.

    TRÅDSTARTARENS TILLÄGGSKOMMENTAR 2006-01-31 17:02:07:
    Det här med kroppen kan jag hålla med om att är ett egoistiskt argument, men jag står för det. Jag mår dåligt om jag inte är form.

    Sen tycker jag det är grymt orättvist att killen inte lider av någon åkomma i en graviditet el barnafödande. Inte tvingas vara hemma från jobbet, foglossningar och allt vad det är. Detta är inget man kan påverka men det är ändå orättvist!

    Som jag skrev förut, grymt kul att så många kommer med åsikter. Det får mig att tänka till.

    TRÅDSTARTARENS TILLÄGGSKOMMENTAR 2006-01-31 17:06:07:
    En grej till. Hur kan ni tycka att kärleken i ert liv ska vara ett barn, jag kan bara inte förstå det. Jag älskar min kille så otroligt mycket och han mig. Tanken på att jag skulle komma i andra hand för honom efter ett barn gör mig sorgsen och rädd.

  • Svar på tråden Varför vill ni ha barn?
  • Aunt Molly

    Jag har svårt att tycka att det är "en hysteri" att skaffa barn! Alla arter i naturen strävar efter att fortplanta sig och det är väl den starkaste driften i naturen (själva orsaken till vår sexualdrift). Att kalla det en hysteri är att ta i tycker jag

    Varför skaffar man barn? Ja, man vill se sig själv leva vidare! Se sina egna gener föryngrade i en ny liten människa. Känna igen sig i ett barns blick, hårfärg, personlighet osv. Självklart kan man älska ett adopterat barn lika mycket, men att låta sin gener leva vidare är väl *egentligen* naturens och livets mening?

    Jag älskar mitt barn mer är alla andra på jorden (inklusive min man vågar jag påstå), men det är en kärlek som egentligen inte konkurrerar! Barnet är min och livets framtid, han behöver mig och är beroende av mig och till syvende och sist är kärleken till avkomman en kemisk process som är livsviktig för att livet ska fortsätta!

    För mig bleknar allt annat i livet vid sidan av kärleken till min son! Jag är också välutbildad, vill jobba, vill vara mer än "bara mamma", vill göra vuxna saker osv, osv, men utan honom skulle allt annat vara meningslöst! Så känner jag! Därför blir talet om att "förfula kroppen" helt absurt för mig -- hur kan ett par lite hängiga bröst vägas mot ett varmt levande litet barn?! Jag är stolt över vad min kropp har åstadkommit!

    Jag respekterar dem som inte vill ha barn. Man har möjlighet att välja nuförtiden så välj som ni vill!

  • MBP

    Aunt Molly: *Applåderar och tjoar över ett strålande inlägg*

    Håller med i allt du skriver. Jag känner precis som du!

  • niiina

    Aunt Molly: Säger som MBP...Otroligt bra skrivet!!!
    *jubel och applåder*

  • Bias Dad

    Att skaffa barn är ingen rättighet eller skyldighet; det är en gåva som inte är alla förunnat

  • MimmiLina

    Bias dad - Har du inte sagt just dom orden innan här tråden? Fick en såndär creepy känsla av att det "hänt förut".

  • Bias Dad

    MimmiLina det stämmer nog! Satt och läste igenom tråden lite halvsnabbt men kunnde inte se mitt inlägg!

    Blev osäker om jag bara tänkte igår och inte skrev ! men om du fick en creepy känsla så finns den nog med och jag missade när jag skumma igenom , sorry

  • aiz

    TS,

    Först när jag började läsa kände jag; - Åh nej, inte en sån där till...jag har träffat så många som inte gillar barn och för övrigt resonerar precis som du. Samtliga av dessa är antingen mammor idag ELLER är sorgsna för att de valde bort barn. Ingen av dessa kvinnor som förblev barnlösa är säkra över det val de gjort....

    MEN,
    När ajg sen läste igen och sen läste dina tilläggskommentarer så tänkte jag; - Visst, det är ditt val och så känner du nu. Du kanske känner annorlunda senare i livet, kanske inte...men det är du som känner, ingen annan.

    Men när du sen skriver; "Hur kan ni tycka att kärleken i ert liv ska vara ett barn, jag kan bara inte förstå det. Jag älskar min kille så otroligt mycket och han mig. Tanken på att jag skulle komma i andra hand för honom efter ett barn gör mig sorgsen och rädd. "

    Så tycker ajg synd om dig helt plötsligt. Därför du måste ha missförstått vad det här med barn och familj innebär. Jag älskar mina barn mer än något annat på jorden. Det gör deras far och min man också. VI skapade dom och De är ett bbevis på hur mycket vi älskar varandra och de har sammanfogat oss för evigt.
    Den kärlek han känner för sina barn är annorlunda än den har känner för mig och vice versa. Det handlar inte om prioriteringar eller svartsjuka. ALDRIG har jag hört om en mamma som är sotis för att pappan älskar sina barn...

  • Tussens mamma

    måste bara flika in med en sak. jag vill börja med att säga att jag verkligen respekterar dig, ts. MEN....................... när det gäller kärleken. det går inte att jämföra kärleken till en make/sambo/pojkvän med kärleken till ett barn. det är olika kärlek. borde heta olika saker. jag älskar min sambo. men jag skulle kunna dö för min dotters skull. kärleken till ett barn är så villkorslös och ren... en helt annan sak, helt enkelt.
    en annan tanke gällande att du ska komma i andra hand för din sambo/man... det gäller ju även en själv. iallafall är det så för mig. ebba framför allt. även framför mig och mina behov... (minns knappt mina behov). det låter säkert hemskt i dina öron, men i mina låter det hemskt att inte ha barn. att ha ett barn.... det är det BÄSTA. det bästa och det bästa.
    tror nästan att det är hälsosamt att släppa sitt ego...tror till och med ibland att det är det som är meningen ... man skaffar barn för att man nån gång ska fatta att man inte är så j--a viktig. men det är nog mest jag som tänker så. all respect, ts.... men du missar det bästa.

Svar på tråden Varför vill ni ha barn?