Jag hade en diskussion med en kompis häromdagen - hennes son fyllde 2 år och för att inte göra storebror för svartsjuk fick även han paket på lillerbrorsans födelsedag.
Tycker du det är rätt? Hur gör du med syskonrivaliteten?
Nej, inte rent generellt. Nu när han är fem så måste mitt barn lära sig att alla dagar inte är "hans" dagar, att vänta på sin tur, tänka på att han redan fyllt år, eller ska fylla år. Till riktigt små barn omkring 2, tycker jag inte det är fel att ge även då syskonet ett litet paket att öppna, då man inte kan begära att en så liten ska "förstå". Att då ha nån princip om att inte göra så är liksom att bjuda in till gråt, problem och besvär på en dag som ska handla om glädje och firande. Principer är inget för mig rent generellt, jag tror mer på flexibilitet och smidighet.
Fast vi har inte upplevt någon avundssjuka. Mer än att barnen kanske kan kommentera att åh en sån vill jag ha när jag fyller år men det har aldrig varit några problem att dem inte får något. De har full kontroll på när de fyller år och kan önska sig till den dagen. Istället glädjs de med den som har födelsedag och får presenter 
.
Mimmis rum,
Nä jag lär dem inte att inte känna avundsjuka, jag lär dem HANTERA sin avundsjuka. Jag tror alla känslor är viktiga att både prata om och att tillåta dem.
Vet inte om det är konstigt men här hemma pratar vi mycket om känslor och förbereder barnen på vad som ska hända t ex när syskon fyller år. Tiden innan födelsedagen pratar vi om vad det innebär att fylla år och vad det innebär för syskonen. Syskonet får vara med och planera och handla paket vi pratar om att det kan vara jobbigt att någon annan får paket och att det är ok att känna avundsjuka. Det barnet som fyller år är såklart med och pratar om det här vilket ökar hennes förståelse för att syrran blir avis. Det har i alla fall fått våra barn att fira varandras födelsedagar med glädje trots att de blir utan "tröstisar" Den som fyller år brukar vara duktig på att inte spä på syrrans avundsjuka utan snarare omtänksamt låna ut sina saker och leka tillsammans.
Jag kan inte på nåt sett se hur en liten tröstis skulle få våra barn mindre avundsjuka utan jag ser det mer som ett sett för konflikträdda föräldrar att slippa prata ordentligt med barnen om livets jobbigare bitar. Ett sätt att försöka skydda dem istället för att stärka dem och lära dem.
Förresten är jag inte så säker på att det slutat. Om min mamma skulle hitta roliga strumpor till mig vid tidpunkten för ett syskons födelsedag skulle hon säkert slå in dem till mig då istället för att vänta flera månader till min egen födelsedag.
Japp, jag är 30+.