varför kan man inte släppa ilskan mot förlossningspersonal en månad efter förlossning?

hahahaha! bästa

man kan läsa, förstå och omfamna den så mycket man vill och kan, man kan försöka allt man bara kan, men det hjälper inte alla eller alltid ändå, tyvärr

den där smärtlindringen kan vara skillnaden mellan att få en förlossningsdepression/psykos/PTSD/hemsk förlossning med dödsångest
och faktiskt uppleva förlossningen som okej eller kanske i bästa fall jävligt bra

alltså vad är denna skit med att man ska "välkomna smärtan"? varje värk för dig närmare ditt barn - ja men varje värk för dig också närmare pauseringen av dina njurstenar! vi kanske ska skippa smärtstillande vid renovering av frakturer? varje smärtsam vridning är ju ett steg mot att få benet lagat igen? Varje stygn som sys bedövat är ju ett steg mot att få såret förslutet igen! 

BULLSHIT!

Är man förlossningsrädd och lider av svåra smärtproblem i underlivet så är det helt naturligt att ytterligare smärta där nere skrämmer livet ur en. Att då börja svamla om "positiv smärta" är bara så otroligt fånigt, speciellt när det kommer från någon som själv aldrig får uppleva smärtan som kommer med en förlossning. Jag har vänner som kört på hippiestilen där de ska älska smärtan och rida på dess vågor och jag vet inte vad, de beskrev ändå smärtan som totalt outhärdlig fram tills de gav upp och bönade och bad efter en EDA.

Märks att du inte är kvinna!

Klart du får delta . Men ni män kommer aldrig nånsin förstå vad en kvinna går igenom fastän ni står vid sidan om. Smärtan får inte beskriva precis som det inte går o beskriva helt hur det känns när barnet sparkar när man är gravid. Finns saker vi kvinnor inte kan förstå när det gäller er kropp. Så är livet. Så nej jag tycker inte du ska lägga dig i om kvinnan får smärtlindring eller ej.

Att uppleva smärta i en utsatt situation, när man är omgiven av människor som kan hjälpa men inte gör det, det är faktiskt en klassisk form av tortyr. 

Om man har en förlossningsplan där smärtlindring ska användas, då ska man väl för sjutton inte behöva bli utsatt för att den uteblir!

???? 

Om personalen vid en behandling vill avvika från den plan de har gjort upp med patienten, då ska de informera om detta och inhämta patientens åsikter. Hört talas om patientens rätt till medbestämmande? Personalen kan inte bara plötsligt bestämma att bedövning inte ska användas. Anledningen till att smärtlindringen uteblev var uppenbarligen inkompetens och/eller felbehandling. 

Felet ligger INTE att hon inte fått information efteråt (även om det inte är okej det heller), utan i att hon utsattes för en form av övergrepp av personalen under sin förlossning. Det är inte acceptabelt att personalen tar beslut över huvudet på patienten, särskilt inte när beslutet strider mot den uppgjorda planen. 

Sådant här agerande från personalens sida traumatiserar patienter för livet, och det ska anmälas. 

Smärta är mycket individuellt, det vet jag av egen erfarenhet, då jag jobbar som tandläkare. Att föda barn kommer att göra ont, det vet alla, men det handlar om att göra smärtan hanterbar. När vården ger kvinnor fysiska och psykiska men för livet, då är det banne mig dags att tänka om och göra rätt. Jag gick en profylaxkurs för 2900 kr och läste massor av böcker bl a "Föda utan rädsla". I slutet var jag faktiskt helt lugn. Vilket dravel, rent ut sagt! Det bygger på att kvinnor skall tro att deras självkänsla och kvinnlighet bygger på att de vill föda barn som ett sorts "mandomsprov".  Personligen delar jag inte alls den synen. Helt ärligt så har vare sig graviditeten eller förlossningen varit någonting som har betytt någonting alls för mig i föräldraskapet. Jag hade älskat mitt barn lika mycket ändå. Precis som en man kan älska sitt barn utan att vara gravid eller föda det. Att föda på sjukhus är inte naturligt. Igångsättning = värkstorm. Värkstimulerande dropp långt över rekommendationerna i FASS =överstimulering, vilket höll på att ta kål på mig och barn.  Yttre press = mycket stor underlivvskada som opererats två gånger så långt. Var finns det "naturliga"? Att "tänka" bort smärta? Jag blev bl a sydd utan bedövning, dåligt blev det förstås också. Jag är övertygad om att så hemsk som min blir inte de flesta förlossningar, men en del blir det. Dags för förändring.

