Dataspelsberoende sambo - vad gör jag?

Han kanske inte bör sluta helt med sina dataspel men dra ner på det rejält skulle jag väl säga? (Tillägg från mitt tidigare inlägg).

Kom överens om vilka dagar som ska vara datorfria och börja dra kablarna de dagarna. Han kommer snart att fatta, det handlar om att bryta en vana. 

Min sambo spelade också mycket. Han spelar också LoL.

Jag ville inte bli den där tjejen som bara klagar på honom utan att förstå vad han faktiskt gör i detta spel. Så jag skapade ett eget spelkonto, bad sambon mig att lära mig grunderna, han blev verkligen jätteglad över att jag tog initiativ och på det sättet accepterade hans hobby i stället för att skapa en tråd om det på familjeliv och gnälla. 

I alla fall, med en större förståelse för spelet kunde jag lättare hantera hans spelstunder, jag visste hur långa "matcherna" ungefär var. Samtidigt som jag kunde dela glädjen med honom när det gick bra. 

När jag visade honom att jag var redo att offra lite av min tid för honom, så blev han också redo att offra sin speltid för mig. Det handlar ju faktiskt om att ge och ta.

Nu så spelar vi i bland tillsammans, och det är riktigt roligt :D Är så jävla glad över att jag inte är den där jobbiga flickvännen som vill strypa sambons hobby, så som hans kompisars flickvänner är.
 

Haha ja han kanske tycker att jag är svintråkig, vad tragiskt det vore isåfall xD Fast jag har faktiskt frågat detta ett flertal gånger (för ja, man börjar ju undra!) om det är så och han har sagt att det inte har med det att göra. Han säger att det är hans sätt att varva ner och koppla av. Jag säger att det är ett beroende.

Det kan t ex vara så att vi ska ha myskväll och han spelar fram till 20 (då har jag oftast börjat göra någon mat till oss). Vi äter ihop och ser på en film (detta tar ca 1,5 timme totalt) och sen vet jag att han kommer att kasta sig till datorn så fort den är slut. Rätt trist.

Men jag ska ta ett snack med honom. Jag vill iallafall vara med någon som vill göra saker, resa, umgås, träna tillsammans, och inte slösa bort livet framför datorn.

Tack för ditt svar!

Jag kan relatera till detta. Min sambo spelade väldigt mycket ett spel som jag inte alls kunde relatera till. Jag blev väldigt ledsen på att han försvann in i ett spel som jag inte förstod mig på (och jag är ändå en gamer som spelar mycket själv! SKillnaden är att mina spel inte är multiplayer, så jag kan alltid spara och avsluta eller sätta på paus). Lösningen vi kom fram till var att han bytte spel till ett som vi båda kunde spela, och numer spelar han bara när jag också spelar, vilket blir ett par kvällar i veckan. 

Jag tror att man måste respektera spelandet också, inte bara demonisera det. Tycker att TS ska försöka sätta sig in i spelen han spelar och prova på dem. Då kommer hon kunna kommunicera bättre kring spelandet sedan. Att ropa att maten är klar precis när den som spelar har inlett en viktig match, ja, det är ungefär lika sjysst som att störa någon som joggar med att ringa på mobilen mitt i springrundan och tjata om mat. Om TS får bättre koll på hur spelet fungerar kan hon föreslå "mat efter att matchen är slut" eller liknande, eller prata på ett bra sätt om hur många matcher som är okej på en kväll. 

Jag förstår mig på det där med datorspel som nedvarvning. En timme eller två, det är nedvarvning. Att sitta 6-10 timmar på en kväll är inte nedvarvning, det är en livsstil. 

Strypa hobbyn är inget jag vill göra, som sagt har jag också mina egna intressen som jag vet att han inte vill ta del av och som jag behöver sysselsätta mig med för att må bra.

Men att spela 8 timmar per dag kan jag inte leva med tyvärr. Han får gärna spela några dagar i veckan men inte 6-7 dgr i veckan, givetvis blir förhållandet lidande då vi t ex aldrig gör en sån liten enkel grej som att äta ihop eftersom han spelar.

Skönt att ni hittat något som ni båda trivs med! Jag hoppas att vi också gör det.

Helly: Jag frågar ofta när matchen är slut och om han vill göra något med mig varpå han kan svara "bara en match till" men sen spelar han match efter match iallafall och kan inte sluta. Jag har aldrig tvingat honom att "sluta mitt i en match", jag är ingen tyrann, men jag vill gärna umgås med sambon då och då.

Man har olika behov i ett förhållande och jag hoppas bara att vi kan komma fram till en bra lösning, speciellt nu när vi ska ha barn. Blir det två dataspelsfria kvällar där vi gör något tillsammans som inte involerar dator/tv är jag supernöjd sen, mer "kräver" jag inte. Övriga kvällar får han gärna spela för min del, då får även jag tid för mina intressen.

Det är ju faktiskt stor skillnad på att vara sambos utan barn, men när man har barn så är 8 timmars spelande inte normalt. Skita i ungarna, sambolivet, att dela på ansvaret. Många vuxna män vill ju inte ta ansvar längre, de vill lalla runt och sedan skylla på att de har en "gnällig flickvän".
Jag vet en hel del män som även efter tjejen och barnet/n flyttat sjukanmäler sig för att ägna sig åt spelandet. De sitter med coca cola, chips och blir feta och ännu mer lata. Det är inte så kul att sätta sig in i deras spelvärld när man får noll tillbaka bara för att det är roligare att spela än att ta ansvar. 

@Freddan Man kanske vill leva med nån som vill umgås med en el? Toppen att du har din hobby som yrke och iom att du är singel kan du ju göra precis vad du vill på din fritid. Men i ett förhållande där man lever ihop är ju tanken att man umgås och gör saker tillsammans, i alla fall ibland, vad är annars poängen, då kan man ju lika gärna leva själv.

Problemet med just dataspel är ju att den som spelar går upp helt i sin egna värld, gärna med lurar och därmed skärmar av sig helt från omvärlden. Kanske av en anledning, lite en flykt, inget fel i det. Men om man offrar sin relation till andra så blir det ju problem. TS sätt hårt mot hårt, han får börja kontrollera sitt spelande annars får han leva själv, han kommer ändå behöva göra det när ni får barn, det kommer inte finnas tid att spela på det viset med en bebis om han ska vara en engagerad förälder. Löser ni inte detta innan erat barn kommer så kommer ni inte komma överens när bebisen väl är här, krävande nog att vara förstagångsföräldrar och få den relationen att fungera.

Min sambo försvinner gärna in i sina fantasivärldar i spel o dylikt, helt ok på en ok nivå, nuförtiden... efter att jag satte ultimatum!

Nu har jag läst lite mer vad du skrivit innan. Din sambo verkar spela väääldigt mycket.. Min sambo spelar inte så mycket. Jag hoppas ni kommer fram till en lösning.