Insomnia!

Jag gick upp lite men visste om det där med att man får ökad aptit så jag försökte äta så nyttigt som möjligt :) har slutat med medicinen nu och försöker träna avslappning varje dag och lära mig att komma till ro och bli trött på kvällen. Tränar på att inte bli stressad om jag inte somnar direkt utan slå bort stressande tankar och tänka att det inte är hela världen om jag är trött dagen efter. Vilket var det som stressade mig och jag såg framför mig att jag inte skulle klara av "jobbet" som mamma utan vara helt utslagen.

Det är precis det som är mitt problem! Ligger och stressar upp mig över att jag kommer vara ett vrak om jag inte får sova. Får ångest och kan inte slappna av. I vanliga fall somnar jag så fort jag lägger huvudet på kudden men nu blir jag uppstressad på kvällen och kan i stort sett inte gå in i sovrummet utan att tänka på min sömn. Jättejobbigt! Vet att det sitter i mitt huvud och att jag kan påverka mycket genom tanken, utan medicin, men det är svårt. Är expert på att älta och förstora saker samt att stressa upp mig. Kan du ge mig lite tips på hur man ska tänka? Vill inte fastna i dålig sömn. Är rädd för att inte kunna bryta den onda cirkel jag fastnat i

Du kan absolut bryta den! Första steget är att bryta tanken och inte ligga kvar i sängen när det känns jobbigt, kroppen ska inte förknippa sängen med att ligga vaken. När du inte kan somna har du säkert missat ett "sömntåg" så då är det bättre att gå upp och göra något tråkigt för att sen gå och lägga dig igen när du känner dig trött, kolla aldrig på klockan. Försök även att inte göra annat i sängen än att sova och ha sex. Planera inte allt kring din sömn, fokus på sömnen gör det bara värre, gå inte tex och lägg dig tidigare för kompensera dålig sömn natten innan. Sova på dagen är ett big no no, du ska ha så kallat sömntryck på kvällen. Kan verkligen rekommendera sömnprogrammet.se där får man massor av bra tips. Kunskap om sömn och avdramatiserandes kring hur mycket man behöver sova mm har verkligen hjälpt mig. Sen tycker jag även mindfullness har hjälpt. Är vanligtvis en person som inte trott att jag skulle ha hjälp av liknande men detta i kombination med medicinering har varit super! Hur jävligt det än känns när man är mitt uppe i det så kan jag lova att det blir bättre bara man slår slag i saken och fokuserar på att ta tag i problemet. Sök även hjälp på din vårdcentral och hör efter om dom har en sömnexpert du kan prata med. Jag har haft lite kontakt med en arbetsterapeut med sömnexeprtis som har gett mig en del hjälp med avdramatisering och mindfullness kring sömn.

Tack för att du tar dig tid att svara! Det betyder mycket! Man känner sig så ensam i den här situationen. Min man sover som en stock och har svårt att förstå mitt problem. Tycker tipsen var bra och lät vettiga. Det svåra är när man har en liten bebis som ammas på natten. Då blir ju sömnen störd ändå. Har funderat på att sluta amma men vet inte om det skulle lösa något. I så fall får ju min man matningarna på natten och han jobbar ju. Hur lång tid tog det för dig att "bli bra"? Hur sover du idag? Kollade in sömnprogrammet.se men tyvärr tog de inte emot nya prenumeranter Har i alla fall anmält mig till en sömnskola på min vc. Usch, jag känner mig så uppgiven nu. Känns som jag aldrig kommer ur det här. Hur länge orkar jag? Äter ju redan anti-depp så det är ingen lösning. Måste få i ordning på mina tankar men det är så svårt! *ledsen*

Isolande - hur orkade du i åtta månader? Hur mycket sov du? Känner att min livskvalitet försämras så av min sömnlöshet. Är rädd att få ångest eller drabbas av depression. Klarar inte detta i månader till. Har så svårt att tänka positivt! Vill bara byta ut min hjärna

Min lösning till en början var att jag blev sjukskriven så att min man kunde vara hemma och ta nätterna. Fick info från psykologen att det är prio att få nyblivna mammor att må bra så om sjukskrivning hjälper så är det det som ska sättas in. Prata med din läkare på vårdcentralen, det finns inget prestige i att föda och vara hemma med en liten bebis, den hjälp du vill ha har du rätt till!

Att din man inte ska hjälpa till på nätterna för han jobbar var precis som jag och min man också resonerade, men för sjutton, man jobbar ju som en tok med en liten bebis hemma. Kanske inte så mycket fysiskt men det är psykiskt påfrestande och det är precis lika uttröttande. Idag så resonerar vi som så att den som är hemma med barnet är den som jobbar mest och har den tunga biten.

Att sluta amma var en del som hjälpte mig, gjorde det dock när lillen var 5 månader och var matglad så det var en lätt övergång. Har så här i efterhand blivit galen på att mvc gav råden om att man som kvinna ska ta på dig att amma och att mannen ska sköta allt praktiskt. I mitt fal hade det varit bättre om vi från början delade mer, att jag pumpade ur och min man kunde ta en nattmatning så jag fick sova. Tror inte att barnet blir så förvirrat och inte kan fortsättas att amma, jag och mina syskon är matade precis så enligt min mamma. (skulle ha lyssnat på henne). Jag vill göra mer i hemmet för att må bra, jag och min man vill dela allt, så jag blev galen av att sitta som en mjölkossa och bara amma och sen försöka sova och äta.

Börja med att prata med vårdcentralen om ev sjukskrivning och försök att prata ny medicinering tycker jag!

