Anonym (surgubbe)

Äldre 5 Sep 12:22

133 svar

Min fru är lat

Tjena! Jag och min fru har vart gifta i snart tio år och har en liten tös på 6 år ihop och inga andra barn.
Nu till problemet, min fru. Jag älskar henne men jag vet inte hur jag skall stå ut med hennes klagande på mig hela tiden. Allt jag gör är fel. Hela tiden. Gnäll-gnäll-gnäll. Hon är alltid trött, eller har ont i huvudet och gör absolut inget hemma.

Hon pluggar mestadels hemifrån och jobbar någon dag i konditori varannan vecka, men är såpass smart (hon är med i Mensa) att det tar kanske max en halvtimme om dagen förutom när det är föreläsningar då det tar ett par timmar en dag i veckan. Det normal människor pluggar heltid för kan hon bara glida igenom med högsta betyg i alla kurser på en time max/dag. Förutom detta sitter hon framför datorn, TVn eller hänger med sina arbetsbefriade väninnor.

Det är jag som lämnar på förskolan, hämtar på förskolan, jobbar heltid, lagar mat, nattar lillan, städar. Hon betalar räkningar och sköter vår ekonomi- that's it. Dessutom trots att hon oftast är hemma eller i närområdet skall hon alltid ha vår bil, för att åka och shoppa med sina kompisar, eller bara ifall hon måste shoppa med sina kompisar medans jag och dottern åker kommunalt till och från förskolan.

Det verkar också som att hon helst inte vill bli störd av dottern heller, utan när det skall handlas mat eller liknande är det alltid jag som får ta med mig lillan till affären och hon följer inte med. På kvällen skall hon ha tvn och titta på sina program så vi får titta på bolibompa framför datorn istället. Skall vi hitta på något roligt, åka nånstans som dottern gillar, är det jag och lillan, frun stannar hellre hemma istället. fast hon skall ändå helst ha bilen, så det blir oftast kommunalt då med.
Men hon är inte folkskygg, ohjälpsam, osocial eller något, bara när det gäller oss. Sina väninnor kan hon skjutsa runt en heldag, gå på krogen med, eller köra till flygplatsen eller vad som helst. Hon är heller inte lat då hon gärna joggar eller går på gymmet.

Vårt sexliv är både bra och dåligt, vi har sex ofta vilket jag absolut inte kan klaga på, hon ser väldigt bra ut, vill ofta och har hög sexdrift. Men sexet är så att hon helst bara skall ligga ner och kommendera mig runt som nån slags general på ett slagfält.

Hon har tidigare haft en djup depression och då gjorde jag allt för henne för att hon skulle få lugn och ro, men det har liksom fastnat så. Känner mig som en butler och ensamförälder ibland.
Inte bara att jag måste göra allt, hon klagar när jag gör det också. jag uppfostrar dottern fel, skämmer bort henne, lagar fel mat, kammar hennes hår fel, köper fel kläder, städar fel, stör henne, etc. Vår dotter har nattskräck och vill oftast inte sova själv, så det blir oftast att min fru sover själv i dubbelsängen, jag och dottern i soffan. Det är också fel. Skulle hon skrika på natten skulle min fru inte gå upp, det finns inte ens på kartan. Att få sova ostört är viktigt för min fru.
Har nån annan det så här? Är jag en surgubbe?

Anonym (deprimerad)

Äldre 6 Sep 20:47

#102

jag blir så ledsen av att läsa kommentarena då jag känner igen mig själv i din fru. ingen som själv inte varit deprimerad kan förstå din frus beteende. Jag gjorde alla de roliga sakerna som din fru gjorde med för att försöka uppräthålla en fasad av att må bra. Det var mina försök att må bättre "fake it till you make it". Det funka dessvärre inte. Tur att min man inte fick läsa sånna hårda kommentarer som du får här om din "lata" fru. Då hade vi inte haft våran underbara dotter och det underbara liv vi har idag. Att vara deprimerad är inget man väljer. Din fru är förmodligen sjuk och behöver inte straffas för sitt lata beteende. Hon behöver hjälp att komma ur de. Du verkar vara en fin man som älskar din familj. Tråkigt att höra hur er familj påverkas av detta lycka till i framtiden

