• Anonym (Övergiven)

    Dataspelsberoende sambo - vad gör jag?

    Hej.

    Finns det någon annan därute med en sambo som spelar jäkligt mycket tv/dataspel?

    Min sambo och jag har varit tillsammans i två år och har bott tillsammans i ett år. Jag blev oplanerat gravid nu i december men vi beslutade att behålla, det är vårt första barn.

    När vi flyttade ihop märkte jag att han spelade mycket playstation, framför allt Battlefield. Direkt efter jobbet kom han hem och spelade ca 6-10 timmar, detta hände ca 3-5 kvällar i veckan.

    Nu har det övergått till dator och ett spel som heter LoL. Han spelar varje dag, mellan 3-8 timmar, och snackar då med sina vänner i ett headset. Det går omöjligtvis att prata med honom under spelandet.

    Jag har tagit upp med honom vid flera tillfällen att jag känner mig ledsen och bortprioriterad när han väljer dator/tv-spel framför mig och att jag tycker det är viktigt att vi uppskattar varandra och lägger ner energi på vårt förhållande. Vi går t ex aldrig och lägger oss ihop, jag somnar vid 23 efter att ha väntat på att han ska spela klart och han lägger sig runt 02. Jag får verkligen tjata för att vi ska umgås på kvällarna. Jag har sagt att jag skulle vilja ha 1-2 spelfria kvällar där vi lagar mat ihop och ligger i sängen och myser, pratar, har sex. Whatever, jag behöver den där intimiteten. Jag tycker inte 1-2 kvällar är för mycket begärt.

    Han säger att det är hans sätt att koppla av då han har en hög och krävande position på jobbet. När jag tar upp detta med honom tar han det ALLTID på fel sätt, blir irriterad, säger att jag kräver för mycket, att han redan tycker att han är tillräckligt mysig mot mig osv. Sen brukar han säga "jag ska tänka på det, förlåt". Sen sitter han ändå vid datorjäveln nästa dag.

    Nu har det gått så långt att jag nästan inte orkar kämpa mer. Jag orkar inte tjata för att få umgås med honom. Han är en så bra kille, men gnistan börjar dö från min sida. Jag vet inte vad jag ska göra mer.

    Snälla hjälp mig, hur ska jag lägga fram detta på ett bra sätt, så att han förstår? Hans spelande är verkligen ett problem men jag vet inte hur jag ska ta det med honom på ett bra sätt. Att tvinga honom välja mellan mig och spelandet finns liksom inte eftersom det är hans intresse, men kommer vi inte fram till en lösning kommer vårt barn tyvärr att få ha sina föräldrar på skilda ställen.

    Vi är båda i 25-årsåldern, om det nu har någon betydelse.

    Långt inlägg, hoppas det finns någon därute att dela tankar med.

  • Svar på tråden Dataspelsberoende sambo - vad gör jag?
  • NintendoGamer94

    Erbjud dig att spela med honom? Jag och min kille spelar alltid tsm och de är underbart!

  • Anonym (inte intresserad)

    Men varför säger ni spela ihop? Inte fan tvingar jag han att sminka sig för att det är min hobby. Vissa har helt enkelt inget intresse. Jsg testade spela wow med min kille. Gav det 10 levlar jag gick in med en bra inställning men tyckte inte alls det va kul... han fattade och accepterade. Han spelade med skit mycket. Men efter ett snack och efter dom timmarna jag spelade på hans dator så fattade han hur drygt det blev för mig att bara sitta och glo när han spelade. Efter ett tag så har han bara spelkväll på fredagar och dom dagarna jag jobbar kväll. Så på dig!

  • Heidi 603

    Hej! Jag har det exakt likadant just nu och har haft i FYRA ÅR! Och ett barn kommer inte ändra någonting! När jag blev gravid så blev sambon jätte glad och längtade verkligen, och under graviditeten så lät jag honom spela för jag va inte speciellt rolig under min graviditet! Men så fort bebisen kom så vart det INGEN förändring! Han satt och spelade från han vaknade tills han ville gå och lägga sig, och dom väldigt få gångerna han hade sonen så la han sonen på en kudde lite sådär halv liggande FRAMFÖR DATAN! och lät honom ligga där! Så jag skulle säga att lämna!.. Ibland kan jag faktiskt ångra att jag inte lämnade!...

