Anonym (Less)

Äldre 24 Jan 09:16

86 svar

Så less

Här kommer (ytterligare) en gnälltråd, så ni som inte orkar läsa gnäll om bonusar kan ju lämna tråden nu. :)

Jag är less. Less på hela den här bonusfamilj-situationen. Less på att sambon inte förstår och hamnar i försvarsställning så fort jag drar upp något som jag upplever som ett problem när det gäller bonus. Less på att bli tagen för givet. Jag ska minsann ställa upp och ha bonus så fort sambon ska iväg. Han frågar inte ens. Om jag frågar om det inte går att byta just den helgen då jag tänkte passa på att hitta på någonting på egen hand blir han jättesur. Han vill inte hålla på och byta en massa (kan tillägga att detta sker väldigt sällan). När bonus mamma vill byta är det inga problem.

Jag har bara skyldigheter, inga rättigheter. Mina åsikter räknas inte. Sambon kom här om dagen och sa att bonus ska vara hos oss hela sommaren för mamman jobbar. Är det ingenting som man diskuterar i en familj? Jag ska bara hacka i mig allt och rätta mig efter sambon och hans barn? Är det det man menar med en bonusfamilj?

Svar på kommentarer jag antagligen kommer få:
- Nej jag visste inte vad jag gav mig in på när jag valde en kille med barn. Jag visste ATT han hade barn och respekterade det. Jag visste INTE att mina åsikter inte skulle räknas.

- Ja, om det fortsätter så här (antagligen) kommer jag inte stå ut och då kommer jag lämna honom. Vi har ett barn gemensamt så att packa mina väskor och dra är inget jag bara gör över en natt. Trots allt så älskar jag min sambo men det är just det här med bonus som inte fungerar.

- Jag är inte elak mot bonus utan det är sambon som gör fel (enligt mig).

Lilje

Äldre 24 Jan 21:09

#51

Men vänta nu. Dom helgar han åker bort och räknar med att du jan ta hand om hans barn, och du har planerat in annat du vill göra själv...vad tänkte du göra med erat gemensamma barn då? Lägga undan det i garderoben undertiden?

SupersurasunkSara

Äldre 24 Jan 21:10

#52

Anonym (d) skrev 2014-01-24 21:03:07 följande:

Undrar vad SupersurasunkSaras man gör när han är trött på hennes ungar som alltid är hemma? Har han ett extraboende dit han flyr eller får han helt enkelt vara vuxen och klara av sin situation?

Som sagt, upplägget vi har, fungerar för oss. De är inte alltid hemma, de är hos sin pappa då och då. HAN ville bo ihop, trots att han visste hur det måste vara för att det ska fungera.

Mitt ansvar är i första hand för mina barn, hans är för hans barn. Han har inte sitt barn på heltid, det har jag. (I stort sett)
Hade han haft sitt barn på heltid hade vi inte bott ihop förrän mitt äldsta barn flyttat.

SupersurasunkSara

Äldre 24 Jan 21:16

#53

Anonym (Bonus) skrev 2014-01-24 20:59:51 följande:

Om man har biologiska barn kan man inte bara stänga dörren för att man är trött, borde självklart vara likadant med makens barn. Tror ingen normalt funtad mamma hade stängt dörren för sina barn.

Mina bonusar är alltid välkomna, skulle de spendera hela sommaren med oss skulle jag se de som ett nöje att få så mycket tid med dem och att syskonen skulle få ha så mycket tid. Är jag trött får min man avlasta mig, min trötthet stänger inte ute mina barn, min man eller mina bonusar.

Nej, jag vet, jag kan inte stänga dörren för mina barn om jag är aldrig så utmattad efter att ha kämpat med att få mitt äldsta barn till skolan, försökt finnas till för mitt yngsta barn, finnas för min man, gjort min del av allt hemarbete, skött mitt jobb med allt vad det innebär just nu av psykisk stress då mitt jobb försvinner i sommar. Detta ger en spänd och stressad stämning på jobbet även om vi är mycket bra på att peppa och ta hand om varandra.

Lägg därtill till att skoltaxi strular, jag måste ringa hab, Fk you name it för att det mesta inte flyter på smärtfritt. Jag måste orka. För mina barn. För ingen annan gör det. Men hans barn har jag inte det ansvaret för. Det har han. Och om han blir sur för att jag kanske inte skulle orka ha hans barn här när det inte är umgänge egentligen, ja, då får han överväga särboskap.

Eftersom detta är ett ickeproblem för oss så är detta inget vi diskuterar dagligdags. Men då och då pratar vi om det hela och hittills har vi kommit fram till att det fungerar.

Fö, om min man upplever att det är jobbigt att vara här pga mina barn så skulle han åka ut och träna lite extra.

SupersurasunkSara

Äldre 24 Jan 21:17

#54

Anonym (d) skrev 2014-01-24 21:09:07 följande:

Nej, jag kan tänka mig att ni är väldigt nöjda. Ansatsen ser lite annorlunda ut bara.

Hängde inte med där. Ansatsen?