Anonym (Kvinnoform)

Äldre 6 Sep 22:04

#103

Anonym (deprimerad) skrev 2013-09-06 20:47:16 följande:

jag blir så ledsen av att läsa kommentarena då jag känner igen mig själv i din fru. ingen som själv inte varit deprimerad kan förstå din frus beteende. Jag gjorde alla de roliga sakerna som din fru gjorde med för att försöka uppräthålla en fasad av att må bra. Det var mina försök att må bättre "fake it till you make it". Det funka dessvärre inte. Tur att min man inte fick läsa sånna hårda kommentarer som du får här om din "lata" fru. Då hade vi inte haft våran underbara dotter och det underbara liv vi har idag. Att vara deprimerad är inget man väljer. Din fru är förmodligen sjuk och behöver inte straffas för sitt lata beteende. Hon behöver hjälp att komma ur de. Du verkar vara en fin man som älskar din familj. Tråkigt att höra hur er familj påverkas av detta lycka till i framtiden

Jag har också vart deprimerad och haft en psyksjuk sambo som döljde sin sjukdom för allmänheten... sociala favörer tillhör inte det allt för normala där man väljer bort barn tillochmed.

Anonym (Ojsan!)

Äldre 6 Sep 22:50

#104

Det är nästan så att jag tar åt mig trots att jag egentligen inte borde.
Jag är också en typ av "lat" fru, fast å andra sidan så är jag väl inte så allvarligt lat.

Fick jobb för drygt ett halvår sedan, då har jag gått arbetslös ett år, sedan föräldrarledig ett år (f.ö värsta tiden i mitt liv), pappan har aldrig tagit ut någon föräldrarledighet, fick inte ens vara hemma första tio dagarna efter förlossningen, så jag kände att då kunde han iallafall ta inskolningen på dagis. Jag jobbar knepiga tider vilket gör att jag inte ens har möjlighet att direkt vara hemma och ta hand om barn under arbetsveckan. Jag jobbar mestadels dag/kväll, kväll/natt, natt/morgon (tre olika skift) och jag brinner för jobbet eftersom jag trivs enormt och att det har fått oss att få stabil ekonomi för en gång skull (väntat på det i mååånga år). Jag har också sagt att jag absolut inte kommer ta ut VAB en enda gång på hela mitt första arbetsår. Hur som, det som gör att jag knappast kallar mig lat är att jag jobbar mestadels kvällar/nätter, hela min lediga vakna tid ägnar jag åt att tvätta, städa och hålla iordning, ha koll på ekonomi, betala in räkningar, laga mat och allt annat, så det enda min man gör är att ta hand om barn /hämta/lämna på dagis innan han åker till jobbet/åker hem, och i ärlighetens namn så är det mannen, pojkspolingen, barnungen, karlaklyket som är den lata av oss.

Sista exemplet från senast idag när jag ska dra iväg till jobbet klockan 9.00 (hemma 21.00), jag stressar ihjäl mig som en idiot och städar igenom huset så gott jag hinner, kommer sedan hem till ett bombnedslag trots att mannen säger sig ha städat - och det är samma visa vaaarje gång!
Inte sådär askul att storstäda hela huset, åka iväg och jobba hela natten och komma hem 4 på morgonen och se disk tamejfan överallt, pizzakartonger, bråte och allt möjligt utspritt i hela huset.

När jag ifrågasätter varför i helvete det ser ut som det gör får jag bara som svar "Jag har vart med tösen så jag har inte hunnit städa undan"
Jo, fast hon läggs och sover för natten klockan 20, och vi pratade i telefon klockan 23, vad fan gjorde du därimellan!?

Anonym (Ojsan!)

