Styvmammor

Det är fantastiskt roligt och givande att mannen hade en dotter med sig in i vårt förhållande. En enorm BONUS i vår familj var hon. Hon var 11 år när vi flyttade ihop och jag älskar henne mycket! Förhållandet tog slut för cirka 1 år sedan men det hade inget med styvfamiljslivet att göra.

Jag vet inte vad du menar med att "få ork och tålamod" ? Jag behöver inget mer tålamod bara för att jag har ett bonusbarn i min familj, inte mer ork heller. Hon ingår i familjen lika mycket som vi andra inklusive mitt barn såklart.

Mannen har även en son som dock är vuxen och inte bodde hemma längre - tyvärr.  Han och jag funkar superbra tillsammans. En jättefin kille!

Biomamman till dottern är helt okej, hade inte så jätte mycket kontakt med henne men har heller inget emot henne. Dottern pratade mycket om sin mamma och det tycker jag är bra.   Sonens mamma har jag knappt pratat med,  så där har jag ingen direkt uppfattning.

Jag ser INGET negativt med bonusbarn! Har en ny man nu som har 2 barn och det är alltid en bonus för min del! Han är en bra pappa och en bra man. Biomamman till dessa barn har jag aldrig träffat - ännu.

Det absolut jobbigaste är att jag saknar min bonusdotter jättemycket nu när det tog slut mellan oss vuxna.

Det är nog inte nyttigt att bli kär i någon som redan har barn, man separerar inte bara från honom utan från hans barn också...

Det är inte naturligt att leva med andras barn. Barn är jävligt jobbiga även för bioföräldrar men andras barn är olidliga..

Min sambo är väl stöttande ibland. Eller jag säger ju ändå vad jag tycker. Ibland vissa dagar blir han skum och tvär när jag säger åt styvdottern. Något jag inte tolererar

Jag trivs och har alltid trivts i min stora mysiga familj. Jag älskar alla ungarna och har inte haft några svårigheter alls med vare sig dem eller vårt liv tillsammans.  Jag tycker att mina mans ungar är precis lika bra som mina egna. Hade inte kunnat få bättre barn ens om jag tillverkat dem själv.