• Anonym (Övergiven)

    Dataspelsberoende sambo - vad gör jag?

    Hej.

    Finns det någon annan därute med en sambo som spelar jäkligt mycket tv/dataspel?

    Min sambo och jag har varit tillsammans i två år och har bott tillsammans i ett år. Jag blev oplanerat gravid nu i december men vi beslutade att behålla, det är vårt första barn.

    När vi flyttade ihop märkte jag att han spelade mycket playstation, framför allt Battlefield. Direkt efter jobbet kom han hem och spelade ca 6-10 timmar, detta hände ca 3-5 kvällar i veckan.

    Nu har det övergått till dator och ett spel som heter LoL. Han spelar varje dag, mellan 3-8 timmar, och snackar då med sina vänner i ett headset. Det går omöjligtvis att prata med honom under spelandet.

    Jag har tagit upp med honom vid flera tillfällen att jag känner mig ledsen och bortprioriterad när han väljer dator/tv-spel framför mig och att jag tycker det är viktigt att vi uppskattar varandra och lägger ner energi på vårt förhållande. Vi går t ex aldrig och lägger oss ihop, jag somnar vid 23 efter att ha väntat på att han ska spela klart och han lägger sig runt 02. Jag får verkligen tjata för att vi ska umgås på kvällarna. Jag har sagt att jag skulle vilja ha 1-2 spelfria kvällar där vi lagar mat ihop och ligger i sängen och myser, pratar, har sex. Whatever, jag behöver den där intimiteten. Jag tycker inte 1-2 kvällar är för mycket begärt.

    Han säger att det är hans sätt att koppla av då han har en hög och krävande position på jobbet. När jag tar upp detta med honom tar han det ALLTID på fel sätt, blir irriterad, säger att jag kräver för mycket, att han redan tycker att han är tillräckligt mysig mot mig osv. Sen brukar han säga "jag ska tänka på det, förlåt". Sen sitter han ändå vid datorjäveln nästa dag.

    Nu har det gått så långt att jag nästan inte orkar kämpa mer. Jag orkar inte tjata för att få umgås med honom. Han är en så bra kille, men gnistan börjar dö från min sida. Jag vet inte vad jag ska göra mer.

    Snälla hjälp mig, hur ska jag lägga fram detta på ett bra sätt, så att han förstår? Hans spelande är verkligen ett problem men jag vet inte hur jag ska ta det med honom på ett bra sätt. Att tvinga honom välja mellan mig och spelandet finns liksom inte eftersom det är hans intresse, men kommer vi inte fram till en lösning kommer vårt barn tyvärr att få ha sina föräldrar på skilda ställen.

    Vi är båda i 25-årsåldern, om det nu har någon betydelse.

    Långt inlägg, hoppas det finns någon därute att dela tankar med.

  • Svar på tråden Dataspelsberoende sambo - vad gör jag?
  • Anonym (Övergiven)
    fjonkelina skrev 2014-03-21 23:41:54 följande:

    Om man är 25 år och ska bli pappa är det väl ändå dags att växa upp och ta sitt ansvar i en relation? Tror inte din sambo är så intresserad av ert förhållande som du är för annars hade han nog insett vad du känner eftersom du har tagit upp detta. Hur har du tänkt sedan när bebisen kommer? Ska du då vara ensamstående i ett samboskap?


    Egentligen ser jag ut som Modesty Blaise.........................................
    Nej han verkar tyvärr inte vilja förändra situationen så det kanske inte finns något intresse i att "utveckla relationen vidare" heller.. Jag klarar att bo själv med bebisen om det skulle vara så, jag är inte beroende av min sambo men jag älskar honom och önskar att han kanske kunde vara närvarande och välja mig framför datorn och att vi kunde jobba på vår relation. Det känns som att han tar mig för givet idag.. :(
  • Anonym (Övergiven)
    zarah skrev 2014-03-21 23:43:54 följande:

    Jag gömde sladdarna till hans dator hos en kompis. Han va vansinnig i en vecka sen fattade han. Nu spelar han 2 kvällar i veckan. Och vi äter alltid ihop. Kan låta töntigt men jag hann Lixom äta 3 portioner innan han änns uppfattade att det va mat.... Kände mig med så fruktansvärt bortprioriterad. Men göm sladdarna (som sagt helst hos någon annan) försök få han att förstå. Fattar han inte så stick. Tror mig det är så inte värt det när ni skaffar barn. Det va efter vår dotter kom ut som jag tog tag i det. Så gör det innan barnet kommer


