Varför vill ni ha barn?

Jag såg supernanny på tvn igår så nu vill jag nog ännu mindre ha barn.

Jag håller nog inte med om att killen alltid skulle vilja ha en även om man sagt som början vad som gäller, dvs att man inte vill ha barn. Fast o andra sidan vet jag ju inte riktigt hur killar tänker, kan bara resonera utifrån min egen situation. Min situation är nämligen omvänd - jag vill ha barn och sambo inte! Detta var klart för mig från början när vi blev ihop och jag var helt lugn med det eftersom det då inte var aktuellt för min del, men allt eftersom tiden gick och jag började känna att jag verkligen vill ha så känner jag att hur mycket jag än älskar honom och vill vara med honom alltid, så kommer jag alltid, i resten av mitt liv vara olycklig och ledsen över att jag aldrig fick barn, så därför så vet jag inte om jag tänker stanna hos honom om han inte ändrar sig tyvärr. Detta kanske inte låter speciellt uppmuntrande för de som inte vill skaffa barn, jag menar bara att det kan vara så svårt när ett par är oense om just denna viktiga fråga i ens liv, för om en vill så kommer problemet alltid att kvarstå. Det är det enda problemet någonsin som jag och min sambo aldrig har kunnat lösa.

Kul att du kom in i tråden och kommenterade lite worky! Då måste jag passa på att ställa en fråga ang det här med kroppens förfulning i samband med graviditet, för det är ett skäl att inte skaffa barn som jag inte förstår (de andra förstår jag!)

För det första: framfall och inkontinens drabbar även nunnor i ungefär samma utsträckning som kvinnor som har fött barn. Det är alltså en del i det normala kvinnliga åldrandet, man kan motverka det med att knipa. Naturligtvis finns risker för stora underlivsbristningar vid förlossning som kan göra att besvären kommer direkt efter förlossningen, men den risken är faktiskt inte särskilt stor.

För det andra: Kroppen kommer att förfalla med åren, även om du tränar som en liten gnu. Själv så fick jag faktiskt inga "men" av graviditeten - inga bristningar, gick ner alla kilona (och har gått upp några igen nu när jag började med minipiller och inte har kommit igång med att träna ännu), brösten blev snyggare efteråt etc.

Däremot kan jag förstå om man tex arbetar som modell och alltså har en mycket begränsad tid att göra karriär på att man avstår från barn tills man är "för gammal" för modellandet (i ett sådant yrke spelar ju 5 år mer eller mindre med superkropp verkligen stor roll), eller om man tycker att tanken på att husera en främmande människa i sin kropp i 9 månader är frånstötande.

Kommentera gärna! Det här är alltså inte menat som kritik, utan jag är genuint nyfiken!

Jag kan mkt väl förstå att människor inte vill ha barn av olika anledningar. Även om inte jag tillhör den skaran. Men att däremot använda kroppens "förfall" efter barnafödande som anledning till att inte skaffa barn håller inte i min värld! Många jag känner som har flera barn är hemskt fina i kroppen måste jag säga. Allt beror på anlag och vilja antar jag. Gamla och sladdriga blir vi alla förr eller senare!!! Med eller utan träning....... Tjipp!

Varför barn? Tja, jag har nog alltid tänkt att jag skulle ha barn, inga gullegulliga drömmar direkt utan mer en uppfattning om att barn hör till livet. Jag har aldrig satt mig ner och gjort någon cost-benefit-analys av barnanskaffning

När jag var 27, färdigutbildad, med bostad, man och jobb försedd så tyckte både jag och maken att det var väl inte mycket mer att vänta på, och så började vi försöka. Vi har två barn, och jag älskar dem enormt. Kärleken till min man är annorlunda. Det är klart att han - och jag! - får stå tillbaka för barnen rätt ofta, vi är vuxna och kan hantera besvikelser och motgångar oerhört mycket bättre än barnen.

Vad det kroppsliga förfallet beträffar.... jag var normalviktig innan, nu är jag smalare, fastare, starkare - magen är lite skrynklig, men platt. Brösten ser ut som innan (förutom under amningstiden, då de är mycket större). Så jag är inte ett dugg missnöjd, tvärtom tycker jag mer om min kropp nu när den visat sig fungera så utmärkt!

Barn är små människor, det är kul att se dem utvecklas! Det hade jag inte föreställt mig, men jag tycker det är spännande att se hur man tar sig an världen när man just kommit till den.