Hej! Varför försöker du flytta över skulden på mig? Jag har aldrig varit överviktig i hela mitt liv, tvärtom. 1,70 lång och vägde som gravid och 2 v över tiden 67 kg.  Jag blev igångsatt. Ingen progression alls "av mig själv". Hade fruktansvärt ont men inget hände ens när jag låg på 45 droppar/min med värkstimulerande. För att de skulle våga driva på droppet ännu högre skulle jag ta epidural. Fick värkstimulerande dropp långt över rekommendationerna i FASS och drabbades av överstimulering, både jag och bebisen hade kunnat stryka med.

Och pappappapappa-vad-du-nu-heter; NEJ, du får inte säga vad du tycker om smärtlindring vid förlossning. Du kan aldrig nånsin förstå vad det innebär att föda ett barn och hur ont det gör.

Du hade alltså inga bra argument? Nä, jag är inte förvånad. 

Både okunnig och otrevlig. Jobbar du möjligtvis inom gyn? Du verkar höra hemma där nämligen.

Åh, har du varit med och bevittnat hela två stycken! Jamen då är du ju expert och vet allt! 

Smärta är mycket individuellt, det vet jag av egen erfarenhet, då jag jobbar som tandläkare. Att föda barn kommer att göra ont, det vet alla, men det handlar om att göra smärtan hanterbar. När vården ger kvinnor fysiska och psykiska men för livet, då är det banne mig dags att tänka om och göra rätt.

Jag gick en profylaxkurs för 2900 kr och läste massor av böcker bl a "Föda utan rädsla". I slutet var jag faktiskt helt lugn. Vilket dravel, rent ut sagt! Det bygger på att kvinnor skall tro att deras självkänsla och kvinnlighet bygger på att de vill föda barn som ett sorts "mandomsprov". Personligen delar jag inte alls den synen. Helt ärligt så har vare sig graviditeten eller förlossningen varit någonting som har betytt någonting alls för mig i föräldraskapet. Jag hade älskat mitt barn lika mycket ändå. Precis som en man kan älska sitt barn utan att vara gravid eller föda det.

Att föda på sjukhus är inte naturligt. Igångsättning = värkstorm. Värkstimulerande dropp långt över rekommendationerna i FASS =överstimulering, vilket höll på att ta kål på mig och barn. Yttre press = mycket stor underlivvskada som opererats två gånger så långt.
Var finns det "naturliga"?

Att "tänka" bort smärta? Jag blev bl a sydd utan bedövning, dåligt blev det förstås också. Jag är övertygad om att så hemsk som min blir inte de flesta förlossningar, men en del blir det. Dags för förändring.
--
Hej!

Varför försöker du flytta över skulden på mig? Jag har aldrig varit överviktig i hela mitt liv, tvärtom. 1,70 lång och vägde som gravid och 2 v över tiden 67 kg.

Jag blev igångsatt. Ingen progression alls "av mig själv". Hade fruktansvärt ont men inget hände ens när jag låg på 45 droppar/min med värkstimulerande. För att de skulle våga driva på droppet ännu högre skulle jag ta epidural. Fick värkstimulerande dropp långt över rekommendationerna i FASS och drabbades av överstimulering, både jag och bebisen hade kunnat stryka med.
--
Du hade alltså inga bra argument? Nä, jag är inte förvånad.

Både okunnig och otrevlig. Jobbar du möjligtvis inom gyn? Du verkar höra hemma där nämligen.
--

Du gick till personangrepp på mig genom att vilja insinuera att jag var fet. Epiduralen blev jag påtvingad då jag skulle få Synticinondropp långt över PM-rekommendationerna.

Du besvarade inte på mig inte, utan när du fick ett svar du inte ville ha tog du till ett klassiskt härskarteknikssätt genom att babbla om något annat. 

Och din åsikt är ungefär lika vettig som att förespråka att man ska laga hål i tänderna utan bedövning, med motivationen att du har hållit din fru i handen när hon lagade två tänder utan bedövning. Om du presenterar en sådan åsikt, kan du inte förvänta dig annat än att folk säger åt dig hur dum den är.