Anonym (hatar barn)

Äldre 6 Feb 20:33

206 svar

jag hatar barn.

Jag är en tjej och jag hatar barn. Jag avskyr dem och avskyr tanken på att folk antar att jag måste skaffa ett eget.
Varför måste man som tjej vilja ha barn? Varför blir man ifrågasatt varje gång man nämner att man inte vill ha barn och att man inte tycker om barn?
Jag frågar ju inte alla som föder barn varför de vill spruta ut ungar till höger och vänster.

+ att barnföräldrar är det äckligaste jag vet, man tappr tydligen allt när man blir barnförälder. blä.

Anonym (hatar barn) Trådstartaren

Äldre 8 Feb 16:31

#101

Ann Cistrus skrev 2014-02-08 14:17:04 följande:

Det är inte första gången jag har hört folk säga att de blivit "avskräckta" från egna barn av att ha många småsyskon. Fast det var kanske inte det du menade?

Det är väl ypperligt att du låter bli att skaffa barn om du känner att du är "fel" person som förälder, det hade varit bra om alla tänkte efter innan de tog beslut att försöka få barn.

Det är tråkigt att så många "barnfria" känner att de måste försvara sitt livsval som om de vore sämre människor för att de inte vill ha barn men samtidigt tycker jag det är en trist attityd som ts visar upp när hon drar alla föräldrar över en kam.

Naturligtvis tröttnar man och får en tråkig attityd mot barnföräldrar när jag dagligen utsätts för deras hänsynslöshet i vardagen. Inte nog med detta, ifrågasättandet av föräldrar när jag inte vill ha barn (de säger att de bara är en fas, jag kommer över det osv osv) Bara titta på vadn de flesta skrivit här "jag kände som du ......" Det är precis som att det är svårt att acceptera för många att jag väljer ett liv i frihet där jag är huvudpersonen i mitt liv.
Eller en sån trisst attityd jag möts av mina vänner som har barn, de är gulliga när de är barnfria men om vi ska typ luncha o ungen skall med får jaghöra något spydigt som "jag kanske ska sätta han i andra delen av restaurangen eftersom du ej tycker om barn" fast jag inte sagt ett ljud utan följer med för jag vill träffa min vän och kan absolut umgås med hennes barn.
Eller de gånger man behövt säga åt andras barn att inte ha sina leriga skor på sätena eller sluta sparka fotbollar inne i tunnelbanan/bussen medan föräldrarna bara sitter och inte bryr sig, så säger man åt ungen och föräldrarna blir arga?
Varför skall många behöva utstå sådan attityd i vardagen?

Ann Cistrus

Äldre 8 Feb 17:39

#102

Anonym (hatar barn) skrev 2014-02-08 16:31:32 följande:

Naturligtvis tröttnar man och får en tråkig attityd mot barnföräldrar när jag dagligen utsätts för deras hänsynslöshet i vardagen. Inte nog med detta, ifrågasättandet av föräldrar när jag inte vill ha barn (de säger att de bara är en fas, jag kommer över det osv osv) Bara titta på vadn de flesta skrivit här "jag kände som du ......" Det är precis som att det är svårt att acceptera för många att jag väljer ett liv i frihet där jag är huvudpersonen i mitt liv.
Eller en sån trisst attityd jag möts av mina vänner som har barn, de är gulliga när de är barnfria men om vi ska typ luncha o ungen skall med får jaghöra något spydigt som "jag kanske ska sätta han i andra delen av restaurangen eftersom du ej tycker om barn" fast jag inte sagt ett ljud utan följer med för jag vill träffa min vän och kan absolut umgås med hennes barn.
Eller de gånger man behövt säga åt andras barn att inte ha sina leriga skor på sätena eller sluta sparka fotbollar inne i tunnelbanan/bussen medan föräldrarna bara sitter och inte bryr sig, så säger man åt ungen och föräldrarna blir arga?
Varför skall många behöva utstå sådan attityd i vardagen?