Om man inte vill "sabba" sin kropp, men ändå sen, senare i livet - önskar ett barn , kan man ju alltid adoptera.

( lät som om det bara är att gå å hämta ett barn i kassan- hoppas du förstår hur ja menar )

Själv har ja "rynkig" mage och lite randiga tuttar som jag kan sörja att kroppen förändrades till.
Men, mina barn vs kroppsligt förfall = skulle aldrig vilja vara utan dom !

Och här sitter jag nu, men NYA bristningar och tuttarna kommer jag kanske kunna slänga över axeln när denna kommande bebis är färdigammad och Ja, jag KOMMER sörja att kroppen ser ännu värre ut..
Men, det är värt det :)

Eftersom du talat om för din karl att du inte VILL HA barn , tycker jag du vart ärlig och han vet vad han gett sig in i.
Det finns aldrig några garantier för något förhållande - men jag hoppas ni får ett bra liv ihop. Med eller utan barn :)

TS: Men du - du skriver att du börjar NÄRMA dig trettio. Du står inte ut med tanken på att få barn och du tycker inte om andras barn.

Kanske ska du bara glömma bort tanken helt på att skaffa barn? Kanske "måste" man inte vilja ha barn och kanska måste detta inte vara ett problem för dig.

När jag närmade mig trettio ville inte jag heller ha barn, man måste inte vilja det.

När jag var 35 och fortfarande inte hade barn och inte heller förstod varför jag skulle vilja det heller, fick jag veta att det fanns en risk (eller möjlighet) att jag inte skulle kunna bli gravid.

Då fick jag verkligen försjunka i funderingar på existens och barnafördande. Allt ställdes på sin spets. Jag kom eftr ett år fram till att jag är en sådan människa som inte känner nån attraktion till bebisar eller småbarn, men att jag väldigt gärna vill få möjligheten att se ett eget barn växa upp. Att få vara med när den börjhar skolan, tar studenten, pluggar utomlands, se vilka intressen den får osv. At få ge sin krälek till en liten människa och ge den allt det bästa, mycket bättre än man själv fick även om jag levde att bra liv som barn.

Men alla sådana tankar kan man INTE tvinga fram, man blir snarare mer barnmotståndare ju mer man försöker pressa på.

Jag blev gravid samma dag osm vi bestämde oss för att försöka och jag som inte ens har brytt mig om att fundera på barn innan är väldigt nörjd med hur det är nu.

Vill du inte så vill du inte, du är inte en sämre människa för det. Ändrar du dig sen så kan du ju försöka då.

Som svar på TS fråga: Man sabbar _inte_ kroppen för att man föder barn. Min dotter är 9 månader, och jag är _precis_ som innan, om inte bättre. Inte hängtuttar och inte förslappad nånstans. Se på Madonna, Gwyneth, Reese Witherspoon - inte är de "förstörda" precis...

Jag gillar inte heller barn i allmänhet, men jag älskar min dotter över allt annat, jag älskar min man också över allt annat, jag älskar dem lika mycket men på helt olika sätt....

Däremot så vill jag inte ha _fler_ barn, eftersom jag vill mer med livet än byta blöjor och torka snor. Ett barn är precis lagom! Jag har inte gett upp mitt liv på något sätt, jag gör samma saker som förut, men på ett annorlunda sätt!

Men jag förstår dem som inte vill ha barn, många verkar ju dock bli väldigt provocerade av det. Men att man förstör kroppen, _det_ är _inte_ ett argument som håller!

Ja, det glömde jag att säga, ja!

Nästan alla jag känner som är mammor ser ut som innan de fick barn. Jag vet inte vilka TS umgås med som ser så hemska ut, men bristningar och hängbröst kan man ju få UTAN att föda barn.

Det tar ett par år sen är man helt som vanligt. Åldras gör ju kroppen förstås, men har man lust att kämpa emot det med träning så är det ju upp till en själv.

Man består ju av mycket annat än bröst och mage. Det räknas väl också?

Men alla man läser om härinne på FL då som är jätteledsna för hur deras bröst blev, för att dom inte kan gå ner i vikt igen, för sina bristningar, inkontinens, åderbrock osv... Hittar dom bara på?

Det finns ju många trådar där folk diskuterar att dom vill operera brösten för att få dom som innan igen.