  • Anonym (Gamerbrud.)

    Jag är en brud, som spelar väldigt mycket när jag har tillgång till det. Han var en nörd, men sen fastnade för sitt garage. Och tro mig det är värre! En gamerkille är iallafall hemma, jag är glad om jag får se min gubbe 1-2 timmar per dag innan vi ska sova, och han åker och jobbar (jag är arbetslös). Jag spelar väldigt mycket. Och bara för att visa honom hur irriterande det är att han är borta, så spelar jag när han väl är hemma. Och efter ett tag så fattade han vinken, och nu är bara i garaget på helgerna, och då kan jag spela antingen där eller hemma. Så om du gör något/är borta hela dagarna, så kanske han fattar vinken. Eftersom man kan säga att han är frånvarande hela dagarna. Åk till tjejkompisar/gå och fika/sov över hos släkt. Va bort så mycket som möjligt, så är jag nästan bombsäker på att han kommer fatta vinken. Och då kan ni diskutera om hur ni vill ha det. Fattar han inte vinken och inte ens märker att du är borta, dags att gå vidare då! 

  • Anonym (beenthere)

    Min ex sambo spelade också och det gick så långt att jag lämnade pga spelandet. Jag är också gamer men kände självklart ändå för att göra grejor tillsammans med min sambo, vilket han inte fattade. Men han blev alltid bara arg. Till och med när hans familj körde långt för att hälsa på satt han och spelade och struntade i honom. Så jävla patetiskt.

    Jag har idag barn med en nongamer och tro mig, första året finns knappt tid att duscha och du kommer inte orka om han inte tar sitt ansvar. Prata med honom om att du tror han är datorberoende. Sätt upp mål och kräv att han tar sitt ansvar. Om inte - lämna.

  • Anonym (Övergiven)
    Anonym (inte intresserad) skrev 2014-03-22 20:34:38 följande:

    Men varför säger ni spela ihop? Inte fan tvingar jag han att sminka sig för att det är min hobby. Vissa har helt enkelt inget intresse. Jsg testade spela wow med min kille. Gav det 10 levlar jag gick in med en bra inställning men tyckte inte alls det va kul... han fattade och accepterade. Han spelade med skit mycket. Men efter ett snack och efter dom timmarna jag spelade på hans dator så fattade han hur drygt det blev för mig att bara sitta och glo när han spelade. Efter ett tag så har han bara spelkväll på fredagar och dom dagarna jag jobbar kväll. Så på dig!


    Nej jag är inte intresserad av att spela med honom, jag skulle aldrig tvinga honom att börja spela gitarr i mitt band heller liksom bara för att jag håller på med det ;)

    Skönt att han fattade. Tack för peppandet, det ska jag!
  • Anonym (Övergiven)
    Heidi 603 skrev 2014-03-23 00:13:01 följande:

    Hej! Jag har det exakt likadant just nu och har haft i FYRA ÅR! Och ett barn kommer inte ändra någonting! När jag blev gravid så blev sambon jätte glad och längtade verkligen, och under graviditeten så lät jag honom spela för jag va inte speciellt rolig under min graviditet! Men så fort bebisen kom så vart det INGEN förändring! Han satt och spelade från han vaknade tills han ville gå och lägga sig, och dom väldigt få gångerna han hade sonen så la han sonen på en kudde lite sådär halv liggande FRAMFÖR DATAN! och lät honom ligga där! Så jag skulle säga att lämna!.. Ibland kan jag faktiskt ångra att jag inte lämnade!...


    Har du försökt att prata med honom, och hur har han tagit det?

    Ja alltså blir det sådär att han spelar hela tiden när vi har bebis då kommer jag att ställa ultimatum för det kommer inte att fungera. Då kan jag som sagt lika gärna bo och ta hand om bebisen själv.

