Gravidtråd för oss som är över 35

5 år mellan är bra tycker jag kan tänka mig att det var fullt ös förra vändan

Hahaha känner mig så kass, måste berätta! Satte mig på toa på jobbet (rad med bås för damerna) och råkade släppa mig ljudligt. Hade sett att minst en toa var upptagen och började känna mig generad då jag istället tänkte: äh, jag är höggravid, då får man komma undan med sånt!

Testar en sak bara

För en vecka sen, den 26 augusti, föddes min lilla tjej två veckor innan Bf kom hon. Jag skulle bra på vanlig rutinkoll hos BM men mitt blodtryck var återigen för högt (trots medicin) och jag hade protein i urinen så hon skickade mig till förlossningen för en koll och höjning av medicinen. Väl där så hade jag mer protein i urinen och blodtrycket fortfarande högt. Läkaren beslutade sig för att sätta igång mig på en gång. 15.30 sattes droppet och 3,5 timme senare är hon född. 2728 gram oxh 50 cm lång. Det gick fort och lilltjejen blev lite medtagen av det snabba förloppet så hon syresatte sig dåligt ett tag men det rättade till sig efter nån timme. Nu är vi hemma sen i fredags och allt fungerar hur bra som helst. Det är bara mitt blodtryck som jäklas fortfarande. Men det ska väl bli ordning på det med till slut.

Lilltjejen, som fått namnet Tilde, är hur go som helst (naturligtvis) och det är så himla mysigt att ha en liten igen

Hej, dags för mig att knöka in mig i en gravidtråd här :)

Är 39 och väntar första barnet (ivf). Har mått rätt bra hittills (är i v 19), vilket är jag såå glad över. Börjar dock få lite svårt att sova ibland, som inatt när jag gick på toa och sen inte kunde sova på 3 timmar... Händer det er? Har aldrig behövt gå på toa nattetid förut, så det är väl lite ovant, men att inte kunna somna om på 3 timmar känns ju lite extremt. Och jag som aldrig har huvudvärk, får numera huvudvärk så fort jag inte sovit ordentligt en natt.

Vi var på vårt tredje ultraljud i förrgår, fostret sög på tummen och smackade, helt sjukt :D Har verkligen försökt föreställa mig hur det blir att få barn, men i förrgår känns det som om jag tog ett steg till i insikten, att det kändes mer verkligt - och mer på allvar. Det kändes verkligen som om tiden med min man, den här underbara, otvungna samvaron vi har, liksom är på nedräkning nu. Vi som i 6 års tid alltid somnat hand i hand eller med annan fysisk kontakt, får lov att sova i separata rum fr.o.m. i vinter (ett tag framåt). Det är ju egentligen en bagatell i sammanhanget, men ändock en emotionellt viktig grej. Tänker ni på sånt? Konkreta saker som kommer att bli annorlunda, och funderingar över hur ni kommer att hantera dem?

Ajdå! Läskigt. Och frustrerande när du inte får bättre stöd. Kanske du kan åka till Antenatal o be om hjälp pga oro?

Jag var inne på Antenatal i Gbg igår pga minskade fosterrörelser. Var rätt orolig då busbebis känts mindre frekvent o med mindre styrka i ett par dar. Ctg visade på bra hjärtljud men jag nöjde mig inte med det utan väntade in läkare o ul. Tog (faktiskt) hela dan i väntrummet där vi var många som behövde hjälp, men till slut så! Läkaren hittade ingen orsak men konstaterade att allt ser bra ut. Bra mängd fv, bra flöde i navelsträngen, bra andningsrörelser o rätt mått i fht gravvecka. Puh. Nu är jag sjukskriven sista tiden, såååå skönt att få vila!

Åh fy, vilken oro. Skönt att allt vare bra och skönt som sagt att du får vila!  

Jag har ju min första vecka av f-ledighet men hittills är det mest stressigt. Jobbmöten (visserligen hemifrån), överlämning av styrelseuppdrag (kassör). körkortsteori, körlektioner... 

Igår fick jag iaf. komma till arbetsterapeut, vilken dröm!! Första gången någonsin jag inte behövt sitta i väntrummet inom vården, väl därinne ställde hon några frågor, gjorde några tester, konstaterade karpaltunnelsyndrom, informerade om vad det innebär, delade ut kompressionshandskar och skenor och talade om att allt är gratis och jag behöver inte göra något - hon ringer mig och kollar läget om 4 veckor! Klart på en kvart. Wow!!

Testade i bilen, skenorna ska jag dock bara ha på natten. Sov faktiskt mkt bättre inatt. 

Dragonwoman - Haha, den bilden skulle passa mig bra också känner jag spontant!

Usch, vad jag är irriterad. Vi är så slarviga! Vi fick låna ett andningslarm från min sambos syster, råkade få med det till min mamma när vi var där på semestern, råkade packa ur det ur bilen och glömma kvar det. Och nu kan hon inte hitta det och det finns inte hemma hos oss. Hur kan man vara så slarvig att tappa bort ett stort halvtungt paket värt en tusenlapp eller så? Lovar att min slängtokiga mamma råkade slänga paketet utan att ens komma på tanken att titta vad det var för innehåll i det.. Hade faktiskt gärna använt det den här gången, hade inget till dottern och minns hur i ständigt lyssnade efter andningsljud och var smått oroliga.

