Anonym (en vän)

Äldre 5 May 00:38

85 svar

Vem har rätt?

En fyraåring har aldrig bott med sin pappa. Pappan har inte heller tagit hand om barnet på egen hand. Däremot har barnet träffat sin pappa åtminstone någon gång i månaden hemma hos mamman. Han har också kunnat sova över där ibland, då föräldrarna haft ett on/off-förhållande.

Nu har pappan ändrat sig och vill verkligen ta sitt ansvar och få umgängesrätt med vissa semesterveckor, varannan jul o s v.

Men mamman sätter stopp och kräver att barnet ska få tid att vänja sig vid pappan, att han kan börja med att först träffa barnet mer hos mamman, tillbringa några timmar med barnet på egen hand (han har tyvärr inte gjort det tidigare) och att det sedan gradvis kan utvidgas till umgängeshelger o s v.

Det är dock inte pappan så sugen på eftersom det skulle innebära resor till barnets hemort. Dessutom misstänker både pappan och hans nya kvinna att det hela är ett sätt av mamman att försöka få tillbaka pappan och det sliter oerhört på deras förhållande.

Är det verkligen rimligt av mamman att kräva det här? Om pappan skulle vända sig till familjerätten, skulle de då kunna tala mamman till rätta? Har någon erfarenhet av liknande situationer? Kan pappan bli tvingad att spendera en massa tid med mamman och barnet för att få umgängesrätt?

Anonym (***)

Äldre 7 May 12:44

#31

Radhuspinglan skrev 2014-05-07 10:04:16 följande:

Ja, precis så. Vi håller nya partners utanför tillsvidare. Som tur är så har både min nya och pappans nya, egna barn sedan innan. Så de har stor förståelse för vårt vis att göra det på. De förstår ju helt och fullt att vi sätter vår son i främste rummet. Precis som de sätter sina respektive barn i främsta rummet. Alla är väl införstådda med allt - vi har tillit, kärlek och tålamod. Med det kommer man långt. :)

Det låter som ni löser situationen jättebra

Om flickvännen i ts inte har egna barn är det lättare att förstå hennes svartsjuka och oförstånd!

Anonym (Hans)

Äldre 7 May 12:55

#32

Anonym (en vän) skrev 2014-05-05 23:13:44 följande:

Är det fel att introducera den nya på en gång? Hur länge ska man vänta med sånt? Pappan kan ju inte heller styra över flickvännen, vill hon vara i hans lägenhet så kan han ju inte slänga ut henne.

Jo, är det HANS lägenhet så kan HAN slänga ut henne. Är det bådas går det oandra sidan inte. Angående själva grundproblemet så måste barnet skolas in med pappa innan han kan övernatta. Hur lång tid som krävs för inskolningen är olika betoende på olika barn. Men det är helt klart bättre för barnet att han en för lång än för kort inskolning. Det är bäst om barnet bara skolas in med pappan till att börja med och när barnet är redo kan även styvmamman introduceras. Så samanfattningsvis ja, mamman har rätt. Varför är styvmamman f.ö. Så osäker på sin kille att hon tror att han kommer bli tillsammans med mamman igen bara för att de träffas? Måste vara en riktigt toppen kille. Eller också är han imte så intresserad av styvmamman till att börja med.

Anonym (Hans)

Äldre 7 May 13:01

#33

Kriya skrev 2014-05-07 06:08:28 följande:

Med samhällets norm klarar ett barn från 1 års ålder att vara på förskola heltid - med främmande barn och människor. Här handlar det om en 4-åring som har umgåtts med pappan. Pappan är ingen främling. Finns ingen anledning att tvinga dem umgås "övervakat" hemma hos mamman. Barnet och pappan behöver få skapa sina egna band och rutiner. Ett krav om umgänge hos modern skulle inte hålla om det framlades i rättegång vid umgängestvist. Modern skulle riskera att framstå som överdrivet kontrollerande och ev att hon försöker sabotera barnets och faderns umgänge. Däremot skulle sannolikt en domare se till så att umgänget trappas upp och att barnet gradvis får vänja sig vid umgänge med pappan - allt beroende på hur mycket eller lite barnet umgåtts med pappan historiskt. Håller förövrigt med "Nöjd mans" inlägg om att det vore klokt om pappan etablerar en egen relation med barnet innan nya kvinnan kommer med i umgängesbilden.

Jag visste inte att normen i Sverige var att barnen sov på dagis. För barn är det nämligen en väldig skillnad på att vara hos någon dagtid och på att sova där. Dessutom skolas barnen in på dagis så föräldrarna måste vara med där.

Anonym (;))

Äldre 7 May 13:05

#34

Hur länge har du och pappan varit ihop TS?

Radhuspinglan

Äldre 7 May 13:05

#35

Anonym (***) skrev 2014-05-07 12:44:16 följande:

Det låter som ni löser situationen jättebra Om flickvännen i ts inte har egna barn är det lättare att förstå hennes svartsjuka och oförstånd!

Jag har bara läst trådstarten, samt de inlägg som svarat på det jag skrivit. Men visst är det nog enklare om den nye mannen eller kvinnan, själv har barn sedan innan. Jag tror att det kan vara svårt att förstå vissa saker annars.