Anonym (d)

Äldre 24 Jan 21:17

#55

SupersurasunkSara skrev 2014-01-24 21:10:27 följande:

Som sagt, upplägget vi har, fungerar för oss. De är inte alltid hemma, de är hos sin pappa då och då. HAN ville bo ihop, trots att han visste hur det måste vara för att det ska fungera.

Mitt ansvar är i första hand för mina barn, hans är för hans barn. Han har inte sitt barn på heltid, det har jag. (I stort sett)
Hade han haft sitt barn på heltid hade vi inte bott ihop förrän mitt äldsta barn flyttat.

Nej, det kan jag tänka mig att ni inte skulle ha gjort. Som sagt, ansatsen och insatsen ser annorlunda ut för dig och för honom. Han gör en stor anpassning. Och det är inte i sammanhanget ovanligt alls.

Anonym (Bonus)

Äldre 24 Jan 21:17

#56

SupersurasunkSara skrev 2014-01-24 21:10:27 följande:

Som sagt, upplägget vi har, fungerar för oss. De är inte alltid hemma, de är hos sin pappa då och då. HAN ville bo ihop, trots att han visste hur det måste vara för att det ska fungera.

Mitt ansvar är i första hand för mina barn, hans är för hans barn. Han har inte sitt barn på heltid, det har jag. (I stort sett)

Hade han haft sitt barn på heltid hade vi inte bott ihop förrän mitt äldsta barn flyttat.

Så om mamman trillar av pinn imorgon så måste ni flytta isär? Eller så får han välja bort sitt barn?

SupersurasunkSara

Äldre 24 Jan 21:18

#57

Anonym (Bonus) skrev 2014-01-24 21:17:28 följande:

Så om mamman trillar av pinn imorgon så måste ni flytta isär? Eller så får han välja bort sitt barn?

Akutfall undantagna har jag skrivit flera gånger. Men ja, antingen flytta isär eller hitta en annan form av boende. Som vi redan letar efter. Men då skulle det bli mer akut.

SupersurasunkSara

Äldre 24 Jan 21:21

#58

Anonym (d) skrev 2014-01-24 21:17:18 följande:

Nej, det kan jag tänka mig att ni inte skulle ha gjort. Som sagt, ansatsen och insatsen ser annorlunda ut för dig och för honom. Han gör en stor anpassning. Och det är inte i sammanhanget ovanligt alls.

Han gör inte en större anpassning än om han levt ensam. Han hade inte haft sitt barn oftare för det pga avståndet. Det är helger som gäller och helger enligt avtal. Tippar på att de flesta har så, umgänge enligt avtal. Hade mamman bott närmare oss hade det kanske sett annorlunda ut, men nu gör hon inte det.

city cat

Äldre 24 Jan 21:22

#59

Lilje skrev 2014-01-24 21:09:40 följande:

Men vänta nu. Dom helgar han åker bort och räknar med att du jan ta hand om hans barn, och du har planerat in annat du vill göra själv...vad tänkte du göra med erat gemensamma barn då? Lägga undan det i garderoben undertiden?

Det finns faktiskt en hel del barn som har morföräldrar som passar dem då och då. Det kan ju vara ett sånt fall det är fråga om här. Så man inte behöver ta till garderoben menar jag

Fnudden for president

Anonym (d)

Äldre 24 Jan 21:22

#60

SupersurasunkSara skrev 2014-01-24 21:16:28 följande:

Nej, jag vet, jag kan inte stänga dörren för mina barn om jag är aldrig så utmattad efter att ha kämpat med att få mitt äldsta barn till skolan, försökt finnas till för mitt yngsta barn, finnas för min man, gjort min del av allt hemarbete, skött mitt jobb med allt vad det innebär just nu av psykisk stress då mitt jobb försvinner i sommar. Detta ger en spänd och stressad stämning på jobbet även om vi är mycket bra på att peppa och ta hand om varandra.

Lägg därtill till att skoltaxi strular, jag måste ringa hab, Fk you name it för att det mesta inte flyter på smärtfritt. Jag måste orka. För mina barn. För ingen annan gör det. Men hans barn har jag inte det ansvaret för. Det har han. Och om han blir sur för att jag kanske inte skulle orka ha hans barn här när det inte är umgänge egentligen, ja, då får han överväga särboskap.

Eftersom detta är ett ickeproblem för oss så är detta inget vi diskuterar dagligdags. Men då och då pratar vi om det hela och hittills har vi kommit fram till att det fungerar.

Fö, om min man upplever att det är jobbigt att vara här pga mina barn så skulle han åka ut och träna lite extra.

Men tycker du inte själv att det är en viss obalans i det faktum att du kan säga nej till en extra vistelse av hans vh-barn om du känner dig utmattad samtidigt som att din man i samma läge helt enkelt får dra en repa till på träningen?

Jag skulle inte orka med ett barn som ditt. Så jag skulle inte gett mig in i ett sådant förhållande. Men om jag trots allt gjort det så skulle jag bli fan så förvånad om mitt icke funktionshindrade vh-barn inte hade tillträde för att du inte kände för det. Såg att du skrev i någon tråd att du skulle visa din man på dörren om han blablabla, jag kan säga att det skulle jag göra med dig i den situation jag skissade på här ovan.

Så less

INNEHÅLL