Isolande och Mårtensson - tack för att ni tar er tid att svara på mina frågor och berätta om era erfarenheter. Är så tacksam då jag känner mig så ensam om mina problem. Känner så igen mig i det du skriver Mårtensson om att amning är boven. Förra barnet (2 år) flaskmatade vi och kunde därför dela lika. Nu känner jag mig så uppbunden och att jag måste amma på natten. Vi har gjort så att jag pumpat ut alt gett ersättning första delen av natten och då har min man tagit bebisen. Då har jag kunnat sova (med hjälp av sömnmedel nu det senaste) och sen har jag tagit andra delen. Har då inte kunnat sova knappt något, bara slumrat. Vet att problemen sitter i mitt huvud så jag är tacksam för alla råd. Mitt största fel är att jag förstorat betydelsen av dålig sömn så mycket. Tänker katastroftankar och blir besatt av hur många timmar jag sovit och hur jag ska kunna sova. Kan inte släppa det. Ingen bra grund för att slappna av och sova. Jag måste göra som du skriver Mårtensson och bara ligga i sängen när jag är trött och kan sova. Just nu förknippar jag sängen med att ligga sömnlös och ha panik. Ska börja skriva sömndagbok också. Har läkartid inbokad nästa må så då hoppas jag på hjälp med mannens sjukskrivning och ev ny medicinering. Det paradoxala i det hela är att jag i vanliga fall alltid älskat att sova och somnar så fort jag lägger huvudet på kudden. Suck!

Oj, nu blev det ett långt inlägg. Känner att jag använder er lite som mina terapeuter

Förresten, förlåt Boel att jag kapat din tråd. Hur går det för dig? Hoppas du får sova och slipper hamna i sömnlöshetsträsket. Det är fruktansvärt!

Gräddnosen, du har mina fulla sympatier! Jag slutade amma delvis pga sömnbristen. Pumpa blev bara ytterligare ett måste/ prestation så det gick bort. Från 5 mån körde vi ersättning på heltid.

Ett förtydligande är att om du som mamma blir sjukskriven så har din man rätt att ta ut föräldraledigt direkt. Jag var hemma på heltid i ca 2 månader och sen blev jag halvtidssjukskriven i ca 1 månad då min man kunde gå tillbaka och jobba igen. Det där med att man förstorar hur viktigt det är med bra sömn och ett visst antal timma per dygn känner jag igen. Men det som är så finurligt med vår kropp är att den kompenserar utebliven sömn med att sova igen det nästa gång du sover, genom att sova djupare eller nått liknande. Idag är min son ca 1 år och jag sover bra igen, är lite känslig ibland när jag ska sova och har något viktigt dagen efter men brukar vanligtvis lugna mig med att det värsta som kan hända är att jag är trött och det har ju funkat förut, och jag kommer förhoppningsvis sova bättre natten efter eller den tredje natten. Andningsövningar brukar fungera också, bara ligga och fokusera på andningen och känna hur magen åker ut vid inandning och in vid utandning. Du kommer behöva träna på dagtid och lära kroppen att slappna av , precis som att gå till gymmet och träna dina muskler, det kommer inte funka vid första försöket. Du kommer tappa fokus och börja tänka på annat men då är det bara att återgå till andningen och slappna av, om och om igen. Jag känner verkligen igen det där med att man förut gillade att sova och somnade direkt, jag var precis likadan. Men jag lovar dig det blir bättre, försök bestämma dig om du vill fortsätta att amma eller inte. En glad och nöjd mamma är bättre än att kämpa på med något som sliter på dig och gör dig nedstämd. Ersättningen idag är ju så bra och säker, min son fortsatte få det som mellanmål ett bra tag efter att jag slutade amma.

Gräddnosen: Det gör ingenting, jag är glad att den hålls vid liv :)
det går bättre för mig faktiskt. Jag fick ju ingen hjälp av MVC, men sömnen stressar inte upp mig lika mycket längre och det händer att jag kan somna någon timme under dagen. Sen har lilla grabben börjat sova lite bättre på nätterna och jag kan oftast somna om ganska snart mellan amningarna.

Det är tråkigt att höra hur tufft ni har haft det Mårtensson och Isolande!
Det är skönt att det finn hjälp med sömntabletter och samtal när man har det jobbigt. Att inte kunna sova blir man helt knäpp av. Det är som en sjukdom och jag förstår att många blir förändrade och otrevliga - det blir jag också.
Tack för alla tips jag har fått och det är som sagt skönt att veta att man inte är ensam om problemet!

Hej! Jag känner också igen problemet att inte kunna somna om. Med första sonen var jag ofta vaken på nätterna efter amning. Jag låg i sängen och försökte somna om i timmar. Ofta blev jag hungrig och fick gå upp och äta för att jag varit vaken så länge... Stressade upp mig och fick nästan panik över sömnbristen. Men som jag minns det blev det bättre när han började sova bättre på natten och inte vakna mer än någon gång. Nu med nummer 2, som är 3 månader gammal, har jag inte riktigt samma problem utan mer problem med att han vaknar så ofta. När man väckts tre gånger på en timme av bebisskrik så börjar det bli svårt att somna om... Är ganska trött om dagarna, men inte lika illa som det ni beskriver. Hoppas hoppas på att han ska börja sova bättre snart så att jag kan få sova lite mer! Sover bäst på morgnarna, men då ska man ju upp och iväg till dagis... Suck. Bra tips från er iallafall!

Har du provat Fibertäcket? Vår dotter hade problem med sömnen och fick Fibertäcket som ett hjälpmedel! Kan jag varmt rekommendera! Kontakta din vårdcentral eller en arbetsterapeut och .Det har förändrat vårt liv! Nu sover hon = hela familjen sover!!!!