Vi klarar inte av våra barn...

Vill bara ge TS en kram då jag har haft liknande upplevelse själv. Tycker du ska kontakta soc och berätta hur det är det finns chans att du/ni kan få en avlastningshjälp. Får en liten känsla att det kan vara autism ADHD på dina barn för mitt ena barn var likadan och har diagnos inom autism spektrat.

Hur tänker du nu? Är man gammal när man är 28? Är det sent att skaffa barn? Du är kanske inte så gammal själv?

Jag blev mamma vid 20 och orkade knappt med det. Idag är jag en bit över trettio och orkar både min egen, bonusbarn och två hundar plus ett övergripande ansvar i hemmet. Funderar på en till.

Tycker det är ganska inskränkt att snacka om ålder och ork när man själv knappt klivit ur blöjan. Förskräckligt att små jäntor tror att man blir trött och grå när man närmar sig 40 med tanke på att vi jobbar tills vi fyller över 60..

Skulle ni kunna strukturera upp veckorna tydligt för att förutse lite hur mycket energi saker kommer att ta och ligga steget före? Gärna med ett schema på kylskåpet för barnen också de också kan se vad som skall hända och får ställa frågor kring det, där tänker jag att man också kan baka in att man pratar om vad som förväntas av dem ofta kommer det frågor på schemat man sätter upp och har barnet frågat så är de mer motiverade att lyssna på svaret.

Kanske kan ni också dela upp barnen mera, gör veckohandlingen till något roligt, ta med tex det stora barnet och de denne en egen lista med saker han skall plocka ner i vagnen, utmana honom och ge honom en uppgift att fokusera på istället för att leva rövare. Och massor med beröm när det fungerar.

Ge uppgifter att göra hemma var för sig, även en 4 åring kan göra en del saker som att slänga sopor, skura i toa (behöver inte bli så snyggt), ställa ordning skorna, ta in posten och lägga på rätt ställe, barn tycker om att vara behövda och duktiga.      

När ni lägger schemat lägg också in filmtid/Tv/dataspelstid eller annat där barnen aktiverar sig själva och där du kan vila, laga mat,ta en dusch eller vad du känner för att göra.   Tänker också att man lägger in egentid för båda barnen men även saker tillsammans.

Vi körde belöningsystem för vår son när han var 6 år, uppnådde han vissa småsaker så fick han ett klistermärke på kylskåpet, när han hade ett visst antal fick han något (inget större, en läsk, bakning,serietidning), bestraffa inte när barnet inte fixar målet utan fråga barnet "Vad skall vi kunna göra för att du skall lösa det nästa gång/vad blev svårt?/Kan jag göra något annorlunda?" Även små barn kan ha bra svar på såna saker, ofta klokare svar än vad vi föräldrar tänkt oss men kanske inte de svaren vi tänkte oss.

Vår son har en diagnos som gör att det blir väldigt rörigt i huvudet när man är borta, han kan inte fokusera och tar in alla intryck lika mycket, när han var mindre eskalerade det ofta och han betedde sig minst sagt förjävligt, idag är det mycket bättre mycket tack vare att han nu kan sätta ord på hur det känns och hjälpt oss i hur vi kan göra. Numera kommer han och viskar "det är så rörigt i huvudet, det känns som jag vill springa runt och slå sönder något, det gör ont" då brukar vi gå ut en stund och "lugna huvudet". Mycket bättre än när han bara for runt runt och eskalerade genom att kasta saker och skrika. Vi jobbar också mycket efter att försöka förutse saker, lägga in en paus då och då med vila, hålla blodsockret uppe innan det blir jobbigt för honom osv.

Nu säger jag inte på något sätt att dina barn har en diagnos, men tydlighet och förutsägbarhet är bra för många barn.        

   

  

Faktiskt, verkar finnas en hel del "unga mammor" på FL som tror att man går med rollator när man är 35 ungefär.

Intressant förslag med ett schema tydligt för barnen. Vi har schema uppskrivet i kalendern, men kanske inte helt tydlig för barnen dock. En idé är ju att göra schemat tillsammans med barnen när vi vet lite om hur hösten kommer att se ut :)

Ja är det inte komiskt att de har sådana vanföreställningar.
Jag har, trots min "höga ålder" idag, drygt 35 år och två barn senare mitt livs bästa form fysiskt sett. Som 20-åring tränade jag sporadiskt något aerobicpass här och där,  mot nu - träning på gym minst 3-4 dagar per vecka  

Hur länge har barnen hållt på så här?

Be om hjälp av teraput eller liknande för ni behöver ju nån att prata med..
 
Tyvärr kan jag inte bli mer än lite stött av det här, för aldrig i mitt liv oavsett hur ungarna är elelr inte hade jag ens fått för mig tanken att omplacera dom!!!!! De är ju precis inte djur ( o inte ens djur borde omplaceras för att man inte orkar med dom )

Visst ni har det jobbigt men gå till öppenpsyk o LYSSNA på era barn också de kanske inte mår bra!!!!

Har det gått så här långt behöver ni alla hjälp för era barn känner ju av er sinnesstämmning... Å då kan barn bli utåtagerande...

Du kanske ska läsa lite i tråden?  Jag orkar inte upprepa samma saker om och om igen.
Men vad fint för dig då att du har outsinlig ork för dina barn och är så perfekt. Är du så lättstött kanske du ska undvika dylika trådar som denna? Bara en tanke.. 

Ts jag tänker på att det är så jobbigt att handla med barnen och tänkte dela med mig av hur vi har löst det här hemma. Vi har inte på något sätt jobbiga barn men de har inte tyckt det har varit roligt att handla mat för det har varit en situation som de överhuvudtaget inte kunnat påverka. Det som varit jobbigt för har varit matsituationerna där vår äldste pojke inte vill äta och bara vill ha ett fåtal rätter serverade...

Vi har varje söndagförmiddag innan vi åker och handlar satt os ner för att göra ett matschema tillsammans hela familjen. (barnen är 4,5 och 8 år). För oss är det så att torsdagar är stressiga och där har vi haft flest konflikter. Vi jobbar länge då och äldste sonen har fotbollsträning vilket gör att matlagning ska gå fort. Det har vi pratat om och kommit överens om att den dagen blir det snabblagad mat tex korv och makaroner och sedan ska det även ätas något efter träningen....Övriga dagar hinner vi laga mat och blir det mat från grunden som tex köttfärssås, korvstroganoff, fiskgratäng, köttbullar med eget potatismos osv.. På helgen gör vi gärna långkok...

De som händer på vårt matmöte är att veckans middagar bestämms tillsammans, vi bestämmer vad som ska serveras på fredagsmyset, och om vi ska baka något under veckan/helgen för att fika. Vi bestämmer även frukt och mellanmål och barnen är med och bestämmer så mycket de kan.

När vi sedan ska handla är det lätt. Barnen blir ansvariga för att hämta olika varor utefter vår matplan. De är engagerade och den store killen tittar även på priser och jämför vad som är billigast vad det innehåller osv...Barnen är med i handlingen det behöver inte bli tjat om ditt och datt för de har själva varit med och bestämt innan vad som ska handlas.

Vi sätter även upp en meny på vår anslagstavla med veckans övriga aktiviteter och händelser. Menyn är både i skrift och bilder så alla kan hålla koll på vad som serveras vilken dag...

Jag tänker att detta skulle kunna hjälpa dina barn att ta ett större ansvar och hjälpa till. Får de möjlighet att påverka och förstå varför du väljer de varor du väljer att köpa hem så minskar deras tristess i affären och det blir lugnare...

Prova, kanske hjälper det er något!