Sparkat en hund ikväll :(

Hoppas att du inte är den som jobbar med polishunden!

Fast rent praktiskt, om du trycker ifrån med knät, vilket du lär göra för att hålla balansen, har inte du sparkat hunden då? Om man istället tar foten och trycket ifrån med, är det nån större skillnad? Med min erfatenhet av hoppiga hundar så är det ungefär så som sparkandet bör ha gått till. Det är svårt att få till riktiga sparkar mot ett djur som hoppar på en, det blir mer att man trycker djuret ifrån sig.  

I det här fallet funkade det inte, vad tycker du att ts skulle ha gjort då?

Om inte det hjälper då, vad ska man göra då? ...och du måste trycka ifrån när du gör så, annars trillar du. Gränsen mot en spark är hårfin. Det går inte att få till en riktig spark i det läget. Jag har till och med för mig att ts skrivit att hon mer tryckte hunden ifrån sig än sparkade den.

Mina föräldrars hundar slutar inte av att man gör så som du skriver (det är precis så jag brukar göra mot dem), det krävs oftast att man precis när man knäat dem trycket ner dem och hindrar dem från att hoppa. Det är inget jag skulle klara själv med en tvååring i famnen. Jag hade behövt ha hjälp i en liknande situation med mina föräldrars hundar och speciellt när de var unghundar som denna var. Jag gör detta i syfte att fostra hunden, men hade jag haft ett allergiskt barn i famnen så hade jag faktiskt tagit till det våld som krävdes för att få hunden ifrån mig....åter igen VAR FAN VAR HUNDÄGAREN???? 

Hade det varit din hund så hoppas jag att du hade kommit ts till undsättning! Alternativt kallat in den så fort som du såg att den sprang iväg och om din hund inte kommer på inkallning haft den kopplad.

Det är ingen som rättfärdigar misshandel, men man måste få försvara sig mot en hund som kommer och hoppar på en. Jag försvarar ts handlande och fördömer hundägarens. Hundägaren borde ha haft koll på sin hund så att situationen aldrig uppstått!

Jag funderar på hur diskussionen sett ut om ts skrivit att sonen reagerat kraftigt på allergitester eller om sonen hamnat på sjukhus illa biten och med en kraftig allergisk reaktion? Varför ger ni er på ts när den som gjort det största felet är hundägaren? Hundägaren var i närheten och såg allt, men ingrep inte! Då får man faktiskt skylla sig själv om man får sin hund skadad, men synd att hunden är den som får ta smällen och inte hundägaren. Sådana människor ska inte ha hund och specillt inte en kamphund. Den typen av hund kräver en duktig och ansvarstagande ägare som kan ge den rätt fostran och rätta utmaningar.

Ja jag tycker synd om hunden i denna historia, men inte för att ts sparkade den utan för att den verkar ha ägare som inte ger den det den behöver! 

Läs mina inlägg en gång till innan du anklagar mig för att vara sadistisk är du snäll!

...och att springa därifrån är nog det dummaste hon kan göra i den situationen. Då lär hon ha fått en stor kamphund över sig och sonen och blivit liggande på mage med sonen under sig och hunden över sig.  

Om man blir attackerad av en människa så har man rätt att försvara sig och det samma gäller om det handlar om en hund...även om hunden är snäll. Ansvaret ligger hos hundägaren som ska ha koll på sin hund! 

Det hade funkat ännu bättre om hundägaren tagit sitt ansvar och kallat in hunden eller hållit den kopplad från början...alternativt låtit någon annan fått hunden från början.

Det är ju just det som är poängen! man släpper inte sin stora best lös okontrollerat om man är en seriös hundägare. Då tar man ansvar och ser till att det inte händer överhuvudtaget. Eftersom ts valde att inte gå fram till hundägarnen efteråt så utgår jag från att denne såg allt och tydligen inte ingrep. Det tycker jag faktiskt är värst av allt. Att sitta och titta på hur en mamma tvingas sparka bort ens hund och ändå inte inte ingripa varesig för att hjälpa sin hund eller mamman och barnet.

