Dataspelsberoende sambo - vad gör jag?

Jag är i lite samma sits. Jag har varit tillsammans med min sambo i 8 år, och spelet är hans största intresse. Hur mycket han spelar har dock gått i perioder och vi har flyttat runt en del och upplevt lite annat. Vi hade distansförhållande under en tid mitt i förhållandet då han jobbade på annan ort, då sågs vi bara på helgerna och vårt förhållande har aldrig varit så bra som då, för då utnyttjade vi tiden tillsammans när vi sågs.

I alla fall så bor vi ihop nu, och han spelar jättemycket. Jag kontaktade en kurator för några månader sedan för att få hjälp med hur jag skulle betee mig. Han kallade min sambos dator för "älskarinnan". Och precis så kände jag ju. Jag blev ju bortvald! Vi gjorde även en deal, att på veckorna fick han gå och lägga sig i rimlig tid, för att jag ska upp och jobba. Och det har han hållt till punkt och pricka. Han sitter uppe lite längre på helgerna.

Det har varit svårt att hitta på saker tillsammans, för han har varit så oengagerad, och det har gjort mig otroligt ledsen. 

MEN det blev lättare av att jag började prata med någon, dels för mitt eget sätt att se på saker, och för att jag kunde förklara för min sambo hur jag kände på ett mer kontrollerat sätt så att han verkligen förstod.

Min kurator nämnde också det här med spelmissbruk, och det berättade jag för min sambo, för är jag uppvuxen med missbruk i min familj och i mitt hem, och det var inget jag fick välja, nu är jag vuxen och får bestämma själv och då kommer jag INTE välja att leva med en missbrukare. När jag sa det till honom så blev han mer förstående.

Nu är jag gravid, mår skitdåligt, konstant illamående och totalt utmattad så nu väljer jag att dra mig undan. Ligger gärna i sängen och ser på film osv. Vi ser film eller tv ihop en stund varje kväll, samt äter middag ihop, sen vill jag smita till sängen och då får han ett par timmars speltid innan läggdags.

Så nu bråkar vi aldrig! Han förstår nog också att det kommer bli annorlunda när bebisen kommer, och han kan inte spela som han gör nu.

Så jag rekommenderar att prata med någon! Kurator finns på din hälsocentral. Ni kan även gå tillsammans så du får hjälp att förklara hur du känner och ni får hjälp att kommunicera.

Hoppas det löser sig!

 

Jag ska inte ge upp utan att ha kämpat. Kram till dig!!

TS! jag kom på en sak!

Jag har hört att en mamma blir en mamma så fort hon vet att hon är gravid, men pappan blir inte pappa förrän han ser barnet på riktigt, alltså efter födseln. Nu menar jag när man blir mamma/pappa psykiskt. 

kanske är det så att din sambo behöver få se barnet på riktigt för att förstå. Om det är så så kanske han efter barnet är fött tar mer ansvar :)

Jag tycker dock att man ska kunna visa ansvar innan, för hur vet man om någon kan göra det överhuvudtaget sen annars?

Jag brukar också referera till sambons dator som "älskarinnan", mest på skämt men ändå som en pik till honom. Man känner att han prioriterar spelandet framför en 9 gggr av 10 vilket gör mig skitledsen, så man känner sig som den tråkiga och ospännande frun (fast att det ju inte är så men du förstår hur jag menar).

Att prata med en kurator tror jag absolut på! Jag gick tidigare hos en kurator pga en olycka jag varit utsatt för, och senare delen av samtalen kom att handla om sambons spelande. Det var jätteskönt att få dela med sig av tankar och få någon annans synsätt på saker. Hon tyckte att det var det minsta jag kunde begära att vi skulle äta middag ihop samt att umgås två kvällar i veckan.

Grattis till graviditeten!! :) Vet hur det är att må skit, först nu i v 20 jag börjat känna mig som en människa igen ;)

Det där kan nog stämma, för mig är det massa hormoner som gör mig blödigare samt att jag känner bebisen sparka.. Jag tror att det är svårare och lite mer overkligt för pappan att ta till sig.

Han är dock väldigt ansvarsfull ekonomiskt/i hushållsarbetet så sådana saker grälar vi aldrig om. Jag hoppas därför att han ska ta lika mycket ansvar för bebisen.

Tack för att Du ger mig hopp :)

Spela verkar tydligen vara hans sätt att koppla av men risken är att spelandet kan bli en flykt, en flykt som man tar till mer och mer. Att prioritera sin tjej två kvällar i veckan är inte ett orimligt krav. Din kille borde läsa 4 enkla tips på hur du kan förbättra din relation. 

Hur har det gått för er?

Trodde också att min sambo skulle ändra sig då vi fick barn men det är likadant år ut och år in. Käm o ar och tjatar skriker o sliter mitt hår men inget hjälper..Skärper sig lite ibland men släpper aldrig datorn mer än några timmar.. det är tragiskt vad det kan göra med "vuxna" människor...

Tänk om alla dessa stora bebisar läs män kunde bli män någon dag och ta ansvar som en vuxen.

Jag blir lika förbannad varje gång jag hör någon vuxen man som spelar dataspel istället för att ta vara på tiden tillsammans med sin partner och framförallt om dom har barn ihop.

Kvinnor ryck upp er! skicka tillbaka eran jättebebis till sin egna mamma för ni är inte era mäns mamma!

Pappor som hellre spelar dator/TV-spel istället för att ta hand om sina barn och har fastnat i tonåren mentalt är ett 2000-talsfenomen, och ett resultat av "utvecklingen" tyvärr.

Om han inte fattar trots att du sagt hur du känner... ja, då vet jag inte 

Jo det förstår jag men förstår inte varför kvinnor accepterar det.
Och ?mannen? läs bebisen kommer förbli en bebis tills någon vågar säga emot.

Tror dock att denne kommer vara tacksam sen när han inte missade barnens uppväxt..

Hade du sagt samma om det var alkohol han var beroende av?

Min man valde på eget initiativ att sluta spela för 1.5 år sedan. Han förnyade inte sitt konto. Helt fantastiskt vilken skillnad det är. 

han spelade inte i timtals men mycket ledig tid gick åt.