Nu har jag och min sambo tagit det första steget till att påbörja en utredning. Nästa månad ska vi till reproduktionscentrum på Akademiska i Uppsala för att lämna blodprover och få mer information. Skulle vara kul om fler som ska påbörja sin utredning och hoppas på ett plus 2014 ville följas åt!
Hej! Kommer påbörja utredning under 2014. Fick igår reda på att jag har PCOS när besöket hos gyn igår och vul bara skulle innebära att kolla så att allt stod rätt till då jag och sambo vill försöka bli gravida till våren. Med det tråkiga beskedet blev jag först ganska chockad och nere, det var liksom inte riktigt det beskedet jag hade förväntat mig. Jag ska nu på måndag ringa och boka tid hos antingen Octaviakliniken i Stockholm (vi bor i Sthlm) eller Sophiahemmet för Pergotimestimulering. Tyvärr hade inte "min" gyn möjlighet till det hos dem. Någon av er som bor i Sthlm som kan tipsa om bra klinik? Min gyn tog blodprover som jag får svar på om ca en v. Svaret kommer skickas till mig per post så att jag kan ta med mig till kliniken när jag fått tid så jag slipper ta blodprov på nytt. Antar att kliniken kommer att vilja göra ett vul på mig innan vi påbörjar Pergotime. Ev blir det väl också spolning också, är det av äggledare ni menar när ni säger spolning, att man spolar luft genom äggledarna för att kolla passagen? Har läst om det nämligen. Min sambo skall även boka tid för att göra ett spematest. Jag hoppas att man blir prioriterad då jag är 30 år och har PCOS, ingen ägglossning.
Eija: Vi är 34 och 36 år gamla och har 2 barn sedan innan, en flicka född 2010 och en pojke född januari 2013. Vår pojke dog i min mage i v39+2 och föddes två dagar senare. Vi längtar så mycket efter syskon och hade hoppats att vi skulle få det snabbare än det verkar, om vi ens får något alls. Jag hoppas att vi kan få hjälp väldigt snart om det nu finns något att göra. Har du varit gravid tidigare? Lindavik: vilket jobbigt besked att du har Pcos, vad innebär det? Finns det medicin att få för att stimulera ägglossningen om man inte alls har det eller funkar det bara vid oregelbunden? Vi bor inte i Sthlm och har heller ingen erfarenhet. Det verkar ju finnas lite att välja på, det finns ju många trådar som detta diskuterats i?!
Galenpannan: Beklagar. Kan inte föreställa hur hemskt det måste vara. Hoppas verkligen ni får hjälp.
Nej, jag har aldrig varit gravid. Det gör mig lite orolig, men jag tar inte ut något i förskott. Det finns ju verkligen hundra orsaker till att man inte bli gravid. Förhoppningsvis en orsak man kan få hjälp med.
lindavik: Känner inte till kliniker i sthlm, går i Uppsala och har hittills bara gott att säga om Akademiska. Tror att kön är lika för alla, tror inte att någon är prioriterad..? Men jag kan förstås ha fel. Jag är också 30 och fick känslan av att BM tyckte att jag var på gränsen till för ung(!) att söka hjälp. Det kändes konstigt, för man har ju inte så många år på sig att få barn. Jag vill gärna ha fler än ett, men skulle såklart bli lycklig om det bara blir ett också.
Galenpannan - PCOS är förkortning för polycystiskt ovarialsyndrom som innebär att äggstockarna är fulla av små vätskefyllda blåsor, så kallade cystor, som har bildats av äggblåsor. Med andra ord: jag får inte ägglossning och har aldrig fått ägglossning troligtvis sedan jag fick min menstruation. Innan jag besökte gyn googlade jag på vad det är som gör en kvinna infertil o.s.v. och i det längsta ledet, det värsta tänkbara scenariot för min del eftersom jag har oregelbunden/ingen mens. När jag väl då kom till gyn och hon säger ordet PCOS (som var det värsta jag hade googlat på) trodde jag inte det var sant. Jag fick en smärre chock kan jag säga. Den informationen jag fick av gyn var att jag skulle söka upp någon mottagning som kan hjälpa mig med Pergotimestimulering, alltså hormonbehandling för att se om det kan hjälpa min ägglossning att hoppa igång. Enligt gyn kommer jag inte kunna få ägglossning av mig själv utan endast när jag går under behandling med Pergotime. Om inte det hjälper (alla svarar tydligen inte på den behandlingen i tablettform) kan man få sprutor med Pergotime-innehåll. Om inte det heller hjälper antar jag att nästa steg är insemination!?
Elja - jag förstår vad du menar med att de nästan tycker att man är för ung. Jag ringde nämligen imorse till Sophiahemmet här i Stockholm för att boka en tid för utredning och kvinnan jag talade med som var barnmorska undrade om det verkligen var dags för oss att skaffa barn, alltså om vi var redo eftersom de inte tar emot patienter om man inte är helt säker på att man vill skaffa barn. När jag förklarade för henne att vi var redo började hon fråga mig om vi försökt bli gravida men jag avsnäste henne rätt snabbt med att säga att eftersom jag har PCOS är det ingen idé för oss att ens försöka eftersom det inte finns någon ägglossning. Då började hon prata om att man visst kan bli gravid i alla fall och att man egentligen ska försöka i minst ett år innan det är dags för utredning. Jag sa till henne att hon inte verkade förstå eftersom jag talat om för henne att JAG INTE KAN BLI GRAVID PÅ NATURLIG VÄG! Jag fick till slut boka en tid men efter samtalet blev jag åter igen väldigt ledsen och upprörd. Jag menar, hur många ggr måste man i telefon med en okänd människa bekräfta högt och säga orden att det är nåt fel på mig!? Det var med en kränkande känsla jag bokade tiden och lade på luren. Inte blev det bättre heller när jag fick en tid i slutet av mars!!!
