Vi klarar inte av våra barn...

Under tiden de är inom skola/barnomsorg får de väl samma skräp i matväg som övriga Sveriges barn: fiskpinnar, potatisbullar, pulversoppor, pyttipanna osv - det mesta som går att köpa som helfabrikat.
Hemma äter vi mat lagad från grunden och med det menas hemrullade köttbullar, köttgrytor, fiskfiléer i diverse anrättningar samt en hel del vegetariska måltider. Till maten dricker de vatten eller mjölk/havredryck. Sötsaker och godis förekommer till helgen i form av lördagsgodis och ev. söndagsfika och inget mer. Båda barnen äter bra och är normalviktiga. 

Det låter som ni har det jätte jobbigt, ibland blir det också så att man tillslut låser sig, man är så trött på det som är jobbigt att man bara ser det, barnen märker av det och blir ännu värre, själv mår man ännu sämre och det dåliga samvetet växer sig allt starkare. Be om hjälp! Det finns inget skamligt i att be om hjälp, vi behöver det alla ibland. Jag har själv varit i båda ändorna, varit den som ringt soc och frågat vad sjutton jag skall göra då deprimerad tonåring varit totalt omöjlig att hantera. Och den soc hört av sig till då de behövt jour och stöd hem. Har varit stöd familj både åt barn med ensamstående föräldrar och föräldrar som bor ihop, har bra jobb, fint hus osv. Ibland behöver vi alla hjälp. Och ofta räcker en kortare tid för att man skall känna och se saker på ett nytt vis. Kanske kan vetskapen om att ni kommer få avlastning om x antal dagar vara det som gör att ni orkar några dagar till och kan vara de där föräldrarna ni vill? Kanske är det just vila ni behöver?  
Sedan tror jag det alltid är bra att ha någon utomstående att prata med, öppen psykiatrin är van att hantera sådant här med, tror de hade varit bra att ta kontakt med dem med, just för att slippa må så dåligt över detta.
Hoppas det löser sig och ni kan hitta tillbaka till varandra som familj, det kan man nästan alltid! 

Jag hade preppat ungarna med en massa aktiviteter och sommarläger!!!

Om barnen är så jobbiga att ni på allvar funderar på fosterhem eller liknande, så är det inte normalt. Då är ni antingen riktigt usla föräldrar, eller så kanske ni borde fundera på att prata med bup om utredning för ev neuropsykiatriska funktionshinder som adhd. Och eftersom det låter som att ni är engagerade föräldrar, så borde ni kanske fundera på utredning. 

Alla barn trotsar i perioder, men det finns också nivåer utöver det normala. Och helt ärligt, på "normala" barn funkar faktiskt "normala" uppfostringsmetoder. När man provat allt, och det ändå inte hjälper, och problemen är varaktiga,  snarare än övergående eller periodiska, då är det nåt som är fel. 

Några tips:

I synnerhet barn med svårigheter kan "skärpa sig" i andra miljöer, och sen "kollapsa" med föräldrarna som dom är trygga med. Därför syns inte svårigheterna alltid utåt. I synnerhet när dom är så pass unga så kan dom kanske fortfarande klara skolan/dagis, men det är väldigt ansträngande och dom blir väldigt trötta och extrajobbiga hemma. 

Som förälder är det lätt att tolka rastlöshet och "väggklättring" som understimulering, och öka mängden aktiviteter och sysselsättning. Men rastlösheten kan också vara ett tecken på att barnen är överstimulerade, och det dom egentligen behöver är lugn och ro och hjälp att varva ner. Så ett tips att testa kan vara att minska mängden aktiviteter,  bara stanna hemma ett tag, inte besöka bekanta, och försöka hålla dagarna lugna och förutsägbara. Bra aktiviteter kan  vara rita, pyssla, läsa, surfplatta, dataspel, tv, eller bara lite lugn utomhuslek utan andra barn. 

En bra bok att läsa är "Explosiva barn" av Ross Greene.  

Finns det någon barn- och föräldraenhet där ni bor? Eller någon annanstans där ni kan få konkreta tips och kanske hjälp av avlastning?

Sedan är det ju den krassa sanningen att när man skaffar barn så måste man vara beredd på att åsidosätta sig själv och satsa helhjärtat på sina barn. Jag förstår att det inte alltid går, men man måste vara beredd på att offra mycket.

Ts vad säger barnen själva? Framför allt den äldsta? Har ni förklarat hur ni mår (på en rimlig nivå förstås) och pratat tillsammans om vilka ev förändringar som behövs?