Min fru är lat
Tjena! Jag och min fru har vart gifta i snart tio år och har en liten tös på 6 år ihop och inga andra barn.
Nu till problemet, min fru. Jag älskar henne men jag vet inte hur jag skall stå ut med hennes klagande på mig hela tiden. Allt jag gör är fel. Hela tiden. Gnäll-gnäll-gnäll. Hon är alltid trött, eller har ont i huvudet och gör absolut inget hemma.
Hon pluggar mestadels hemifrån och jobbar någon dag i konditori varannan vecka, men är såpass smart (hon är med i Mensa) att det tar kanske max en halvtimme om dagen förutom när det är föreläsningar då det tar ett par timmar en dag i veckan. Det normal människor pluggar heltid för kan hon bara glida igenom med högsta betyg i alla kurser på en time max/dag. Förutom detta sitter hon framför datorn, TVn eller hänger med sina arbetsbefriade väninnor.
Det är jag som lämnar på förskolan, hämtar på förskolan, jobbar heltid, lagar mat, nattar lillan, städar. Hon betalar räkningar och sköter vår ekonomi- that's it. Dessutom trots att hon oftast är hemma eller i närområdet skall hon alltid ha vår bil, för att åka och shoppa med sina kompisar, eller bara ifall hon måste shoppa med sina kompisar medans jag och dottern åker kommunalt till och från förskolan.
Det verkar också som att hon helst inte vill bli störd av dottern heller, utan när det skall handlas mat eller liknande är det alltid jag som får ta med mig lillan till affären och hon följer inte med. På kvällen skall hon ha tvn och titta på sina program så vi får titta på bolibompa framför datorn istället. Skall vi hitta på något roligt, åka nånstans som dottern gillar, är det jag och lillan, frun stannar hellre hemma istället. fast hon skall ändå helst ha bilen, så det blir oftast kommunalt då med.
Men hon är inte folkskygg, ohjälpsam, osocial eller något, bara när det gäller oss. Sina väninnor kan hon skjutsa runt en heldag, gå på krogen med, eller köra till flygplatsen eller vad som helst. Hon är heller inte lat då hon gärna joggar eller går på gymmet.
Vårt sexliv är både bra och dåligt, vi har sex ofta vilket jag absolut inte kan klaga på, hon ser väldigt bra ut, vill ofta och har hög sexdrift. Men sexet är så att hon helst bara skall ligga ner och kommendera mig runt som nån slags general på ett slagfält.
Hon har tidigare haft en djup depression och då gjorde jag allt för henne för att hon skulle få lugn och ro, men det har liksom fastnat så. Känner mig som en butler och ensamförälder ibland.
Inte bara att jag måste göra allt, hon klagar när jag gör det också. jag uppfostrar dottern fel, skämmer bort henne, lagar fel mat, kammar hennes hår fel, köper fel kläder, städar fel, stör henne, etc. Vår dotter har nattskräck och vill oftast inte sova själv, så det blir oftast att min fru sover själv i dubbelsängen, jag och dottern i soffan. Det är också fel. Skulle hon skrika på natten skulle min fru inte gå upp, det finns inte ens på kartan. Att få sova ostört är viktigt för min fru.
Har nån annan det så här? Är jag en surgubbe?