Ringde direkt till Octaviakliniken i Stockholm som jag fått rekommenderat och den kvinnan som jag pratade med där var mycket trevligare. Hon verkade förstå min situation, frågade ingenting om vi försökt bli gravida tidigare eller om vi ens ville ha barn. Fick dessutom en tid där i mitten av januari! En fråga angående det här med spolning: vet du om det gör ont eller känns obehagligt? Har du gjort det förr eller är det första gången?
lindavik: Trist bemötande du hade fått! BM som sa att vi var unga sa det ändå på ett trevligt sätt. Vissa undrar man ju om de är lämpade för sitt jobb. Man måste ju förstå att den som söker hjälp för fertilitetsproblem är i en utsatt situation och kanske inte är helt bekväm med att ringa och prata om intima saker med en helt okänd människa.
Jag har inte gjort någon spolning men har hört att det kan kännas lite obehagligt och att man kan få mensvärkslik smärta efteråt. Rekommenderas att man tar en värktablett typ alvedon eller ipren innan. Det är nog olika för olika personer hur jobbigt man upplever det. Har läst i trådar om sådana som inte haft ont alls och andra som haft väldigt ont. Jag ser det som något som måste göras, så det är väl bara att bita ihop. Om det innebär att jag blir gravid så småningom så är det ju lätt värt det.
Eija: Att förlora ett barn, utan att ha alla livets erfarenheter, måste vara bland det värsta man kan vara med om. Det är ofattbart att vi inte fick behålla vår fullt friska pojke. Vi har fått bra hjälp men längtar så efter syskon liksom vår flicka att få ett till syskon som hon kan leka med.
lindavik: Vilket otrevligt och framförallt okänsligt bemötande från kliniken, jag har för mig att jag läst att det heller har någon väntetid men det verkar ju vara fel. Jag förstår att det måste vara svårt att komma till ro med den nya informationen, förhoppningvis så får ni ju hjälp så småningom och att du slipper behöva förklara hela tiden att ni inte kan bli gravida på egen hand.
Jag trodde att när vi fick så snabbt tid så trodde jag också att vi började utredningen då och att läkaren skulle ta massa prover och vips så skulle vi få den hjälp vi behövde. Det verkar inte vara så, jag får försöka att inte ha för höga förväntningar på det första mötet!
Här händer det grejer! Hej alla! Tråkigt att ni är här...
Min egen utredning står still. Har inte hört någonting vilket känns frustrerande. Vill ju ha en kallelse så jag har något att se fram emot.
Dock fick jag utslag på ägglossningtest igår. Första gången det hänt men å andra sidan har jag bara testat i två cykler och den första missade jag ett par dagar i. Förhoppningsvis är det en riktig ägglossning och vi får världens bästa julklapp.
Hur kan en trolla bort tankarna på utredning/ägglossning/mens/bebisar?! Blir nästan galen av att tänka på det hela tiden.
Cegesi - jag förstår precis vad du menar när du säger att man blir galen av att tänka på detta hela tiden. Nu är jag visserligen "ny" i den här världen även om jag i många, många år har gått och längtat efter barn och googlat på lite allt möjligt som rör graviditet, förlossning, barn, uppfostran... you name it. ;) Hoppas du får din kallelse snart! Förresten vad är det för kallelse? Är det till ett första besök hos fertilitetsklinik eller hur ligger du till i status gällande att försöka bli gravid?
Elja - när skall du göra din spolning? Du får mer än gärna dela med dig av dina erfarenheter av den efteråt så vi andra vet vad vi har att vänta oss om vi också behöver göra en spolning. Exakt! Man är inte ett dugg bekväm med att ringa och diskutera sina tillkortakommanden så där bara över telefon, speciellt inte med en snorkig, bitchig kvinna som trodde att hon kunde förlöjliga mig. Det är jobbigt som det är just nu, varför tro att man "på skoj" skulle ringa och fråga om sånt här. Visst, tanken slog mig inte då att det kanske faktiskt finns sånna som ringer bara för att kolla av läget för ett senare tillfälle OM de skall bli gravida. Men hur som helst - fel kvinna på fel plats i alla fall. Man KAN och SKA inte dra alla människor över en kam, speciellt inte in hennes yrke. Jag har själv arbetat i ca 10 år inom kundservice och vet att när man väljer att svara så där i telefon (till en tjej som ringer med i stort sett gråten i halsen) så bör man byta jobb.
Galenpannan - ja, jag hoppas att kliniken jag ska till i mitten av januari ger mig ett bättre bemötande. Väntar du också på tid för en utredning?
Cegesi: Själv tycker jag att det hjälper att sysselsätta sig. När jag till exempel har mycket att göra på jobbet eller håller på med något projekt hemma har jag inte tid att tänka på min bebis som jag längtar så efter men som aldrig tycks vilja komma. Jag brukar också trösta mig själv med att jag vet att vi kommer att få barn förr eller senare, på ett eller annat sätt. Jag är väldigt öppen för alla olika sätt det finns att bli förälder på och utesluter inget. För mig känns det i alla fall lite bättre då. Hoppas verkligen att ni, ja vi alla, får väldens bästa present snart.
Har ni pratat med vänner och familj om svårigheterna att få barn? Jag saknar lite att prata med någon annan än min sambo men känner ändå att jag inte orkar berätta nu heller, orkar inte med alla frågor... Har tänkt att jag ska berätta för de allra närmaste om IVF blir aktuellt längre fram.