FlamingRed skrev 2013-12-30 18:44:53 följande:
Jag personligen drivs av en tro på att människan utvecklas till en lyckligare människa utan bruk av droger. Främst pga droger tar bort "tvånget" för varje människa att faktiskt lära sig skapa sin lycka, droger utgör en sorts dålig genväg/senväg.
Alla har inte möjligheten till lycka i den här världen, den har inte riktigt formats så väl. När läkemedelsindustrin står stadigt som den största marknaden i världen, så säger det de mesta. I den här världen, finns det ekonomiska intressen av att hålla människor sjuka, säger allt mer. I den här världen så förorenas både mat och vatten med kroppsfrämmande ämnen, som en ren vardagssak. 1/3 av världens befolkning svälter, medan resten slänger mat och även det säger mycket om lyckan här i världen, när en människa behöver blunda och ignorera för att överhuvudtaget kunna inbilla sig att lyckan finns på alla fronter.
Att ha åsikten att alla ska ordna sin lycka nyktert, i en berusningskultur med flertalet tusen år på nacken och när människor skriker efter mediciner globen över, bara för att en själv kan ordna det nyktert - handlar om egocentrisk ignorans.
Då må inte behövas droger för att leva men i en berusningskultur så har just berusning betingats med lycka i stunden och för många människor så betyder det ett välförtjänt avbrott. Det går att se det såhär; vad samhället tar, tas gärna igen med råge. Vad människor då förlorar på att leva i den här världen, utgör något helt individuellt - vissa klarar det sämre och andra klarar det bättre. Det kommer alltid att se ut såhär i en värld som inte har formats för alla, den har överhuvudtaget formats för väldigt få personligheter.
Det finns ingen allmännytta i tankegångarna därborta, bara egennytta. Politik kan ses som det mest mångsidiga och mäktigaste verktyget som mänskligheten har tillgodosett sig - och att enbart sitta och skruva på en omöjlig världsbild, med enbart hänsyn till sig själv och som totalt utgår ifrån sina egna förutsättningar, utgör ett maktlöst slöseri med det verktyget.
Att förvägra utveckling, bara för att en omöjlig bild kan ses som möjlig i fantasin - handlar om att göra sig själv maktlös, med fantasier som enda spelplan i praktiken.
Varför ska skribentens fantasier gå ut över andra och vad vinner vederbörande på det i praktiken?
Sedan så ja, droger utgör många gånger en omväg till genuin och bestående lycka och visst hade det kunnat ses som det högsta tänkbara att människor kunde lära sig att behärska och bemästra lyckan. Ska dock politik styras av ideal? Sådant kallas i folkmun för elitism och fascism, begrepp som ger praktisk utdelning först vid absolutism.
Önskas det absolut elitism därborta? Tankarna därborta kan iallafall inte göras till verklighet utan dessa inslag i receptet.
Gillar verkligen inte att elitism, absolutism och fascism har fått så pretiösa namn - när begreppen egentligen berör så simpla delar av människans natur att de återfinns redan under människans första år i livet.
Aja, känns en aning fruktlöst att bemöta sådana här åsikter. Behåll fantasierna, om de nu upplevs som så nödvändiga och rättfärdigade per se - i praktiken gör de dock ingen nytta överhuvudtaget, politik verkar dock fylla ett annat syfte för vederbörande.