Den här åker snart upp på fejjan

Hej på er!

Jag är 39 år och väntar mitt första barn, testade positivt så sent som igår. Roligt att läsa om andra i ungefär samma ålder och era erfarenheter! 

Åh, nu ligger Kajsas lillasyster här bredvid mig och snusar. Vi mår bra och än så länge har de gått bra med Kajsa och omställningen.

I söndags efter att slemproppen gått ringde jag min mor och syster, som kom ´hit för att vara barnvakter. Inget hände dock förrän på måndag kväll då jag kände att det sipprade lite vatten, men bara lite grand. En timme, kl 22.15 kom första värken och de ville vi skulle komma på en koll. Kom dit 23.15 men det var väl inte helt klart om det var vatten eller ej så vi fick vanka i korridoren en stund och 00.15 konstaterades det att det var lite vatten som kom men bara lite grand eftersom hon hade huvudet som en propp där inne, jag var även öppen 4 cm. Vi fick ett rum och värkarna blev mer och mer jobbiga. Bad om värmekudde och en stund senare fick vi ringa efter dom, för då kände jag helt plötsligt att värkarna gick över i krystvärkar. Så vid kl ett började krystvärkarna och de aktiva krystarna höll på 5 min sen var hon ute, en halvtimme senare vid 02.30. Det gick så snabbt att jag inte ens hann prova lustgasen. Men usch, vad krystvärkarna är obehagliga! Ut kom i alla fall Kajsas lillasyster, 50 cm lång och 3340 gram tung, med stor mörk kalufs Bild kommer senare.

Jag är glad att jag ringde barnvakterna när första tecknet kom, för hade jag ringt när värkarna satt igång hade de knappt hunnit ner innan bebis hade kommit och vi hade fått väcka Kajsa och föra henne till grannen. Fyra timmar tog det, hade liksom på känn att det kunde gå snabbt.

Imorgon blir det igångsättning så kommer garanterat gosa med nyfödd i helgen

Igår kom lillasyster ut med raketfart. Hann spendera 20min på förlossningen innan bebis kom ;) allt gick bra!

Uppdatering på Plopp-fronten:

I tisdags var vi på VUl för att kolla att allt såg bra ut och ta infektionsprover. Allt gick bra och vi såg hjärtat picka så fint på.. Båda två!

Jag väntar tvillingar! Helt galet tokigt och roligt! 95% säkert enäggstvillingar.

Lite chockad fortfarande :)

184 inlägg sen jag var inne sist - tar nog ett tag attvläda ifatt...

Villorna fart! Grattis!!!!Wow - grattis!!!!!

Kommer tyvärr att lämna denna tråd då ett missfall pågår:( Åkte in idag på ett VUL för att jag kände oro då jag igår fick brunröda flytningar, det visade en tom hinnsäck:( Har varit förberedd att det kan inträffa då jag är 46 år. Är mycket Lessen men vi kommer inte att ge upp. Lycka till alla ni andra på denna tråd, kanske jag kommer tillbaka längre fram:)

Idag var jag äntligen tillräckligt återhämtad för en premiärtur med barnen och nya syskonvagnen! Har ju känt av både snittet och foglossningen och trötthet såklart, så det har fått vänta till nu - måste ju klara av att både lyfta i och ut stora vagnen ut bilen samt må ok och orka med efteråt

Allt gick riktigt bra, alla tre barn var glada och nöjda, och därmed även jag

Tänk att lillen är 11 dgr idag <3

Vår lilla tjej föddes 15.10! Igår kom vi hem och är alla helt begeistrade över den nya familjemedlemmen! Tänk att de är så små och söta. Freja vägde 3295 g och är 50cm.  Vi mår båda finfint, mjölken har stigit, amningen funkar och bebben äter och sover bra.

En liten förlossningsberättelse: Vattnet gick på måndag kväll (v.38+4) på storebrors 9-årsdag. Tisdagen gick åt till att vänta på värkar, gick i sjukhuskorridorer och trappor, utan resultat. På onsdag morgon satte värkarna äntligen igång spontant så behövde inte bli igångsatt. Satt först på en gympaboll i duschen och duschade med hett vatten på mage och korsrygg, lindrade värkarna skönt. Sen satt jag på gympaboll lutandes mot sängen och pimplade lustgas, som funkade jättebra som smärtlindring, liksom i min  förra förlossning. När vi kom in till förlossningssalen vid 8.30 var jag öppen 4 cm, när klockan närmade sig 13 var jag 10 cm och barnmorskan undrade hur jag vill krysta, bad att få förlossningspallen. Fick hjälp med att flytta mej från bollen till pallen. Krystade i 3 (!) minuter (fick jag höra sen, kändes nog längre) och plötsligt hade jag en liten baby på golvet framför mej. Fick inga bristningar och promenerade själv med bebben i famnen från förlossningen. Fantastisk förlossning, kunde inte vara mer nöjd. Men attans ont gjorde det, tro inget att annat.