Äldre 6 Sep 22:56

#105

Det jag ville komma fram till.
Mannen har barn mer än mig nu. Men å andra sidan så är det det enda han har att ta hand om, "passa barn" kan man kalla det. Det är samma visa på helgerna trots att jag är hemma, för då är jag så satans trött efter alla kväll/nattpass och vill bara få lite lugn och ro, för det är det sista jag får under detta tak, och så har det vart i alla år, (som jag tidigare skrev, han har enbart hand om barn mer än mig, han lyfter ALDRIG ett finger i hemmet, ringer aldrig viktiga samtal som ändå är för honom, betalar aldrig räkningar, löser aldrig någonting.

Människor uppskattar sina helger för avkoppling, jag uppskattar mitt jobb för att det är min fristad. Jag åker till någonting där jag vet att jag behövs, gör bra ifrån mig, gör någonting för andra och jag tjänar pengar på det. Här hemma gör jag saker och ting åt alla andra, får skit som fan för det och tjänar inte en spänn!
Avkoppling, vad är det för någonting? Kan man köpa det? Och vad kostar det isåfall?

Anonym (Ojsan!)

Äldre 6 Sep 23:02

#106

Anonym (deprimerad) skrev 2013-09-06 20:47:16 följande:

jag blir så ledsen av att läsa kommentarena då jag känner igen mig själv i din fru. ingen som själv inte varit deprimerad kan förstå din frus beteende. Jag gjorde alla de roliga sakerna som din fru gjorde med för att försöka uppräthålla en fasad av att må bra. Det var mina försök att må bättre "fake it till you make it". Det funka dessvärre inte. Tur att min man inte fick läsa sånna hårda kommentarer som du får här om din "lata" fru. Då hade vi inte haft våran underbara dotter och det underbara liv vi har idag. Att vara deprimerad är inget man väljer. Din fru är förmodligen sjuk och behöver inte straffas för sitt lata beteende. Hon behöver hjälp att komma ur de. Du verkar vara en fin man som älskar din familj. Tråkigt att höra hur er familj påverkas av detta lycka till i framtiden

så jäkla bra inlägg!
Jag missade att skriva det i mina!
Jag drabbades av en jäkligt jobbig förlossningsdepp och jag har nog fortfarande inte kommit ur den, men det är på bättringsväg. Eftersom jobbet tar största delen av min tid så har jag numera börjat kunna uppskatta tiden jag får med mitt barn, även om känslorna om att man ångrat sig ibland kommer krypandes när vårt barn får sina utbrott och skriker hysteriskt i timmar fortfarande, (skriker, inte gråter eller grinar, inga tårar eller något utan bara skriker sig blå av ilska typ)

Anonym (Simon)

Äldre 7 Sep 10:24

#107

Anonym (surgubbe) skrev 2013-09-05 15:49:20 följande:

Definitivt. Hon är väldigt attraktiv och jag är mer alldaglig. Men det skall väl inte spela någon roll? jag ser att jag gått hart fram i trådstarten hon har (eller mer hade) väldigt fina sidor också. Till exempel när barnets mor och farföräldrar är med eller när hon "måste" är hon en jättefin mamma. Eller i perioder när hon inte träffar "kärringgänget" lika mycket då pratar vi och umgås mer. Jag skall försöka börja med att om hon stör sig på att lillan vill sova hos mig så får hon lägga sig på soffan och inte vi. Det skall jag kräva. Nu vet jag med att hon är för gammal för att sova i vår säng, men jag vill inte ta den fajten utan hjälp och det är mysigt.

Bra ultimatum. Låter som en destruktiv relation från båda håll. Hur har det gått?

Anonym (latmask)

Äldre 7 Sep 16:18

#108

Ju smartare man är desto latare är man jag är jättelat och om din fru är med i Mensa som du säger måste hon vara ännu latare.

Eterisk

Äldre 7 Sep 16:34

#109

Anonym (heligt förbund) skrev 2013-09-06 16:24:12 följande:

Mycket dum kommentar. Man byter inte fru eller man som om man går tillbaks till affärn med en vara man är missnöjd med.
Äktenskapet är ett heligt förbund där båda parter lovat varandra inför Gud (om det är ett äktenskap som ingåtts på traditionellt vis) att vara trogna varandra tills döden skiljer dem åt. Ett förbund bryter man inte utan att det medför svåra följder, det är skillnad på förbund och ett vanligt affärsavtal.

