När ett barn fyller år - ska syskonen då få paket också?

Det har jag gjort, om du läser en bit bakåt...
Hela prosessen är nerskriven...

Har du ens provat?

OK, jag föredrar att inte lägga så stor fokus på att få paket och istället lära dem hitta glädje i annat. som glädjen i att ge, att vara tillsammans, att fira även om man själv inte står i centrum.
Självklart får mina barn också paket ibland men jag skulle inte vilja att paketen fick för stor roll i mina barns glädje eller ickeglädje. 

Ok!

Jag har gjort som så att jag lärt storasyskonet glädjen man får när man ger en present till någon som blir glad.

Provat vad?

Jag och min lillebror fick alltid "sidopaket" när nåhon av oss fyllde år. Säg att den ena fick palet för 500 så fick syskonet för ca 100.. äcen dyra saker som cyklar, skidor mm har vi iböand fått på varandras födelsedagar. Ser inget problem med det. När vi böev lite större togs såklart "sidopaketen" bort. :) varför skulle de vara fel? Tycker alla familjer gör som dom vill!

Ni som ger presenter till alla för att det är så roligt med glada barn, ni för det för er EGEN skull. Björntjänster brukar det kallas på ren svenska.

Nej jag menar att genom att "skydda" barnen från att inte stå i centrum och alltid se till att de också får en del är det mycket större risk att de inte lär si glädjas med andra och enbart ser sitt eget. Att mildra barnens avundsjuka med små tröstisar istället för att hjälpa dem hantera sina känslor och se saken på andra vis minskar chansen att de lär sig att paket inte är hela världen och att man kan bli lycklig av att låta andra stå i centrum.

Men ja det gäller ju inte dig eftersom avundsjuka inte hade nåt att göra med varför du väljer att ge syskon paket på just andra syskonets födelsedag.... 

Ojdå!!

Säker på att du inte har blivit en egoistisk jävel, som inte förstår medlet av att få låta någon annan vara i centrum och klarar du av när andra får saker, utan att du går sönder inombords?

Dina föräldrar var väl ganska så korttängta föräldrar kan jag tänka mig, som "inte tänkte så långt" och som var lite för fega föräldrar för att istället "prata med er barn"...

PS. Jag hade det som du...
Kanske därför jag har så OTROLIGT mycket glädje i att ge och ge och ge och att mina barn som har haft det som oss aldrig visat andra tecken än på en klockren generösitet....