    Kram til dig <3
  • Anonym (Övergiven)
    Anonym (beenthere) skrev 2014-03-23 11:02:00 följande:

    Min ex sambo spelade också och det gick så långt att jag lämnade pga spelandet. Jag är också gamer men kände självklart ändå för att göra grejor tillsammans med min sambo, vilket han inte fattade. Men han blev alltid bara arg. Till och med när hans familj körde långt för att hälsa på satt han och spelade och struntade i honom. Så jävla patetiskt.

    Jag har idag barn med en nongamer och tro mig, första året finns knappt tid att duscha och du kommer inte orka om han inte tar sitt ansvar. Prata med honom om att du tror han är datorberoende. Sätt upp mål och kräv att han tar sitt ansvar. Om inte - lämna.


    Ja man behöver göra saker ihop för att stärka förhållandet, annars kommer det att rinna ut i sanden om båda bor ihop men "lever på olika håll". För mig fungerar inte det. Och det behöver inte vara värsta grejerna utan bara att äta middag ihop och prata om hur dagen har varit, eller ta en promenad ihop eller vad som helst - bara man är närvarande så betyder det mycket.

    Detta kommer inte att funka när bebisen kommer, då får han helt enkelt spela när det finns tid över. Precis som att jag kommer att få pyssla med mitt när det finns tid över. Och det är jag beredd på att det inte kommer att vara ofta.

    Tack för ditt inlägg!
  • maritbinge

    Både jag och min sambo är lite smått beroende av tv-spel och vi spelar på varsin konsol. Hade bara den ena av oss spelat kan jag tänka mig att det hade blivit ett problem i vår relation. En idé kan ju vara att du hittar ett eget intresse, något som får dig att slappna av och som du tycker är lika roligt som han tycker det är att spela på datorn. Jag och min sambo har en överenskommelse att vi två gånger i veckan har "date night", då vi t.ex. ser film ihop, går på en lång promenad tillsammans eller spelar brädspel. Det kanske kan fungera för er också? 

  • Anonym (Övergiven)
    Anonym (Gamerbrud.) skrev 2014-03-23 01:01:17 följande:

    Jag är en brud, som spelar väldigt mycket när jag har tillgång till det. Han var en nörd, men sen fastnade för sitt garage. Och tro mig det är värre! En gamerkille är iallafall hemma, jag är glad om jag får se min gubbe 1-2 timmar per dag innan vi ska sova, och han åker och jobbar (jag är arbetslös). Jag spelar väldigt mycket. Och bara för att visa honom hur irriterande det är att han är borta, så spelar jag när han väl är hemma. Och efter ett tag så fattade han vinken, och nu är bara i garaget på helgerna, och då kan jag spela antingen där eller hemma. Så om du gör något/är borta hela dagarna, så kanske han fattar vinken. Eftersom man kan säga att han är frånvarande hela dagarna. Åk till tjejkompisar/gå och fika/sov över hos släkt. Va bort så mycket som möjligt, så är jag nästan bombsäker på att han kommer fatta vinken. Och då kan ni diskutera om hur ni vill ha det. Fattar han inte vinken och inte ens märker att du är borta, dags att gå vidare då! 


    Ja det där har jag tänkt på några gånger, att vara på "mitt håll" för att ens se om han bryr sig/vill vara med mig. Jag är rädd att det ska bli fel bara och ses som en hämnd, så är det inte. Jag hoppas att det kommer ett bra tillfälle att ta upp det.

    Vi pratade om det igår och då blev han faktiskt inte arg för en gångs skull. Han sa att han kunde förstå att jag kände som jag gjorde och att han skulle tänka på det. Sen gjorde vi massor av roliga saker ihop hela dagen vilket gav mig så mycket bra energi! Jag frågade även hur han tänker om hur tiden ska se ut när barnet kommer, varpå han svarade att det är självklart att vi ska dela ansvaret 50/50 och att han förstår att det inte kommer att finnas tid för så mycket egentid i början.

    Vi får väl se hur det blir med den saken. Jag kommer att ta upp det igen och igen om det behövs, här ska inte ges upp utan "kamp".
Svar på tråden Dataspelsberoende sambo - vad gör jag?