• Anonym (deprimerad)

    Tror jag kommer få sparken..:(

    Imorse när jag kom till jobbet ville min chef prata med mig, det visade sig att hon vill ha ett möte med mig imorgon. Med oss kommer också 1-2 HR-personer vara och tydligen ska vi prata om mina arbetsuppgifter. Vad sjutton betyder det här? Kommer jag få sparken? Jag har misskött mig lite på sistonde pga att jag mår väldigt dåligt, min man misshandlar mig blandannat(har skrivit flera trådar om det här) och jag har varit sjuksriven väldigt mycket pga detta. Jag vill ju försöka undvika att gå till jobbet med blåtiror.

    Mitt liv är ett totalt kaos och jag fattar inte hur jag ska klara av att ta mig ur den här situationen, har nog aldrig mått så här dåligt.
    Vi är helt beroende av att jag har jobb då in kille plugga(utan csn) och extrajobbar lite. Om jag blir av med jobbet så känns det typ som jag förstör våra liv.

    Vad tror ni det betyder? Att de vill prata med mig om mina arbetsuppgifter? Jag har en Väldigt dålig känsla. Tacksam för alla spekulationer och synpunkter..


    TRÅDSTARTARENS TILLÄGGSKOMMENTAR 2013-10-10 07:09
    Jag vet inte riktigt var jag ska börja, mötet var en riktig chock. Jag fick inte sparken, men ärligt talat kan jag inte förstå hur jag ska kunna jobba kvar. Det handlade inte om att jag hade gjort nått stort fel, var bara en massa småfel, saker som alla mina kollegor gör fel varje dag. Nu menar jag inte att förminska det jag gjort, jag hade ju gjort många av dom här småfelen. Det här är saker som jag kan rätta till, det är bara upp till mig så det känns helt hanterbart. Det som gör att jag känner att jag inte vet om jag kan jobba kvar är att tydligen har det snackats väldigt mkt skit om mig. Mina närmaste kollegor har gått och sagt en massa saker om mig, saker som inte stämmer. Sagt till min chef att jag itne lyssnar om jag får kritik bland annat vilket inte är sant alls. Det här har pågått ett tag. Mina närmaste kollegor har dessutom, bakom min rygg, gått och granskat allt arbete jag gjort. Det känns jätte konstigt. Vissa saker av det dom sagt kan jag förstå men andr saker är rent skitsnack. Och det som är så jobbigt är att jag itne haft en chans att försvara mig. Min chef verkar tro på vad de här personerna säger helt och hållet.
    Jag VET att det framförallt är en viss kollega då hon är rätt speciell. Ibland är hon trevlig och sen ibland är hon rent ut sagt elak. Varför jag inte tagit upp det med chefen är för att jag vet att hon egentligen mår väldigt dåligt(depression) och jag tänker att hon bara råkar ta ut sitt dåliga mående på andra, att det kanske inte är riktat mot mig. Sånt kan jga ta.
    Precis innan jag började här var hon nära på att få en kollega att sluta då hon kände sig mobbad... Den tjejen är hur duktig och hur trevlig som helst!! Det känns så jobbigt att de har under nån månads tid haft möten om mig där de snackat om mig. Vad hände med att prata med personen direkt i fråga?

    Så ni som trodde att mötet handlade om att de kanske brydde sig om mig var ju väldigt fel ute. Känns så stört när jag faktiskt haft väldigt mkt blåmärken och blåtiror i ansiktet.

    Jag börjar undra om det kanske är nått fel på mig, jag kanske är hemsk, kan ju inte jag veta. Om jag inte vore en dålig person så skulle inte det här hända.

    Har inte fått med allt, ska försöka skriva lite mer senare, bra att ventilera sig lite.

    Tack så jätte mkt alla som stöttar och skriver, det betyder mkt faktiskt.
  • Svar på tråden Tror jag kommer få sparken..:(
  • Anonym (tråkig?)

    Spontant så tänker jag att det kanske är bra om du blir uppsagd, för då kanske du tar tag i ditt liv och börjar prioritera bättre.

  • Anonym (=()

    Imorgon så öppnar du dig, berättar allt dom kommer att hjälpa dig, våga be om hjälp! Snälla du ! du förtjänar att vara lycklig. Dom vill veta hur du mår eftersom att du är borta så mycket, Och ljug inte våga! Hade du bott nära mig så hade jag öppnat dörren för dig till mitt hem. Bara att du hade lämnat honom 

