Utredning 2014, följas åt?

Eija: Fy vad tråkigt att höra! Förstår att det känns tungt... Jag vet inte heller hur det fungerar med utredningen men jag tycker att det skulle vara jättekonstigt om ni inte får fortsätta. Berätta gärna hur det går.  

Hej på er! Hoppas att det finns plats för en till

Vi är mitt uppe i utredningen, jag är klar med mina blodprover och spolning och imorgon är det dags för min man att lämna blodprov och spermaprov så att vi kan få vår "dom". Vi gör vår utredning på Sophiahemmet och har hunnit med en insemination tidigare (känns lite bakvänt, men om de säger att man kan göra så, så är inte vi de som bråkar...), så nu ska vi se om det är lönt att fortsätta med det eller om det blir IVF.

Hejsan!

Tänkte hoppa in här!

Jag och min man ska på vårt första möte med en kurator i uppsala på reproduktionscentrum nästa vecka!
Han har för några år sedan varit på utredning och vi vet att han inte tillverkar några spermier.

Då återstår det väl bara att kolla mig? Vi har möte med läkaren om två veckor.

Det jag är nervös över nu är mötet med kuratorn! Vad handlar det om, ska man bli "bedömd"?
Usch!

Sedan hoppas jag såklart jag är frisk så vi kan ta hjälp av en donator helt enkelt.

Någon som går i Uppsala som ligger lite lika i tiden?

:)

Idag fick jag brev att jag har för hög TSH (2,8) så jag iväg och lämna ett prov till så snart som möjligt. Satsar på att gå dit redan i morgon.

Hur gör ni med detta? Pratar ni med era vänner? Känns så svårt att gå ifrån på jobbet och inte berätta var jag ska...

Hej!
Jag hoppar in här om det går bra!
Jag och min sambo har försökt bli gravida i 1 år och var på första besöket i vår utredning idag. Vi bor i Stockholm och var på Gyn Stockholm, Cevita Care. Är jättenöjd med att vi fick tid så snabbt, ringde förra veckan! Fick göra VUL idag och sen ska jag tillbaka om två veckor för att kolla om jag har haft ägglossning (om jag förstått rätt). Har fått remiss för blodprover och sambon för spermaprov på Huddinge.
Jag hoppas fortfarande att det ska ta sig på egen hand men känns bra att kolla upp om det finns något vi kan göra för att förbättra chanserna. 
Lycka till till er allihop!

Hej och välkomna alla nytillkomna! 

Körsbärspaj: Ja, det låter ju lite omvänt, men de vet (förhoppningsvis) vad det gör. 

Miss X: Jag går ju också på RepC. Verkar vara lite olika upplägg för olika par? Vi har fått veta att det finns en kurator men kommer bara få träffa om vi ber om det. Verkar vara långa väntetider där, jag sökte dit redan i början av november och har fått första läkartid i början av mars. I och med att jag just fått ett mf känns det dock ok att vänta tills mars. Behöver tid att smälta allt och ta nya tag... På sätt och vis är det ju bra att vi såg att vi kunde bli gravida utan hjälp, men just nu är det svårt att känns något annat än sorg efter det som inträffade.

Elika: Tack för ditt svar. Jag hoppas verkligen att vi inte får vänta mer på grund av det.. längtar så efter en bebis och inte mindre efter att jag blev gravid.

barn2011: Oj vad snabbt det går för er, är det privat? Här i Uppsala via Landstinget verkar det gå väldigt långsamt med allt.

Ja bergodalbana beskriver känslorna ganska bra. Jag blev nästan förvånad över min reaktion på missfallet. Trots att det var så tidigt blev jag så ledsen. Jag bara grät i tre dagar. Sen har allt blivit mer hanterbart, vet inte om det är någon slags försvarsmekanism, men i dag så väljer jag att se allt som hänt dom ett kvitto på att vi kan bli gravida på egen hand. Det har bara gått en vecka i dag sen jag fick missfallet men hade lika gärna kunnat vara en månad. Jag har varit sjukskriven pga "magsjuka" och tror verkligen jag behövde den tiden för att bearbeta allt. Att jag skulle ha varit gravid förra veckan känns så avlägset idag.