Tänk också på deras dotter, all möjlig forskning visar att skilsmässa skadar barnen. De känner sig ofta bortvalda och i grunden ledsna för de får aldrig uppleva en hel familj där man inte är sorgsen för att ens älskade pappa eller mamma inte är med. En hel familj är något av det bästa på jorden.

Men därför är det inte sagt att man beter sig hur som helst. I "surgubbbens" version låter det som att hans fru är bortskämd och egotrippad. Kanske besviken eller deprimerad innerst inne, vem vet. Hon fyller tillvaron med hemmafru-favörer som att vara hemma ofta, kunna gå på café och göra annat roligt, men utan att vilja ta det stora ansvar och arbete som också igår för en hemmafru (hemmaman men det är ju mindre vanligt). Nu har vi ju inte hört hennes version och normalt sett är det ALLTID DEN ANDRES FEL när folk vill ha en orsak till att skiljas.

Har ej orkat läst hela tråden men gissar att många sagt det enda raka: att prata med varandra. Inte gräla utan att tala med respekt för sig själv och den andra om hur man upplever det, även vara öppen med att ompröva sitt beteende och söka orsaken till det. Gärna med familjerådgivare som obs har äktenskapets helande som mål, inte att ropa på skilsmässa om man inte kommer överens på en gång.

Gud var inte närvarande på någon av mina två vigslar.
Skulle min genomsnälle man en dag inte längre vara det eller bete sig som ts fru gör så skulle jag absolut lämna honom som en vara jag var missnöjd med.

Anonym (heligt förbund)

Äldre 13 Sep 13:26

#110

Eterisk skrev 2013-09-07 16:34:56 följande:

Gud var inte närvarande på någon av mina två vigslar.
Skulle min genomsnälle man en dag inte längre vara det eller bete sig som ts fru gör så skulle jag absolut lämna honom som en vara jag var missnöjd med.

Så skrev jag också och förtydligade, om du läser mitt inlägg irdentligt, att jag talade om ett traditionellt äktenskap och då är det inför Gud och vittnen parterna avger äktenskapslöftet.
Om folk "gifter sig" och har en groda till vittne eller står i t-banan eller i en luftballongskorg och gör nån ceremoni utan egentliga löften och innehåll så är det inte ett ÄKTA äktenskap vilket har sin ursprung i bibeln där man och hustru lovar trohet "in sickness and in health" tills döden skiljer dem åt och där GUD instiftat äktenskapet.

Varför efterapa något man ändå inte tror på?

Gud skapade människan som man och kvinna och till att leva i ett gemensamt förbund och inbördes kärlek.

”De är inte längre två utan ett. Vad Gud har fogat samman får människan alltså inte skilja åt.” (Matt.19:6)

Eterisk

Äldre 13 Sep 13:38

#111

Anonym (heligt förbund) skrev 2013-09-13 13:26:46 följande:

Så skrev jag också och förtydligade, om du läser mitt inlägg irdentligt, att jag talade om ett traditionellt äktenskap och då är det inför Gud och vittnen parterna avger äktenskapslöftet.
Om folk "gifter sig" och har en groda till vittne eller står i t-banan eller i en luftballongskorg och gör nån ceremoni utan egentliga löften och innehåll så är det inte ett ÄKTA äktenskap vilket har sin ursprung i bibeln där man och hustru lovar trohet "in sickness and in health" tills döden skiljer dem åt och där GUD instiftat äktenskapet.

Varför efterapa något man ändå inte tror på?

Gud skapade människan som man och kvinna och till att leva i ett gemensamt förbund och inbördes kärlek.

”De är inte längre två utan ett. Vad Gud har fogat samman får människan alltså inte skilja åt.” (Matt.19:6)

Traditionell vigsel menar du nog snarare än äktenskap. Borgerlig vigsel kan för övrigt också vara av traditionellt snitt om den är av traditionellt snitt.

Gud finns inte så hen närvarar inte vid några vigslar överhuvudtaget.

Min fru är lat

INNEHÅLL