Kriya

Äldre 7 May 13:08

#36

Anonym (Hans): Som Du kan läsa längre ned i min text är min bedömning att om en domare skulle avgöra saken blir det en upptrappning av umgänget. Min jämförelse med dagisåldern handlar om att barnet på 4 år, som redan känner sin far, näppeligen behöver utöva umgänge i mammans hem för att känna trygghet med fadern. Om pappan å andra sidan inte kan lösgöra sig för dagumgänge några gånger innan övernattning startar, så bör han överväga att flytta närmare sitt barn.

Anonym (en vän) Trådstartaren

Äldre 7 May 13:16

#37

Flickvännen har egna småbarn och det gick jättebra att presentera dem för den nya killen redan från första början.

konstigt: Pappan bor långt därifrån. Men det är väl bättre att han har barnet en gång i kvartalet och på semestern än inte alls?

Detta har nu blivit väldigt infekterat. Till en början sa mamman att ok ha barnet hos dig om det först får vänja sig. Hon ville att pappan skulle vara där ett par helger och sen ta barnet själv. När hon sen fick höra att pappan inte kunde lova att flickvännen höll sig borta vill hon inte att han ska ha barnet hos sig alls utan bara träffas när pappan är i stan!

Anonym (***)

Äldre 7 May 13:27

#38

Anonym (en vän) skrev 2014-05-07 13:16:15 följande:

Flickvännen har egna småbarn och det gick jättebra att presentera dem för den nya killen redan från första början.

konstigt: Pappan bor långt därifrån. Men det är väl bättre att han har barnet en gång i kvartalet och på semestern än inte alls?

Detta har nu blivit väldigt infekterat. Till en början sa mamman att ok ha barnet hos dig om det först får vänja sig. Hon ville att pappan skulle vara där ett par helger och sen ta barnet själv. När hon sen fick höra att pappan inte kunde lova att flickvännen höll sig borta vill hon inte att han ska ha barnet hos sig alls utan bara träffas när pappan är i stan!

a

Ja, det kommer nog gå jättebra för barnet att träffa mammans nya kille snabbt också efterssom barnet bor med sin mamma på heltid och är trygg med henne.

Stor skillnad jämfört med pappan och barnet i ts m.a.o.

Vad är det för fel på flickvännen? Varför kan hon inte lugna ner sig och BACKA?

Hon är helt oviktig i nuläget!!

Anonym (***)

Äldre 7 May 13:31

#39

Anonym (en vän) skrev 2014-05-07 13:16:15 följande:

Flickvännen har egna småbarn och det gick jättebra att presentera dem för den nya killen redan från första början.

konstigt: Pappan bor långt därifrån. Men det är väl bättre att han har barnet en gång i kvartalet och på semestern än inte alls?

Detta har nu blivit väldigt infekterat. Till en början sa mamman att ok ha barnet hos dig om det först får vänja sig. Hon ville att pappan skulle vara där ett par helger och sen ta barnet själv. När hon sen fick höra att pappan inte kunde lova att flickvännen höll sig borta vill hon inte att han ska ha barnet hos sig alls utan bara träffas när pappan är i stan!

Ja, att träffa barnet extremt lite är bättre än inte alls. Håller med om det.

Om mamman och pappan inte blir ihop igen (verkar finnas stora chanser till det) så kanske mamman träffar en bra man som kan bli en viktig bonuspappa i barnets liv istället.

Anonym (en mamma)

Äldre 7 May 13:40

#40

Anonym (en vän) skrev 2014-05-07 13:16:15 följande:

Flickvännen har egna småbarn och det gick jättebra att presentera dem för den nya killen redan från första början.

konstigt: Pappan bor långt därifrån. Men det är väl bättre att han har barnet en gång i kvartalet och på semestern än inte alls?

Detta har nu blivit väldigt infekterat. Till en början sa mamman att ok ha barnet hos dig om det först får vänja sig. Hon ville att pappan skulle vara där ett par helger och sen ta barnet själv. När hon sen fick höra att pappan inte kunde lova att flickvännen höll sig borta vill hon inte att han ska ha barnet hos sig alls utan bara träffas när pappan är i stan!

Mamman värnar om sitt barns välmående, pappan gör som fickvännen säger och hon har uppenbarligen bestämt sig för att hon vill ha en storfamilj och skiter fullständigt i vem som hamnat i kläm.
Att presentera sina barn för en ny direkt visar två saker, dels att man är jävligt omogen och dels att man är jävligt självcentrerad.

OM pappan på riktigt är intresserad av att ha en relation till sitt barn får han stuva om sitt liv så att han kan träffa barnet oftare än 3-4 ggr/år. Finns inte en chans att jag skulle lämna en fyraåring ensam hemma hos någon h*n knappt känner. Om mamman följer med hem till pappan några gånger och sas "skolar in" barnet så skulle det möjligen kunna fungera, men då måste flickvänenn ha vett att hålla sig borta både när mamman är där och de första gångerna barnet är där själv.

Personligen har jag inte länmat något av mina barn ensamma på dagis tillsammans med en massa främmande barn och vuxna utan jag har skolat in dem först så att både jag och barnen lärt känna både barn och vuxna först...

Vem har rätt?

INNEHÅLL