För första gången håller jag med dig, ja det är konstiga läkare. Fast jag tycker att vården kryllar av dessa konstiga läkare. De är betydligt fler än de bra och okonstiga. Fast de är precis som du är, de tror inte på vad man säger till dem, utan dömer en som en hysteriskt överbeskyddnade mamma. De som får se barnen i det akuta skedet gör visserligen inte detta, men varför ska de bry sig när barnet lämnat akuten, då är de ju inte längre deras patienter. 

Jag fick kämpa för att ens få ett allergitest på jordnötter på mina barn. De hade inga allvarliga reationer mer än att de blev fulla med nässelutslag om de t ex satt i fåtöljen där vi kvällen innan ätit jordnötter. En gång spydde de båda efter att av misstag ha ätit jordnötter. Efter mycket om och med så fick jag ett allergitest och bägge visade på allergi. Då var det inget mer med det utan vi skulle ge Aerius vid reaktion. Fine, men sedan några månader senare så var deras reaktion helt plötsligt väldigt kraftig och de skulle ha Ana-pen. Jag tror inte att deras allergi är så jättekraftig, men jag kan ju inte gå emot vad läkaren ordinerar oss. Jag har inte krävt allergimedicin för deras allergier, bara tagit upp till diskussion om det är nödvändigt. Jag tyckte dock att det var konstigt att läkaren helt plötsligt ändrade åsikt.

Samma sak när sonen nåt år tidigare fick en reaktion på geting. Han fick andningssvårigheter och kraftiga nässelutslag. Vi fick order om att ge honom allergimedicin i några dagar eftersom reaktionen skulle sitta i, men inget mer. Jag frågade om akutmediciner men det skulle han inte behöva. Jag kontaktade vår barnläkare som sa samma sak, men även där så ångrade han sig nån månad senare och skrev ut ana-pen till sonen. Jag kan tillägga att denna läkare är överläkare på barn- och ungdomsmottagningen.

Detta är några år sedan, sex år för att vara exakt. I våras tyckte jag att det var dags att kolla upp deras allergier igen för att se om de fortfarande är allergiska (sonen är även allergisk mot soja) och det är aldrig ordentligt utrett om de även är allergiska mot mandel och nötter. Jag fick en telefontid med läkaren och mycket motvilligt gick han med på nya tester och kläcker då att man numera kan testa om man har en korsallergi eller en allvarlig variant. Jag var rätt glad över att ha honom på andra sidan en telefonledning och inte på andra sidan ett skrivbord. Nu inväntar jag bara att pollensäsongen ska gå över så vi kan sluta med medicinen så vi kan göra testerna...nej pollensäsongen är inte över här.

Cirkusen vi hade innan sonen fick sin astmadiagnos ska vi inte prata om. Då blev han undersökt x antal gånger av olika läkare samt hans bvc-sköterska som även var astmasköterska. Ingen hörde nåt på honom så det var bara normalt. När han var tre fick jag äntligen en läkare att lyssna på mig och sedan dess har han nästan dagligen tagit sin astmamedicin och det är snart nio år sedan. Jo jag fick ju en remiss till NP-enheten för att han var så överaktiv. Jo men tjena! Den överaktiviteten försvann när han fick rätt medicin och kunde sova på nätterna utan att störas av andningssvårigheter.

Jag är just nu sjukskriven pga höft och ryggproblem. Jag har numera samma läkare som äntligen lyssnade på mig med sonens astma. Han är en bra läkare, men han står mest och kliar sig i huvudet och vet inte alls vad det är för fel på mig. Tack och lov för min sjukgymnast som direkt kunde ge mig en diagnos...nåågot som flera sjukgymnaster före henne inte klarat. Så nej du, du har allt en väldigt positiv syn på landets sjukvård...tur för dig och din familj, men så är det inte för alla!