  • Anonym (75)
    Anonym (Milfhunter) skrev 2013-10-07 20:25:29 följande:
    Men det vet du lika väl som jag att man kan inte ha dessa listor som grund för att ge någon sparken, eftersom man kan följa med folk in genom dörrarna.
    Har man loggat in på en dator så är man där, det kan vara så att du följt med något genom dörren när du kom sen drog kortet vid ett senare tillfälle.
    När arbetsgivaren har kommit så långt som att begära ut listor har det gått långt, dvs omgivningen har sett mönstret under en lång tid. Det är inte så att en enstaka dag med felaktiga tider leder till avsked utan det är flera månaders systematiska fuskande. På ts lät det som att hon registrerat tid som hon inte har varit på plats, och har det hänt ett flertal gånger så går det att bevisa.
  • MinaE
    Anonym (deprimerad) skrev 2013-10-07 16:47:37 följande:

    Jag är orolig för att jag inte kommer ha någon som helst ekenomisk trygghet för mig eller min man. Hur kul skulle du tycka det var att gå hem och berätta en sån grej? Om jag nu skulle bli av med jobbet är det knappast en liten grej, det kommer påverka mig enormt mkt negativt då jag inte har nån ork att söka nått nytt jobb.
    VARFÖR går du hem igen till en man som misshandlar dig ?
  • tjej87

    Berätta för din chef och HR-personen om vad som händer i ditt liv! Dom kan hjälpa dig och du får behålla jobbet. Gå inte hem till din man igen TS! Lycka till imorgon!

  • Anonym (testköket)

    På vårt bolag är det standard att kallas till rehabsamtal om man är sjukfrånvarande mer än fem gånger på ett år, spelar ingen roll varför.

    Och så ska det fyllas i en blankett om företaget kan /ska göra nåt.
    ---
    Men förmodligen är detta din chans att förklara vad i helskotta som händer för din arbetsgivare, för annars kan du nog få en varning om du har konstig frånvaro.

    HR är alltid med vid dessa samtal. Dels som vittnen från företagets sida, och dels för att en del chefer kan spåra ur. De har inte alltid korrekt kunskap om arbetsrätt och hur man får lov att formulera sig till en anställd för att det inte ska bli tal om provocerad uppsägning senare.

  • Ramborg
    Anonym (deprimerad) skrev 2013-10-07 16:44:56 följande:
     Det finns inte en chans att jag skulle berätta för nån på jobbet. Jag står ingen speciellt nära här, jag är ganska prvat på jobbet. Jag har vänner o så som jag helldre pratar med i såna fall.

    Jag tror verkligen itne det är det dom vill prata om, jag tror det bara har med mina prestationer på jobbet att göra. De kanske har anledning att tro att inte allt är bra men inte att det händer nått.



    Du ska inte berätta för dem för att de står dig nära och det känns bra att berätta. Du har just nu inte omdöme nog att avgöra vem som förtjänar ditt förtroende. (Det säger jag inte för att vara elak utan baserat på att du faktiskt stannar kvar och försörjer en man som misshandlar dig. Ditt omdöme är nedsatt för tillfället.)

    Du ska berätta för dem därför att de skall kunna hjälpa dig att lämna den situation du befinner dig i. De skall hjälpa dig genom att låta dig ha kvar jobbet.

    Om du förlorar jobbet kommer du först få ännu mera stryk för att du inte kan försörja er längre. Dessutom kommer allting att bli mycket svårare när du en dag känner att det räcker, att du inte vill bli misshandlad mera.
    42.
  • Anonym (tragedi)

    Uppväxt med en pappa som slåss och en mor med dåligt självförtroende som trodde hon förtjäna de o hon va tjock, trög, ful o dum osv.. Tog 12 år innan hon våga lämna honom, jag har inte sett honom sen hon fick vårdnaden när jag va 13 eftersom han stack.. Har försökt kontakta honom när jag fick barn = hans barnbarn men han bryr sig inte.. Han tappa makten o då va de inte roligt längre.. Hade en tjejkompis som blev mördad av sin pojkvän och när polisen hitta honom så hade han tagit livet av sig.. En annan vän som blev så hårt misshandlad ute på ett fält i närheten av var jag bodde så vi trodde hon skulle dö, hon vakna dock upp igen o har fått kämpa för att bli normal igen efter hjärnskador.. Stanna inte med en sådan man, det kommer ALDRIG bli bättre och du leker med ditt liv för en dag kan han få för sig att ta livet av dig o kanske sig själv därefter.. Det finns kvinnojour att ta sig till.. Sök hjälp av dom, gärna någon långt från där ni bor i nån annan kommun, vänta tills de har ledigt o sen lämna.. Polisen är värdelösa på våld i hemmet jag vet, minns inte hur många gånger jag ringde dom när min mamma blev slagen men sen sa min far att jag busringt, hitta på osv.. Så gick de utan att ens titta på min mor som gömt sig blodig i badrummet.. Riktigt kassa men de e ditt liv du pratar om o ingen ska behöva leva så.. De e inte bara de fysiska, de psykiska är ännu värre.. Hur de kan trycka ner än så lågt att man tror man inte är något värt.. DU ÄR NÅGOT VÄRT!

Svar på tråden Tror jag kommer få sparken..:(