Alltså, man kan ju tröttna fram och tillbaka på varandra. Jag förstår att man tröttnar på buffliga människor som inte visar hänsyn oavsett om det är barn, föräldrar, ungdomar eler pensionärer. Jag kan också känna att jag ibland skulle vilja ställa mig och vråla "SLUTA GLO FÖR ATT MIN TVÅÅRING GNÄLLER, JAG FÖRSÖKER FÖR I HELVETE ATT FÅ TYST PÅ HONOM SÅ GOTT JAG KAN!" Jag är en person som har svårt att ta plats, som känner att jag är i vägen med mina barn och att jag måste be om ursäkt för allt. Jag känner att jag måste be om ursäkt för alla andra föräldrar som inte bryr sig om att de stör, är i vägen osv. Ibland tröttnar jag, ofta efter en lång dags gnäll och mitt mått blivit rågat. Då är det riktigt trist att läsa en ts som din, där man ska bli lite tillplattad oavsett hur mycket man försöker visa hänsyn.

If nothing else works, then a total pig-headed unwillingness to look facts in the face will see us through.

Anonym (Slutar)

Äldre 8 Feb 20:31

#103

Anonym (Jag håller med) skrev 2014-02-08 01:01:04 följande:

Hata skulle jag väl inte säga, men jag tycker verkligen inte om barn jag heller. Stått starkt vid att jag aldrig ska ha barn sen jag själv var barn och det sitter i än, precis lika starkt. De är äckliga, pillar i näsan och sen ska de klättra på en o sprida skiten, de spyr, skriker, tjuter för skitsaker, tar evigheter att gå nånstanns så man blir precis genomfrusen vid kalla årstider, blöjor och amning är jag totalt allergisk emot, de är fula, spädbarn luktar illa... etc. Jag har sluppit detta sen jag blev vuxen men nu har jag en vän som har barn och ungen är asjobbig, men jag får ju spela trevlig och gillandes mot henne (och konstigt nog tycker ungen jättemycket om mig). Däremot har jag varit öppen om att jag inte tycker om barn i allmänhet o aldrig ska skaffa. Tur att ungen lämnat blöj-och-amningstiden. Ja just det, barn är super-äckliga vid matbordet också. Tappar aptiten när de halvt spottar ut skiten, kladdar och viftar med besticken fulla med mat, ansiktet full med gammal mat... Folk, som min pappa, hoppas ju på att jag ska ändra mig sen jag blev vuxen men nu när jag är vuxen börjar han inse att jag faktiskt inte vill ha barn och att det inte bara var en idé jag hade som yngre. Det jobbiga är väl att man förväntas tycka om barn, man förväntas säga grattis när nån fått unge/blivit gravid och får man ett sms från bästisen där hon säger att åh hon gosar med en nyfödd så tänker jag "uh okej... du vet att jag inte tycker om barn, vad förväntar du dig att jag ska säga egentligen?" Jag ser inte fram emot när man inte kan träffa en vän utan att det kommer en unge i släptåg, o ingen kan göra något kul för den inte har barnvakt etc.

Har en sovande bebis på bröstkorgen. Han har en svag touch av mjölk-kräklukt och är det mysigaste som hänt mig sedan min förra spyunge var bebis... Det kallas mamma/föräldra-hormoner och drabbar lyckligtvis nästan samtliga som får ett knyte ;) Nu kommer du förvisso antagligen aldrig att nå dit själv, vilket också är naturligt, men varför gå omkring med detta agg? Gläd dig åt att vi fötts i ett land och en kultur där vi (och framförallt kvinnor) får bestämma över våra egna kroppar och liv, det är inte majoriteten förunnat.

