Min fru är lat

TS. Kan det möjligen vara så att du "egentligen" har en lite för snygg/attraktiv kvinna jämfört med dig som man?
Att du "vet" om det och kanske därför låter henne hållas?
Låter lite så faktiskt...om jag får spekulera

Hon låter ju fortfarande som hon är deprimerad!

Min psykolog sa åt mig att  jag mår dåligt av att vara hemma med barn och det är tristess för mig som gör att jag mår dåligt. jag behöver stimulans, vänner, fika, gymma, läsa böcker, gå på stan göra annat som INTE innefattar familjelivet.
Då jag offrat ca 8 år av att vara hemma mamma och bara ta hand om barn, bara finnas till för andra... Det är inte så att hon känner att hon KAN lägga tid på sig själv. få prata med sina vänner om sina problem. att det är viktigt för henne att få ställa upp för sina vänner och vara en god vän.
Erat barn är det knappast synd om, hon har ju dig! du finns ju där, du umgås, stimulerar, fixar hämtning och lämning. barnet far ju inte illa, hon har ju dig! 
Självklart förstår jag att du vill ha mer tid med din fru?
Men kan du prata med henne?, ge råd?, lyssna,? Män brukar vara as dåliga på sånt.. kanske därför hon behöver sina vänninor mer. dom ger mer i utbyte.
Barnet- umgås hon nåt med barnet? kan vara en fas, en 6 åring kan vara sjukt krävande och jobbig att vara med. kan förstå känslan av att bara vilja komma bort! 
Men som sagt hon låter fortfarande deprimerad.

Jag är oxå deprimerad, dock så långt att jag inte längre vill umgås med vänner, vill bara umgås med min familj. jag drar mig undan att handla, shoppa, vara social, osv. Men min man pratar jag ofta med, vi löser saker, pratar om saker. han är mitt bollplank.
ibörjan var han såååå dålig på att prata och lyssna, och inte heller förstod han.. men ju mer tiden gått, ju mer lyssnar han, förstår och tar sig tiden att lyssna.

Du kanske tycker du är en god lyssnare men inte är det? 

Men TS - anledningen till att ni har den rollfördelningen är ju för att du låter henne köra över dig. Gör inte det! Ditt liv är värdefullt, kasta inte bort din lycka på en urusel kompromiss.
Respekterar hon dig ens? Eller är det bara praktiskt att vara ihop med dig? Jag har bara så svårt att tro att man behandlar någon som man älskar och värdesätter på det sätt hon behandlar dig.
Du måste ta tag i det här om det ska bli bättre. Ställ de tuffa frågorna och sluta upp att dalta med henne! Vägrar hon, tja, då vill hon dig inte väl. Då borde du ärligt talat se dig om efter ett nytt liv. Det finns väldigt många fina tjejer som skulle behandla dig väldigt mycket bättre!

Definitivt. Hon är väldigt attraktiv och jag är mer alldaglig. Men det skall väl inte spela någon roll? jag ser att jag gått hart fram i trådstarten hon har (eller mer hade) väldigt fina sidor också. Till exempel när barnets mor och farföräldrar är med eller när hon "måste" är hon en jättefin mamma. Eller i perioder när hon inte träffar "kärringgänget" lika mycket då pratar vi och umgås mer.

Jag skall försöka börja med att om hon stör sig på att lillan vill sova hos mig så får hon lägga sig på soffan och inte vi. Det skall jag kräva. Nu vet jag med att hon är för gammal för att sova i vår säng, men jag vill inte ta den fajten utan hjälp och det är mysigt. 

Åk bort ensam några dar så kanske hon fattar allt du gör. Hon tycker säkert inte att du gör nånting. Hon är säkert inte elak utan bara....ignorant.

Deprimerade blir fruktasvärt självcentrerade, det är en  överlevnadsstrategi. Hon kanske fortfarande mår dåligt eller så har hon bara vant sig vid att du gör allt. Oavsett vilket har det gått ut över dig för länge nu. 

Jag tycker också det låter så, som att hon distanserar sig för att öht orka med.

Men som anhörig/partner får man i vissa fall se till att den deprimerade söker vård. Att bara lalla med och låta allt fortgå hjälper inte den som är drabbad det minsta. Och så här kan ni ju inte ha det fortsättningsvis, varken du, dottern eller mamman.

 

Hon är inte alls för gammal för att sova med föräldrar. Uppenbarligen är det ju något hon behöver just nu, kanske för att kompensera bristen av trygghet hos mamma. Du ger henne trygghet, fortsätt med det!

Men se till att NI tar sängen, och mamman tar soffan. Säg att hon är välkommen hos er om hon vill, annars går det bra att skaffa sig ryggont i soffan på egen hand. 

Har hon den bästa personligheten i världshistorien eller vad är det som väger upp hennes barnslighet?

Du behöver kasta ut henne med f*ttan före. Ryck tag i hennes arm när hon kommer ut från duschen och knuffa ut hennes ur huset/lägenheten så får hon gå naken en natt och tänka över sitt beteende. Antingen skäms hon över att behöva stå naken i trapphuset/trädgården och inser hon att hon måste hjälpa till mer eller så skäms hon och lämnar dig för en man som tycker att hon ser snygg ut naken.

Din fru låter som en deprimerad tonåring.
Det handlar om henne och hennes behov och vilja, och hon kommer undan med det. 
Sätt ner foten och ställ krav, gör ett schema på vem som gör vad och när, lägg över ansvar och uppgifter på henne, lite i taget tills det blir en rutin och sen kan man öka på.
Som med tonåringar, välj vilken fajt du vill ta, det gäller att ta en i taget, det går inte att ta alla på en gång. Vad är det viktigaste för dej? Ta den fajten o kräv förändring!
Annars så har du nog inget annat val än att ni kommer att gå skilda vägar för ni har inget gemensamt liv och det mår inte er dotter bra av heller.

Din fru verkar ha ett jävligt bra liv! Nästan ett typiskt mansliv-fokuserar mycket på sig själv och sitt välbefinnande istället för familjen.

Good for her!