    Det där med maten känner jag igen, känner mig så jävla tragisk som lagar mat och sen äter själv eftersom han är "mitt i ett game". Haha tack för sladdtipset!! ;)
  • studentbruttan29

    Mitt ex spelade WoW, jag gjorde slut efter typ 3 år. Varför ska jag sitta själv i ett förhållande. Nä tack, jag värderar mig själv högre. Kommer aldrig mer dejta en småunge som bara tänker på sig själv. Och det finns många av dem.

  • Anonym (Freddan)

    Tycker faktiskt inte att han spelar onormalt mycket. Jag (man, 41 år) spelar ungefär på denna nivå själv. Likadant gäller mina vänner.

  • Anonym (Övergiven)
    studentbruttan29 skrev 2014-03-21 23:58:20 följande:

    Mitt ex spelade WoW, jag gjorde slut efter typ 3 år. Varför ska jag sitta själv i ett förhållande. Nä tack, jag värderar mig själv högre. Kommer aldrig mer dejta en småunge som bara tänker på sig själv. Och det finns många av dem.


    Bra att du värderar dig själv högt och vet vad du vill ha, you go girl! :)
  • Anonym (Urk)
    Anonym (Freddan) skrev 2014-03-22 00:01:42 följande:
    Tycker faktiskt inte att han spelar onormalt mycket. Jag (man, 41 år) spelar ungefär på denna nivå själv. Likadant gäller mina vänner.
    Stackars era barn. Tv-spel istället för familjetid. Så...ehm..värdefulla de måste känna sig. Hoppas ni inte har varken familj eller barn. Fan, finns verkligen bara skit-män idag.
  • Anonym (Freddan)
    studentbruttan29 skrev 2014-03-21 23:58:20 följande:

    Mitt ex spelade WoW, jag gjorde slut efter typ 3 år. Varför ska jag sitta själv i ett förhållande. Nä tack, jag värderar mig själv högre. Kommer aldrig mer dejta en småunge som bara tänker på sig själv. Och det finns många av dem.


    Är man en småunge bara för att man spelar datorspel? Eh, va? Det finns folk som JOBBAR med att spela spel, you know.
  • Anonym (Övergiven)
    Anonym (Freddan) skrev 2014-03-22 00:01:42 följande:

    Tycker faktiskt inte att han spelar onormalt mycket. Jag (man, 41 år) spelar ungefär på denna nivå själv. Likadant gäller mina vänner.


    Ja det finns ju många som spelar så mycket eller mer, absolut. Dock upplever jag att jag blir bortprioriterad 9 gånger av 10 vilket gör mig ledsen. Vi äter aldrig middag ihop, jag äter ensam medans han spelar (även om jag frågat 4-5 ggr om han vill ha), vi går aldrig och lägger oss ihop, ja sådana där småsaker.. Jag kräver absolut inte att hans ska umgås med mig varje kväll, men att komma hem från jobbet vid 18 och slå på datorn och sitta fram till 02 i princip okontaktbar.. För mig känns det ohållbart tyvärr.
  • Anonym (Freddan)
    Anonym (Urk) skrev 2014-03-22 00:08:38 följande:
    Stackars era barn. Tv-spel istället för familjetid. Så...ehm..värdefulla de måste känna sig. Hoppas ni inte har varken familj eller barn. Fan, finns verkligen bara skit-män idag.
    Är singel. Men jag jobbar i dataspelsbranschen, så för min del är det bara positivt att spela mycket. Jag måste hålla igång.
  • Anonym (Urk)
    Anonym (Freddan) skrev 2014-03-22 00:09:21 följande:
    Är man en småunge bara för att man spelar datorspel? Eh, va? Det finns folk som JOBBAR med att spela spel, you know.
    Jag vet det. Woow, vilken karriär att skryta med. Hej, jag heter Fredde, jag spelar Super Mario 10 timmar om dagen, spelar in det och lägger ut på nätet. Oj, verkligen..tragiskt. You know. *kräks*
Svar på tråden Dataspelsberoende sambo - vad gör jag?