Anonym (ok)

Äldre 8 Feb 22:56

#104

Anonym (hatar barn) skrev 2014-02-08 10:34:12 följande:

Osympatisk? Jag väljer bort barn för att jag inte skulle klara av att ha ett barn, jag skulle inte klara av de krav som ställs på en mamma, jag tycker inte att det är osympatiskt att jag vet att jag inte skulle klara av att ta hand om ett barn, jag antar snarare att jag gör det eventuella tänkta barnet en chans att slippa ha en förälder som inte vill ha andra platsen i sitt liv. Jag inser mina begränsningar tillskillnad mot många som faktiskt skaffar barn och inte alls klarar av att ta hand om dessa, det finns barn i världen det är riktigt synd om så det är verkligen tur att jag gjort mitt val i god tid, synd att fler föräldrar inte gjort det.

Jag sympatiserar verkligen med de barn som har föräldrar som aldrig bryr sig, som blir slagna hemma, utsatta för övergrepp, de barn som lever i fattiga familjer och utanförskap samt barn som lever med missbrukare till föräldrar. De finns de människor som är bra mycket värre än denna (jag) trångsynta fjortis som iaf har hjärna nog att inte skada en annan människa.

Anledningen till att jag tyckte att du verkade osympatisk och trångsynt fjortis var för det första det du skrev i din TS samt dina argument i början. Men det du skrev nu var vettigt, och jag är inte sämre än att jag ber om ursäkt och inser att jag hade fel när du lägger fram saken på ett mognare sett.

Anonym (ok)

Äldre 8 Feb 23:10

#105

Anonym (jag med) skrev 2014-02-08 08:59:16 följande:

Du är säker en av de föräldrar som låter ungarna skrika och störa på restauranger och i affärer tycker att vi som inte gillar det ska stanna hemma. Sedan blir det vilda protester från samma personer när det införs barnförbud på restauranger på grund av att deras små älsklingar inte kan uppföra sig.

När jag inser att jag misstagit mig vilket jag gjorde med TS ber jag om ursäkt. Vad gäller dig så stämmer du nog in det där jag skrev om osymptaiska och m.m. Vill även döda dina infantila påhopp om att jag skulle vara sådan förälder som låter ungarna skrika. Eftersom jag har valt bort barn av den simpla anledningen att jag vill leva ett så spontat och fritt liv som möjligt där ingen är beroende av mig. Vilket inte innebär att jag hatar barn, tycker dom är dumma eller liknade. Tycker att andras barn är helt ok.

Plopps80

Äldre 8 Feb 23:12

#106

Visst får du hata barn och jag hoppas aldrig du skaffar några med den inställningen. Men att säga att småbarnsföräldrar är äckliga är ju helt stört. Känner du alla med småbarn? Idioter finns det gott om, det är tydligt.

Anonym (Jag håller med)

Äldre 9 Feb 12:46

#107

Anonym (Slutar) skrev 2014-02-08 20:31:45 följande:

Har en sovande bebis på bröstkorgen. Han har en svag touch av mjölk-kräklukt och är det mysigaste som hänt mig sedan min förra spyunge var bebis... Det kallas mamma/föräldra-hormoner och drabbar lyckligtvis nästan samtliga som får ett knyte ;) Nu kommer du förvisso antagligen aldrig att nå dit själv, vilket också är naturligt, men varför gå omkring med detta agg? Gläd dig åt att vi fötts i ett land och en kultur där vi (och framförallt kvinnor) får bestämma över våra egna kroppar och liv, det är inte majoriteten förunnat.

Nädå jag går inte runt och är ilsk mot alla barn eller något. Jag är snäll mot dom och dom gillar mig faktiskt... t.o.m. mina småsyskon som vet hur jag är. Men när det kommer till blöjor och amning går jag undan, och skriker de på kafét så irriterar och stör det mig inombords. Och jag tycker inte om att sitta till bords och äta med småbarn, för det förstör ju min aptit... inte ungens fel men så är jag, jag har alltid varit pryd och varit över-renlig, av mig så då blir det ju äckligt. Även om en vuxen skulle sitta o kladda och rapa.

jag är väldigt glad över att leva i Sverige och inte behöva gifta mig och skaffa barn om jag inte vill, för jag vill inget av detta :). Gifta mig kanske man vill i framtiden om det skulle dyka upp någon... det får jag se.

Tuss 1

Äldre 9 Feb 13:12

#108

Av mig blir du inte ifrågasatt. Alla vill inte ha barn.

Älskar barn

Äldre 14 Feb 01:01

#109

Du borde inte hata barn, du har själv vart barn en gång i tiden.. Jag är en 17-årig tjej och jag älskar barn mer än allt annat de är så gulliga, min mamma brukar säga att när man väl föder sitt barn och får det på sin famn kan man inte sluta kolla på det. Längtar tills den dagen jag får barn själv, vill bli en ung mamma som min mamma, hon fick mig när hon var ungefär 20. Jag älskar barn mer än allt, har mina små syskon nu som jag älskar över allt annat spelar ingen roll om de är jobbiga mina föräldrar verkligen kämpar för att de ska vara skötsamma. Jag har inget emot barns beteende, vissa beter sig bättre än andra, självklart är det bra om de beter sig bra men man får faktiskt inte dra alla föräldrar över en kam. Det finns vissa föräldrar som verkligen gör allt för att deras barn ska vara lydiga och skötsamma men vissa lyssnar inte, det beror på barnet vissa gånger så lyssnar de och vissa inte. Barn har svängande humör och varje årsgrupp har sin kris. Vissa är mer trotsiga vid en ålder medan de är mindre trotsiga i en annan ålder. Alla barn är inte sådana som du beskriver och föräldrar är absolut inte äckliga! Tycker du att dina föräldrar är äckliga eller? Förresten varför tycker du att föräldrar ens är äckliga överhuvudtaget? För att de skaffar barn? Isåfall tycker jag att du är vidrig och äcklig för att du hatar barn och inte vill skaffa ett.. Hursomhelst så hoppas jag att du aldrig någonsin får barn, hade inte vart kul att vara ditt barn, tur att vissa inte vill ha barn, gener som dina hade världen nog klarat sig utan.. Tycker att folk som du som hatar barn och tycker föräldrar är äckliga borde vara samlade på en plats i jorden, ni borde inte finnas bland barn skulle vart så mycket bättre! Förresten så är det inte så sunt att gå runt och hata på dessa små liven(barn), du kommer må så mycket bättre om du inte hatar. För barn kommer du se varje dag såvida du inte flyttar till ett barnfritt ställe. Den här världen hade vart en bättre plats om det inte fanns så mycket hat..

17 åring som drömmer om att få barn :)

Flizus

Äldre 14 Feb 01:12

#110

Anonym (hatar barn) skrev 2014-02-06 20:33:30 följande:

Jag är en tjej och jag hatar barn. Jag avskyr dem och avskyr tanken på att folk antar att jag måste skaffa ett eget.
Varför måste man som tjej vilja ha barn? Varför blir man ifrågasatt varje gång man nämner att man inte vill ha barn och att man inte tycker om barn?
Jag frågar ju inte alla som föder barn varför de vill spruta ut ungar till höger och vänster.

+ att barnföräldrar är det äckligaste jag vet, man tappr tydligen allt när man blir barnförälder. blä.

Jag har barn, men jag har full förståelse för att inte alla vill det. Att ifrågasätta dina livsval är respektlöst. Ett sätt att hantera det är att helt enkelt tänka ut någon fras, till exempel "inte ännu", "vill få bättre ekonomi först", "kanske senare" eller till och med antyda att du försökt men att det inte går. Bara för att göra det smidigare för dig själv och inte behöva slösa en massa energi på ingenting. Eller så står du på dig och ber dem dra åt helvete!

Jag, som småbarnsförälder, har också förståelse för att du tycker att vi är "äckliga" (även om det låter en aning för grovt för min smak). Livet har olika perioder, då vi prioriterar på olika sätt.

jag hatar barn.

INNEHÅLL